Många anser att ett viktigt mått på ett lands utvecklingsnivå står att finna i antalet telefoner per innevånare och liknande data. Följer man det rådet så ser man att Dominikanska Republiken ligger bra till. De allra senaste uppgifterna ger vid handen att ca 70% av innevånarna har telefon idag. Tittar man på mobiltelefonin förstår man att en explosion har ägt rum på bara några år. År 2000 kunde man finna ca 705,000 mobiler här. Idag, bara 8 år senare, har den siffran vuxit med över 5 miljoner! Och idag finns ca 5,780,000 nallar i landet. Det fasta telefoninätet har nästan inte vuxit alls, och registrerar under samma period en bara en blygsam ökning från 592,00 till 620,000. Knappa 30,000 nya fasta linjer att jämföra med 5,000,000 digitala mobiltelefoner.

På internet sidan ökas det också. Kanske inte riktigt lika explosivt som för mobilerna, men ökningen är likafullt imponerande. År 2000 fanns det ca 52,000 uppkopplingar och idag finns ca 275,000 med internet anslutning.

Det skall väl nämnas att folkmängden ligger kring 9.5 milj – ungefär som Sverige.

Man arbetar hårt på att reducera det digitala gapet och statistiken talar sitt tydliga språk. Ibland blir det dock lite väl mycket prat. Om man t.ex. går på bio så skall man inte bli förvånad om personen bakom, framför eller vid sidan om (eller alla på samma gång) får ett samtal på mobilen. Och tro inte att man generat stänger av den….. Nej, man tar samtalet och hålla på att prata en god stund innan man fortsätter titta på filmen. Det talas hela tiden i dessa mobiler. Själv begriper jag inte hur mycket folk kan ha att säga varandra under de mest underliga tillfällen. Men som någon sa: “Ge folk en chans att kommunicera/prata och folk kommer att prata/kommunicera som bara den!”

Och så var det det där med “konvergens” som jag tror det heter. Telefoni och Internet i symbios. Under EM finalen så blev vi hungriga. Vad göra? Jo, vi kopplade på datorn och via en restaurant portal fick vi tag i en restaurant vi gillade. Vi kollade menyn och gjorde “beställningen” på skärmen. Dvs vi fyllde i ett beställningsformulär och sedan klickade vi på “ring” knappen. Där kom gamla goda Skype upp och vi gjorde vår beställning muntligen. Det tog ca 40 minuter innan maten kom – allt från hamburgare till revbensspäll. Gott var det också!

Som sagt var – det arbetas med att reducera det digitala gapet här Dominkanska Republiken. Imponerande och nödvändigt!