Fotboll juni 30, 2008
Posted by pebben in Kuriosa.Tags: Dominikanska Republiken, EM, Fotboll, Trinidad and Tobago, VM
add a comment
Fotboll i Dominikanska Republiken? Inte riktigt, men vi var några stycken som följde EM-finalen mellan Spanien och Tyskland på Söndagseftermiddagen. De flesta höll på Spanien, inte så underligt kanske, med tanke på landets historia. Det roliga är att allt sen Trinidad visade sig i senaste VM, har man börjat prata om fotboll här också. Inte fotboll som i USA, utan fotboll som vi europeer ser det. “Riktig” fotboll med andra ord.
Nåja, landets nationalsport är fortfarande Baseball och kommer nog så att förbli i generationer. Men fotbollsintresset har börjat. Från fönstret där jag sitter och skriver kan jag bl.a. blicka ut över en tom tomt. Tom så när som på två fotbollsmål. Förra året städades tomten upp och kvarterets unga fick under vissa förutsättningar på vissa tider lov att spela fotboll. För någon månad sen hade man t o m nån sort Fotbolls Cup där – fast jag såg bara affishen på grinden efter det att evenemanget ägt rum.
Nu har skolorna lov och varje dag kan man se ett antal unga som tränar fotboll under överinseende av nån som tycks vara fotbollstränare. Kanske nån gång i framtiden Dominikanska Republiken får ihop ett landslag i fotboll….. fast det lär nog dröja.
Som sagt var, de flesta som såg VM höll på Spanien. Till och med jag. Som under andra omständigheter och i en annan tid med all säkerhet hade hejat på Tyskland. Men inte idag. Och nog spelade Spanien den bättre fotbollen i denna match. Den “tyska maskinen” höll helt enkelt inte måttet.
Med EM bakom oss, fast utan stora rubriken och extrabilagor i dagstidningarna, ser vi nu fram emot VM igen. Vem vet, kanske Trinidad kan göra om konststycket och ge lite extra liv åt evenemanget. Och därmed lite PR för fotbollen, även i detta Baseball paradis….. Under tiden får jag nöja mig med att titta på ungdomarna som tränar på den tomma granntomten……
Att jogga, lyssna på musik och fundera kring invandring juni 25, 2008
Posted by pebben in Kuriosa.Tags: Bolero, Dominikanska Republiken, Haiti, Illegal invandring, José Antonio Molina, Santo Domingo
add a comment
Morgonrundan ute i det fria blev inte av i morse. Istället valde jag gymmet. Där finns ju AC, och Santo Domingo är varmt så här års. Även tidigt på morgonen. Och hur blev det? Jo, jag fick springa i en bastu där 30 andra hurtigbullar svettades på löpmaskiner och Stair Masters. AC anläggningen hade gått sönder och även de flesta lampor var släckta. Det blev ju visserligen mera intimt på det sättet….. Nåt elektriskt, får man förmoda. Så där fick jag, för mitt val att undvika värmen utomhus.
Igår kväll var det stor galaföreställning på National teatern här i stan. Hemmasonen José Antonio Molina var på besök. Annars har han världen som arbetsfält, med ett postnummer i Miami, som chefsdirigent åt Greater Palm Beach Symphony. Molina är alltså Dirigent och gästade landets Symfoniorkester och framförde ett varierat program som kallades Mosaico Sonoro de la Dominicanidad (ungefär: En Skönklingande Mosaik i Dominikansk Tappning).
Och programmet spände över ett brett musikområde – från Gershwin, Piazolla och Ravel till Dominikanska Merengue och Romantiska potpurrier. Spännande faktiskt och mycket upplyftande för en svensk i främmande miljö. Slutklämmen var Ravels´s Bolero. Den som han komponerade, sägs det, för ballerinan Ida Rubenstein nån gång under det glada 20-talet. Det sägs också att han, Ravel, led av Afasi när han skrev den – nån sorts hjärnskada som lär kunna förklara strukturen hos denna Bolero. Nån lär ha sagt att hans Bolero är “orkestermusik utan musik”. Fast visst är det musik – två teman som repeteras i det oändliga, starkare och starkare, uppburna av en envis rytm som är densamma hela tiden. Och Symfoniorkestern framförde den med den äran. Kan rekommenderas å det varmaste!
Med tanke på gårdagens extravaganser i fråga om musik, var det väl bara rätt åt mig att få mig en riktig bastu denna morgon. En form av hjärntvätt inför morgondagens jazzupplevelse.
Nyheterna idag domineras av problemen som kommer sig av den olagliga invandringen från Haiti. Dom blir fler och fler och de samlas vid gatukorsningar och tigger och är allmänt störande. Och det smugglas friskt, allt från vapen och narkotika till unga kvinnor och barn. I takt med att Haiti blir bara sämre och sämre svämmar gränsen över och det börjar jäsa bland vanliga Dominikaner. Någon lösning finns väl egentligen inte utan att Haiti hjälps på fötter. Om landet överhuvudtaget kan räddas vet jag inte, men människor har i alla tider sökt utkomstmöjligheter, och för Haiti flyktingarna ligger Dominikanska Republiken nära till hands. Men räddas inte Haiti undan katastrofens brant, så blir landet snabbt ett nytt Somalia. En allvarlig riskfaktor för hela regionen. Men världen tycks inte vara intresserad. Och USA har annat att tänka på….. Presidentvalet t.ex.
Men om sanningen skall fram, så bär nog DR en stor del av ansvaret också. På samma sätt som t.ex. Agroindustrin i Texas och Kaliforninen domineras av underbetalda illegala immigranter från främst Mexico, så har även den Dominikanska Agroindustrin utnyttjat illegala (och legala) immigranter från Haiti. Så även byggnadsindustrin. I stor skala.
Men att peka finger hjälper ingen. Nu gäller det att finna en lösning på ett allvarligt problem. Men det nödvändiga klimatet för kreativa lösningar finns ännu inte på plats. Under tiden skall jag koncentrera mig på mina morgonrundor – ute i det fria och inte på gymmet…..
SUV eran över. Och sen? juni 20, 2008
Posted by pebben in Allmänt.Tags: Bensinpriset, Dominikanska Republiken, Kollektiva färdsystem, Santo Domingo, Statliga subventioner, SUV, Tunnelbana
2 comments
De stora populära 4-hjulsdrivna SUVarna är många här i Santo Domingo. De flesta Japanska, men en hel del från USA, Korea och Tyskland också. Till och med en och annan XC90 och 70. Även Kineserna har börjat synas. Bland annat med märket Gonow. Som man kan köpa på ett varuhus, Carrefour. Eller kanske var det ett annat Kinesiskt märke? Jag minns inte så noga, men första gången jag såg att man kan gå på ett varuhus och köpa bil, så ryggade jag till. Tänk er att man i Sverige går till Åhléns eller Obs eller nåt och köper en Volvo? Det ni!
Men nu var det SUVar som gällde. Och de är många här. Överallt finns dom. Det verkar som alla har minst en. Förr var det ju inte så viktigt att kontrollera bränsleförbrukningen, men festen är slut. Vi får, om jag är rätt underrättad, all eller den mesta bensinen från Venezuela. Idag kostar den häftiga RD$ 204.30 per gallon (3.785l). Om vi konverterar den lokala peson (RD$) och US Gallon till svenska kronor per liter ser vi att bensinen kostar ca 9.80/liter (tror jag, om jag räknat rätt). Det är väl betydligt mindre än i Sverige, men om vi ser till skillnaden i köpkraft så måste man konstatera att bensinen dyr här. Dieseln är något billigare.
Många konverterar sina bilar till att köra på gas. Gasen är betydligt billigare och det byggs fler och fler gas-stationer runt om i landet. Ett tecken så gott som något på att nåt håller på att hända.
Ett annat tecken på att festen faktiskt håller på att ta slut är att vi nu ser bilhandlarna översvämmas med törstiga SUVar som är till salu. Och man ser många privatpersoner köra omkring i sina SUVar dekorerade med “Till Salu-Se Vende” texter.
Och från regeringen aviseras nu att subventionerna för drivmedel skall ses över. Det blir väl lite färre subventioner kan man tro. Men det kan blir fler och högre också. Det sägs (inledningsvis) att bara transportsektorn skall subventioneras, dvs taxi, lastbilar och bussar. Och det är väl bra. Kanske. Själv tycker jag dock att erfarenheterna från statliga subventiner på andra håll i världen, oansett vilken sektor det handlar om, är allt annat än positiva. Subventioner förstör de viktiga indikatorer man behöver för en effektiv allokering av resurser/investeringar. Och när de väl satt sig “i ryggmärgen” är de näst intill omöjliga att ta bort. Och lyckas man ta bort dem, visar det sig att notan ofta blir skyhög. Som Svensk vet vi ju en del om detta fenomen.
Nä, jag önskar nån beslutsfähig här i DR kunde lyssna lite på en fyrkantig svensk som skulle rekommendera DR att ta tillfället i flykten. Dvs tillfället som skapats av de skyhöga bensinpriserna (som inte lär gå tillbaka till de lägre nivåer vi var vana vid). Människor måste kunna färdas från A till B på ett ekonomiskt och rationellt sätt. Därför – Storsatsa på kollektiva transportlösningar i stor skala! Visst – snart stoltserar vi med en tunnelbana, som i höst öppnas för traffik här i Santo Domingo. Fantastiskt! Men ser vi på buss-sidan, konstaterar man att OMSA, motsvarande SL i Stockholm, kontrollerar endast ca 7% av persontransporterna i Santo Domingo regionen. De många rullande lik-kistorna, dvs fullständiga bilvrak som används som “Taxibilar” kontrollerar traffiken. Och i dessa rullande vrak i form av forna Toyota Corrolla, Honda Civic, Nissan Sentra som alla en gång i tiden var att betrakta som bilar, ser vi hur man packas in som sillar i en glasburk. Både 7 och 8 personer (tom 9) är standard i rusningstraffiken. Och sen minibussarna som tar in 60-70 i ett vrak som kanske är licensierad för 30-40 personer.
Tänk er om man kunde storsatsa på bussar och tunnelbana så skulle effekterna av de höga bensinpriserna, nationalekonomiskt, bli hanterliga. De blir ändå kännbara. Men att börja tala om mer subventioner är verkligen fel väg att gå.
I väntans tider… juni 20, 2008
Posted by pebben in Allmänt.Tags: Dominikanska Republiken, Korruption, Narkotikabrott, Politiker, Skatteflykt
add a comment
Det är med all säkerhet ett antal människor som just här och nu går i väntans tider. Och det som det väntas på är nog inte så roligt. För nån vecka sen fällde Narkotikapolisens chef, Ramirez, några “kryptiska” kommentarer om att snart skulle han fånga några riktiga storbovar, som till vardags står att finna bland höga politiker och militärer. Klart att man blev nyfiken. Tidigare i veckan berättades det att Narkotika Agenter från USA fanns i landet. Idag berättas det att höga militärer från USA besöker Narkotikapolisen här i Santo Domingo. Spekulationerna går skyhöga om vad som kan förväntas. Men inga officiella kommentarer ännu.
Men jag undrar jag. Som nån sa till mig imorse: “Det blir ett himla liv när nyheterna läcker ut. Alla vill vara med och ta åt sig äran av att skurkarna gripits, eller vad det nu kan vara. Och som sagt, det blir ett himla liv som säkert varar i flera timmar. Kanske till och med i dagar om det är riktigt snaskigt. Men sen blir det som vanligt igen…….”
Kan det vara så illa? Risken finns. Om man tittar på korruptionen och vad man gör åt den, blir man inte särskilt upplivad. I motsvarigheten till Riksrevisionsverket har t.ex. uppdagats korruption av betydande mått. Dom som skall övervaka att de offentliga skattemedlen används på rätt sätt. Man har tillsatt en kommision som utreder vad som egentligen hänt, men dess yttrande är ännu inte klart. Men klart är att svindleriet inom verket handlar om miljoner.
En Näringslivsminister under förra regeringen anklagas nu för att försnillat ett antal miljoner, 60-70 miljoner svenska kronor eller så. Oj vilket liv det blev när det offentliggjordes och nu skulle det minsann skipas rättvisa. Av vanten bidde det bara en tummetott…. efter att en domare förklarat ministern oskyldig och lade ner målet.
Antikorruptionsverket har det inte lätt inte. Av de mer än 250 anmälningarna från åren 2004-2007, har bara 16 (!) resulterat i åtal. Fler än 150 fall är fortfarande under utredning, vara de flesta (107!) från förra Regeringen som leddes av Hipolito Mejia. Efter att ha spenderat ca 190MSEK, bara under detta år, har man alltså inte mycket att redovisa när det gäller kriget mot korruptionen.
Så länge som perceptionen ute bland människorna är den att politikerna begår brott, stjäl eller missbrukar skattemedel, så blir det svårt att få bukt med statsfinanserna och skatteflykten är gigantisk. Politikerna är allmänt sedda som mer eller mindre korrumperade och odugliga. Med andra ord, inte olikt många, många andra länder. Personen jag talade med i morse sa också, appropå politiker, att om DR gör framsteg inom nåt område, så är det inte “Tack vare våra politiker”, utan det är “Trots våra politiker”.
Och som sagt var, nu väntar vi på att få veta vilka det är som varit inblandade i narkotika affärer av mega-format……Om namnen offentliggörs och de fälls för narkotika brott här eller i USA, så kanske perceptionen beträffande korruption och ohederliga politiker kan förbättras något lite… Dvs att oduglingarna sparkas ut och ställs inför rätta. Många bäcka små blir ju till slut en stor å.
Maná juni 13, 2008
Posted by pebben in Allmänt.Tags: Alejandro González, Amar es Combatir 2008, Dominikanska Republiken, Eric Lopez Nusa, Estadio Quisqueya, Fernando Olvera, Maná, Musik, Santo Domingo
1 comment so far
Det brukade förr heta att när “Manna regnade fråm himlen ned, så hade den fattige aldrig nån sked”. I går kväll formligen regnade det “manna från himlen” här i Santo Domingo. På Estadio Quisqueya, stans Baseball (nationalsporten förresten) stadium samlades ca 20,000 förväntansfulla. Och blickarna var riktade mot mastodontscenen framför oss. Och alla hade vi “skedar” – både fattig och rik.
Färden dit, förresten, skulle nästan kräva en egen liten artikel. När 20,000 personer till fots, per cykel, moped och motorcykel och per bil skall till samma ställe samtidigt – ja då är det trångt. Det går egentligen inte att beskriva – det måste upplevas. Gudskelov behövde vi inte leta parkeringsplats då vi uppdragit år familjens yngste att vara chaufför, så vi blev avsläppta i närheten av ingången. Som sagt var, så var vi ca 20,000 som till bredden fyllde arenan.
Och det skulle alltså bli manna. Inte manna från himlen, men väl Maná från Mexico. Ett rockband egentligen som bildades redan 1987, efter att ha hetat nåt annat tidigare. Och vilken konsert det skulle bli. Bandets sista på sin världsturné, Amar es Combatir 2008, som avslutades här i Santo Domingo. Och vi fick höra allt från ren Latino rock till känsliga ballader. Bandet var (är) förresten föregångare inom genren ”Rock på ditt eget språk” – det blev alltså texter på Spanska och Rockrytmerna var/är Latino insprirerade rytmer. Och det blev hög stämning allt från den stund bandets ledare, sångare och gitarist Fernando Olvera dansade in på scenen och fortsatte halvspringande på sitt säregna sätt sjungande som om för att värma upp. Och värmde upp gjorde han. Både oss i publiken och bandmedlemmarna.
Alla i bandet var lysande, absolut lysande och musiken välvald, suverän helt enkelt och framträdandet mycket proffsigt. Men det som fortfarande ringer i mina öron, och som följde mig på min tidiga joggingrunda var absolut trummisen. Alejandro González, även kallad ”The Animal”, och en av världens bästa. Han genomförde ett trumsolo som i vart fall jag aldrig hört maken till. Han stod upp på sin pall och trummade som om vore han Chuck Berry spelande piano. Han trummade bakom ryggen som om han vore Bob Marley med sin gitarr (åtminstone tror jag att jag sett Marley spela på sin gitarr bakom ryggen). Och han jonglerade med sina trumpinnar som om han tillhörde Circus de Soleil. Och som han trummade. I nästan femton minuter. Som han trummade. Och publiken stod upp och det var alldeles tyst långa stunder. Men känslorna svallade över med jämna mellanrum,. Och González bara fortsate. Och fortsatte. Han lär vara en världens tre bästa trummisar och att få se och höra honom i aktion igår var värt varenda penny. I alla fall min höjdare!
I morse när jag “ramlade” ur sängen och motvilligt gav mig iväg på min dagliga joggingrunda, så var det González trumsolo som fick benen att röra på sig. Inte i hans takt kanske, men dom rörde på sig.
Santo Domingo bjuder faktiskt på en hel del musik året om och de flesta konserter är väl organiserade och välbesökta evenemang som är en ren glädje att uppleva. Fast som sagt, om färden dit är en upplevelse i sig själv, så skall vi kanske inte nämna färden därifrån. Minst like “intressant”….
Nu har förresten Jazzfestivalen också startat och på Torsdag nästa vecka väntar en ny musikupplevelse. I en liten och intim teater. Denna gång med Kubanen Eric Lopez Nusa. En jazz pianist av världsklass! Välkoma till Casa de Teatro då!
Höger eller Vänster? juni 10, 2008
Posted by pebben in Kuriosa.Tags: Bilkörning, Dominikanska Republiken, Hastighetskontroll, Högertraffik, Santo Domingo
3 comments
Ja det där kan vara svårare än vad många tror. I traffiken t.ex. Här i DR råder höger traffik. På papperet. Emellanåt undrar man dock på vilken sida man egentligen skall köra. För det mesta beror det på väglaget. T.ex alla hål i asfalten som man ser på sina håll, gör att man måste väja. Och när alla väjer kan det ibland bli lite trångt. Men för det mesta går det vägen.
Det där med filer är dock en helt annan historia. Jodå, här i Santo Domingo målar man också filer på vägen, men alltför ofta verkar det som om man uppfattar de vita strecken som det man siktar på. Dvs man kör mitt på strecket… I större korsningar med traffikljus och där bara den yttersta filen till vänster skall (får) svänga vänster blir det ofta kaos. De som skall köra rakt fram fastnar bakom bilar som skall svänga vänster, men som utnyttjar både tre och fyra filer och endast i filen längst ut till höger rullar det på. Och medan man då väntar så blir det grönt för dom som skall svänga vänster och rött rakt fram. Det blir till att vänta. Igen. De dagar när elektriciteten inte riktigt vill sig, är det en upplevelse att passera en större korsning i rustraffik. Svenska traffikpoliser skulle nog få ett krupp-anfall om de sattes att övervaka situationen.
Nåt som nästan retar gallfeber på mig är att på motorvägen så borde man, tycker en fyrkantig svensk som jag, köra till höger och köra om till vänster. Och kör man sakta av nån anledning så skall man definitivt hålla till i högerfilen. Logiskt eller hur? Men inte här i DR. Om motorvägen har två eller tre filer så kör man i alla. Omkörningar görs till vänster, höger eller mittemellan. Ibland ute i vägrenen. Ingmar Stenmark skulle känna sig som om han vore hemma i backen i Tärnaby. Det handlar verkligen om storslalom. Men mina vassa svenska hörn har gradvis rundats av, och jag bryr mig inte så mycket numera. Domikaniserad? Måhända.
Härom dagen kom en god vän hem på besök och han var upprörd. Verkligen upprörd över hur orättvis världen kan vara. I synnerhet polisen. Nu hade dom skaffat laser och skulle börja med hastighetskontroller. Hur ovärdigt är inte det? Hastighetskontroller utan att man ser dom? Förräderi. Jag berättade om hur vi i Sverige haft detta “ovärdiga” beteende sen jag minns inte ens när. Och till råga på allt gör den svenska traffikpolisen också alkoholtester på vägen. Blåsa ballong. Min gode vän tittar storögd på mig och sitter tyst rätt länge. Sen utbrister han att nu först förstår han varför jag bosatt mig i Santo Domingo. Han lägger sen en tröstande hand på min axel och berättar att han är så ledsen att jag nu skall tvingas uppleva det igen. Han är dock inte alltför pessimistisk. Det brukar vara så att det blir en himla massa “holabaloo” när nåt införs men inom kort så lugnar det ner sig och laserapparaturen läggs upp på nån hylla i nåt förråd. Fast just nu gäller det nog att passa sig.
Mer än en person har sagt mig att när man kan köra omkring i Santo Domingo, då kan man köra överallt. Det ligger nåt i det. Bilkörning här i Santo Domingo är en mycket intressant och aktiv sysselsättning. Rekommenderas inte för hjärtsvaga…
