Borta bra men… mars 23, 2011

”Det var skönt att bajsa på min toalett igen, mamma”, säger 11-årige Emil efter att ha kommit hem från några veckors semester. Jag håller med Emil och trots att semestern var väldigt fin och underhållande, ja till och med vilsam, så är det ändå skönt att komma hem igen.
Man tycker att man varit borta så länge, men ändå ser saker och ting ”likadana” ut som när vi for iväg. Det har inte hänt så mycket, känns det som. Men nog har det hänt saker alltid. Ta Japan, som ett exempel. kanske det värsta. Eller Libyen, där man kan undra hur ”koalitionen” skall ta sig ur den knipan. Härföraren själv, dvs Sarcozy, får väl ta upp sin mantel, svinga svärdet och leda trupperna mot målet…vad det nu var för något… Vi kan väl hoppas i vart fall på att ännu en diktator befinner sig vid vägs ände.
Här i DR har det också hänt saker, fast inte så dramatiska som i andra delar av världen. PRD, dvs motsvarigheten till S i Sverige, har haft val om vem som skall vara Presidentkandidat 2012. Det verkar som om den förre Presidenten Hipolito vunnit den kampen. De som följt DR minns kanske hur erbarmligt dåligt ledarskap han visade under sin period som landets President. Det slutade i kaos, ett kaos som fortfarande lämnar spår i landets domstolar. Men alla vet ju att det ”politiska minnet” är väldigt kort, så nu har han en beundrarskara igen…
Sittande regeringsparti har ännu inte beslutat sig för vem som skall kandidera 2012, men det börjar klarna så sakteliga. Danilo är visst det hetaste namnet, fast andra kandidater finns. ”Danilo”, är förnamnet på PLD´s kandidat. Inom politiken är man ju du och bror med alla… ”Tjena Danilo eller Hipolito” skulle man kanske kunna säga om man träffade nån av dem. Fast man har ingen aning om vem de egentligen är. Samtliga presidentkandidater, oansett partitillhörighet, använder bara förnamnet på sina respektive stora affischer.  Det blir väl mera personligt då, fast det egentligen bara handlar om politiskt rackarspel.
Sittande Presidenten har också hållit tal till nationen. Talet föranleddes av att bensinpriserna stigt stigit mer än väntat och att inflationen börjat tillta. I talet berättade visst Presidenten att nu skulle regeringen spara som aldrig förr. Han hade väl lyssnat på Cameron, kan jag tänka mig. Jag hörde aldrig talet men har sett i eftermälet att få är imponerade av vad han sagt. Det allra mesta hade han visst sagt och utlovat förr utan att något hände… Så, var det med den saken, ”Business as usual”…
I samband med regeringens sparplaner, som många välkomnar (om de mot förmodan skulle materialiseras med presidentval och allt…), blev tydligen riksbankschefen aningen upprörd. Han hade tröttnat på att alla rika krävde att staten skulle spara och spara, men hur var det med de rika då? Skulle inte dom också kunna föregå med ett gott exempel? Istället för att slösa sina pengar utomlands på storviltsafaris, lyxbilar och privata jetplan…. Det tog visst ”hus i helvete”, och han har fått det lite hett om öronen efter utspelet. Det skall tilläggas att riksbankschefen är en av de viktigaste stöttepelarna för DR´s ekonomiska hälsa och en av få som sover gott om nätterna. Har har stort förtroende i många läger och blev förra året vald till Latin Amerikas Centralbankshcef nr 1 av the Economist. Att DR återigen (2009-10) kammade hem de största utländska investeringarna i Karibien, 37%, (med Jamaica och Bahamas som 2:a och 3:a) är till stor del hans förtjänst (FN-Cepal studie). Hans känslosamma utspel var ovanligt för denne normalt så buttre och lågmälde riksbankschef, och det måste väl ha varit nåt alldeles speciellt som fick honom att för ett ögonblick tappade kontrollen.
På den negativa sidan kan man nu läsa att den ryska maffian etablerat sig i DR, med stora investeringar i den östra delen av landets turistsektor. Det handlar om att ”ryska capos” finns i Punta Cana, Sosua och även i Cap Cana och en del mystiska mord förbryllar polisen och myndigheterna. Nu har specialstyrkor börjat följa upp ”pappersspåren” för att rensa upp bland eventuella ryska olagliga investeringar. Vi får se hur det går, men vi kan nog förvänta oss en och annan skandal inom kort. Det är väl inte riktigt den ryska maffian avser när SvD skriver om hur diktaturer satsat minst 37 miljarder i Sverige, men maffians investeringar syns väl heller inte så tydligt. 37 miljarder är trots allt inte fickpengar, även om det kan verka så om man tittar på Ghadaffis kända tillgångar. Mycket intressant historia tycker jag och börjar jornalister gräva lite djupare, så kan man kanske gissa att en och annan ljuskänslig investering skulle dyka upp även i Sverige.
DR vet inte riktigt på vilken fot man skall stå, när det gäller Haiti och de många illegala haitier som finns i landet. På sina håll jäser det och gränsen är fortfarande lika porös som förut. Valet, dvs andra omgången av Presidentvalet, är nu över men ännu så länge finns ingen vinnare. Ryktet säger dock att musikern Martelli vunnit, eller i vart fall leder bland de hittills räknade rösterna. Är det bra eller dåligt för DR? Bra eller dåligt för Haiti och människorna där? I dagsläget vet väl ingen. Men en sak är säker, om det är bra för Haiti så det bra för DR också. Och vice versa. Ländernas öden är nära sammanknutna, fast få vill tillstå detta. Haitis prominenta gäster, Baby Doc och Aristide, väcker dock frågetecken och skapar osäkerhet inför framtiden, oansett valresultatet. Som om osäkerhetsfaktorn i världen inte var tillräckligt stor nog som den är…
Nåväl, igårkväll var det Cassandra dags, dvs den dominikanska varianten av en kombinerad Oscar och Grammis gala (ungefär). Det var ståtligt värre på röda mattan och precis som på Oscars mm, så tillfrågades de anländande om vad de bar….. Hela föreställningen var dock festligare än Oscars och Grammis och ingen, inte en enda, använde sig av ”fusklapp” när man tackade för utmärkelsen.
Försök göra någon glad idag, även om det bara är dig själv…. Men minns vad aforistikern Stig Johansson också sa: ”En del människor är alltid så glada att man ibland undrar hur dom har det…” Så är det nog, vi behöver en viss grad av balans och psykoanalytikern C G Jung påpekade att: ”Ordet ´glädje´ skulle förlora sin betydelse om det inte blev balanserat av sorg.”