I fredags gick man till valurnorna för att rösta om nästa President. Det var ganska spännande och opinionsundersökningarna före valet visade lite olika resultat. Gissningsvis skulle det bli små marginaler. Det var många kandidater men två huvudkandidater och en tredje som inte riktigt fick till det. Valet gick i regnbågens alla färger med den sittande Presidenten Leonel Fernandez för det purpurfärgade partiet, Miguel Vargas för de vita och Amable Aristy för de röda.

Det blev kanske inte så små marginaler som vissa förutspådde och Fernandez fick 54% – dvs 4% över den gräns som eliminerar en andra omgång. Tvåan Vargas noterade 40% och trean ynka 4.75%. De resterande procenten fördelades mellan några betydelselösa kandidater som väl hade hoppats på att få kunna förhandla om inflytande i utbyte mot support i en 2:a omgång.

Jag har inte lyckats få fram statistik om valdeltagandet, annat än att deltagandet var massivt med uppemot 3.7 miljoner röstande. Politiken är livlig i landet och debatten är högljudd. Hela valet var med svensks ögon ganska imponernade – om man jämför med vissa andra karibiska och central amerikanska länder. Det var inte så länge sen som Dominikanska Republiken styrdes med järnhand av en Diktator, R Trujillo,  som till slut blev mördad. Efterträdaren Balaguer, grundaren av det röda partiet som var en stor förlorare i detta val, tillät inte heller fria och demokratiska val. På ålderns höst ”gav han upp” och stöttade (om jag förstått saken rätt) nuvarande Presidenten Fernandez som vann det första demokratiska valet efter årtionden av diktatur och möjligen ”fixade” val.

Han fick sitta en period (4 år) och hann med en hel del som hade med modernisering att göra. Påföljande val vanns av det vita partiet (grundlagen förbjöd Presidenten att sitta mer än en period) men resultatet för de vita var väl inte så mycket stt skryta över. Katastrof menar många. Man förlorade också nästa val och Fernandez vann igen. Man hade nu ändrat grundlagen så att Presidenten skulle kunna sitta två perioder och därmed fick han rätt att delta. Man lyckades vända den negativa trenden och återfå omvärldens förtroende och förnyad tillväxt tillsammans med återfunnen stabilitet som till stor del tillskrivs Fernandez och hans violetta parti. Och som sagt – nu fick han förtroendet igen för en andra och sista presidentperiod.

Framtiden ser dock inte helt lätt ut och de nuvarande rekordhöga tillväxttalen kommer nog inte att fortsätta. Men landet har definitivt framtiden för sig och fortsätter med all säkerhet att vara en lysande stjärna i denna del av världen.

Värt att notera är att valet gick lugnt och fredligt till och redan samma kväll, några timmar efter att vallokalerna stängt hördes i radio och TV gratulationstal från de vitas kandidat, Vargas, till den segrande Fernandez. Imponerade i en ung demokrati och något alla Dominikaner kan vara stolta över.