Ordet är ett fult ord. Ett ord man inte yttrar i onödan. Och inte utan fog. Men om man skall få bukt med korruptionen så måste man ta bladet ur munnen och börja diskutera ämnet. Lyssnar man på folk i gemen här i Santo Domingo, så rycker de flesta på axlarna och säger att “så har det varit så länge de har levt och det lär inte ta slut i första taget”. Man lever med det och tar det som det kommer. Fast det är klart, nog jäser det här och där, när skandalhistorier då och då rullas upp i massmedia.

Det är så många nivåer av korruption också. Det går ju inte heller att lösa alla korruptionsproblem med samma medicin. Ta t.ex. dom där “dörröppnarna” som får 100 pesos eller så (ca 18SEK) för att släppa förbi nån i kön, att öppna en vägbom som sägs vara stängd, att få en stämpel på nåt dokument etc är väl inte så mycket att bekymra sig för. Den typen är så vanlig överallt att den nästan “tillhör” det officiella systemet.

Vänskapskorruption är minst sagt lika vanlig. Och som svensk höjer man ibland på ögonbrynen över hur öppen den faktiskt är. Mycket vanlig och det verkar nästan som om de flesta tycker att den är OK. “Vänner hjälper varandra”, heter det ju. Vad kan vara felaktigt med det? – tycks man resonera. Och det handlar inte om 100 pesos heller. Man får allt lägga till ett antal nollor – ganska många – för att förstå de värden som står på spel. Mellan vänner, som sagt.

För en tid sedan infördes en lag, nr 82, som sa att vissa positioner i samhällets tjänst, som t.ex. domare och riksdagsmän, skulle offentliggöra sina tillgångar och skulder i allmänhetens intresse innan man tillträdde en sådan tjänst. Förslaget diskuterades livligt (och högljutt) en tid men lagen blev stadfäst och så småningom började “balansräkninarna” trilla in. Och pressen rapporterade. Inte i en strid ström precis, men en efter en. För ett år sedan gjorde USAID en liten stickprovsundersökning om hur korrekta dessa balansräkningar var, och det visade sig att samtliga i stickprovet innehöll fel. Fel som att man uppgivit mycket för låga värden på de tillgångar man hade. Eller att man “glömt” ta upp vissa tillgångar. Det var väl inte så mycket att bråka om, det var ju bara “felräkningar” som kunde rättas till, sa man i försvar. Måhända…

Men vad värre är, fortfarande har inte alla som omfattas av lagen, ca 3,000 personer, inlämnat sina balansräkningar. Man struntar helt öppet i att följa lagen. Fortfarande väntar man på ca 1,500 personer, hälften av de som omfattas av lagen, skall presentera sina balansräkningar. Man kan ju undra varför. Å andra sidan utmäts heller inga straff för brott mot lag nr 82. Inte ännu i vart fall. Så varför bry sig? Dom har ju ändå blivit valda…

Kanske inte detta har något direkt med korruption att göra, men om man tvingas berätta vilka tillgångar man har, kan ju faktiskt var och en bilda sig en egen uppfattning. När man ser hur vissa valda represententer för folket lever, kan man ju faktiskt undra hur det står till med ärligheten. Sambandet mellan korruption och lag nr 82 kanske inte är så obetydligt

Men jag är inte här i Santo Domingo för att klaga på korruptuionen eller på nåt annat. “Allt är relativt” sägs det. Så även detta med korruption. För det första är Dominikanska Republiken en mycket ung demokrati. Om man ser till vad som hänt under de senaste, säg, 15 åren, måste man faktiskt bli imponerad. Landet går från klarhet till klarhet inom snart sagt varenda område. Visst brister det här och där, man säg mig, var gör det inte det? Sammantaget så är korruption ett problem i landet och man har inte lyckats få bukt med den. Men korruptionsskandaler blir mer och mer ett fall för allmänheten att begrunda, då massmedia nu rapporterar om begångna oegentligheter eller blotta misstankar om dem. Mycket uppfriskande med andra ord. Låt oss ta en förnyad titt om, säg, 10 år.

Transparency International, TI, redovisade i sin senaste mätning att Dominikanska Republiken ligger i den näst värst korrupta gruppen, mellan 17 och 29%, där man också finner länder som Grekland och Litauen. USA, Storbritanien, Finland, Spanien m.fl. återfinns i den näst bästa gruppen, mellan 4 och 7%. Sverige ligger i toppgruppen med minst korruption tillsammans med bl.a. Danmark, Frankrike, Holland och Japan.

Lång väg att gå för Dominikanska Republiken, men färden har börjat! Det är jag övertygad om.