De stora populära 4-hjulsdrivna SUVarna är många här i Santo Domingo. De flesta Japanska, men en hel del från USA, Korea och Tyskland också. Till och med en och annan XC90 och 70. Även Kineserna har börjat synas. Bland annat med märket Gonow. Som man kan köpa på ett varuhus, Carrefour. Eller kanske var det ett annat Kinesiskt märke? Jag minns inte så noga, men första gången jag såg att man kan gå på ett varuhus och köpa bil, så ryggade jag till. Tänk er att man i Sverige går till Åhléns eller Obs eller nåt och köper en Volvo? Det ni!

Men nu var det SUVar som gällde. Och de är många här. Överallt finns dom. Det verkar som alla har minst en. Förr var det ju inte så viktigt att kontrollera bränsleförbrukningen, men festen är slut. Vi får, om jag är rätt underrättad, all eller den mesta bensinen från Venezuela. Idag kostar den häftiga RD$ 204.30 per gallon (3.785l). Om vi konverterar den lokala peson (RD$) och US Gallon till svenska kronor per liter ser vi att bensinen kostar ca 9.80/liter (tror jag, om jag räknat rätt). Det är väl betydligt mindre än i Sverige, men om vi ser till skillnaden i köpkraft så måste man konstatera att bensinen dyr här. Dieseln är något billigare.

Många konverterar sina bilar till att köra på gas. Gasen är betydligt billigare och det byggs fler och fler gas-stationer runt om i landet. Ett tecken så gott som något på att nåt håller på att hända.

Ett annat tecken på att festen faktiskt håller på att ta slut är att vi nu ser bilhandlarna översvämmas med törstiga SUVar som är till salu. Och man ser många privatpersoner köra omkring i sina SUVar dekorerade med “Till Salu-Se Vende” texter.

Och från regeringen aviseras nu att subventionerna för drivmedel skall ses över. Det blir väl lite färre subventioner kan man tro. Men det kan blir fler och högre också. Det sägs (inledningsvis) att bara transportsektorn skall subventioneras, dvs taxi, lastbilar och bussar. Och det är väl bra. Kanske. Själv tycker jag dock att erfarenheterna från statliga subventiner på andra håll i världen, oansett vilken sektor det handlar om, är allt annat än positiva. Subventioner förstör de viktiga indikatorer man behöver för en effektiv allokering av resurser/investeringar. Och när de väl satt sig “i ryggmärgen” är de näst intill omöjliga att ta bort. Och lyckas man ta bort dem, visar det sig att notan ofta blir skyhög. Som Svensk vet vi ju en del om detta fenomen.

Nä, jag önskar nån beslutsfähig här i DR kunde lyssna lite på en fyrkantig svensk som skulle rekommendera DR att ta tillfället i flykten. Dvs tillfället som skapats av de skyhöga bensinpriserna (som inte lär gå tillbaka till de lägre nivåer vi var vana vid). Människor måste kunna färdas från A till B på ett ekonomiskt och rationellt sätt. Därför – Storsatsa på kollektiva transportlösningar i stor skala! Visst – snart stoltserar vi med en tunnelbana, som i höst öppnas för traffik här i Santo Domingo. Fantastiskt! Men ser vi på buss-sidan, konstaterar man att OMSA, motsvarande SL i Stockholm, kontrollerar endast ca 7% av persontransporterna i Santo Domingo regionen. De många rullande lik-kistorna, dvs fullständiga bilvrak som används som “Taxibilar” kontrollerar traffiken. Och i dessa rullande vrak i form av forna Toyota Corrolla, Honda Civic, Nissan Sentra som alla en gång i tiden var att betrakta som bilar, ser vi hur man packas in som sillar i en glasburk. Både 7 och 8 personer (tom 9) är standard i rusningstraffiken. Och sen minibussarna som tar in 60-70 i ett vrak som kanske är licensierad för 30-40 personer.

Tänk er om man kunde storsatsa på bussar och tunnelbana så skulle effekterna av de höga bensinpriserna, nationalekonomiskt, bli hanterliga. De blir ändå kännbara. Men att börja tala om mer subventioner är verkligen fel väg att gå.