Morgonrundan ute i det fria blev inte av i morse. Istället valde jag gymmet. Där finns ju AC, och Santo Domingo är varmt så här års. Även tidigt på morgonen. Och hur blev det? Jo, jag fick springa i en bastu där 30 andra hurtigbullar svettades på löpmaskiner och Stair Masters. AC anläggningen hade gått sönder och även de flesta lampor var släckta. Det blev ju visserligen mera intimt på det sättet….. Nåt elektriskt, får man förmoda. Så där fick jag, för mitt val att undvika värmen utomhus.

Igår kväll var det stor galaföreställning på National teatern här i stan. Hemmasonen José Antonio Molina var på besök. Annars har han världen som arbetsfält, med ett postnummer i Miami, som chefsdirigent åt Greater Palm Beach Symphony. Molina är alltså Dirigent och gästade landets Symfoniorkester och framförde ett varierat program som kallades Mosaico Sonoro de la Dominicanidad (ungefär: En Skönklingande Mosaik i Dominikansk Tappning).

Och programmet spände över ett brett musikområde – från Gershwin, Piazolla och Ravel till Dominikanska Merengue och Romantiska potpurrier. Spännande faktiskt och mycket upplyftande för en svensk i främmande miljö. Slutklämmen var Ravels´s Bolero. Den som han komponerade, sägs det, för ballerinan Ida Rubenstein nån gång under det glada 20-talet. Det sägs också att han, Ravel, led av Afasi när han skrev den – nån sorts hjärnskada som lär kunna förklara strukturen hos denna Bolero. Nån lär ha sagt att hans Bolero är “orkestermusik utan musik”. Fast visst är det musik – två teman som repeteras i det oändliga, starkare och starkare, uppburna av en envis rytm som är densamma hela tiden. Och Symfoniorkestern framförde den med den äran. Kan rekommenderas å det varmaste!

Med tanke på gårdagens extravaganser i fråga om musik, var det väl bara rätt åt mig att få mig en riktig bastu denna morgon. En form av hjärntvätt inför morgondagens jazzupplevelse.

Nyheterna idag domineras av problemen som kommer sig av den olagliga invandringen från Haiti. Dom blir fler och fler och de samlas vid gatukorsningar och tigger och är allmänt störande. Och det smugglas friskt, allt från vapen och narkotika till unga kvinnor och barn. I takt med att Haiti blir bara sämre och sämre svämmar gränsen över och det börjar jäsa bland vanliga Dominikaner. Någon lösning finns väl egentligen inte utan att Haiti hjälps på fötter. Om landet överhuvudtaget kan räddas vet jag inte, men människor har i alla tider sökt utkomstmöjligheter, och för Haiti flyktingarna ligger Dominikanska Republiken nära till hands. Men räddas inte Haiti undan katastrofens brant, så blir landet snabbt ett nytt Somalia. En allvarlig riskfaktor för hela regionen. Men världen tycks inte vara intresserad. Och USA har annat att tänka på….. Presidentvalet t.ex.

Men om sanningen skall fram, så bär nog DR en stor del av ansvaret också. På samma sätt som t.ex. Agroindustrin i Texas och Kaliforninen domineras av underbetalda illegala immigranter från främst Mexico, så har även den Dominikanska Agroindustrin utnyttjat illegala (och legala) immigranter från Haiti. Så även byggnadsindustrin. I stor skala.

Men att peka finger hjälper ingen. Nu gäller det att finna en lösning på ett allvarligt problem. Men det nödvändiga klimatet för kreativa lösningar finns ännu inte på plats. Under tiden skall jag koncentrera mig på mina morgonrundor – ute i det fria och inte på gymmet…..