Att vara fattig är ett elände. Ön Hispaniola delas av Haiti och Dominikanska Republiken. På den andra sida gränsen, dvs i Haiti, är det elände i kubik. Alltsedan befrielsen från Frankrike 1804 har det väl egentligen bara gått utför. Namnet Haiti kommer från ursprungsbefolkningen, Tainos, som kallade hela ön Aytí. Mot slutet av 1600-talet ingick fransmännen ett avtal med Spanien och ön delades mellan de två och frankrike fick den västra delen som de kallade för “La Perle des Antilles” (Antillernas Pärla). Men så kom revolutionen och pärleglansen försvann gradvis.

Idag, när man flyger in över Hispaniola, kan man faktiskt se var gränsen mellan de två länderna går. På den ena sida är det brunt och på den andra grönt. Jorderosionen i Haiti är långt gången och ingen bryr sig. Den politiska erosionen tycks idag än värre och fortsätter det så här har vi ingen nationalstat längre, utan ett nytt Somalia.

Och flyktingarna strömmar in över gränsen i sitt sökande efter en utkomst. Och liksom för USA´s gräns mot Mexiko så läcker den påtagligt. Gränsövervakningen är minimal eller obefintlig.

Dominikanska Republiken är en ung demokrati. Låt vara en lovande demokrati, men mycket ung. 4 fria och demokratiska val har hållits sen diktaturens strupgrepp på nationen, under Trujillo och Balaguer, och det är väl nåt som man kan vara stolt över. Men inte räcker det särskilt långt när man förutom att man försöker stävja fattigdomen i det egna landet, översvämmas av samma plåga från grannlandet.

Vad skall man då göra? Ja inte vet jag. Men välgörenhet börjar hemma vid köksbordet. Leonel Fernandez sa i förra månaden på ett FAO möte i Rom att andra länder skulle söka hjälp och bistånd för Haiti. Dom är tydligen inte kapabla till det själva. Men det väckte bestörtning hos det politiska etablissemanget i Port-au-Prince. Så kunde man väl inte få göra. Man var givetvis tacksam för den hjälp man kunde få, men inte om den efterfrågades av andra å deras vägnar.

Vad gör då omvärlden? Ingenting, som det ser ut. USA tycks helst se att Dominikanska Republiken reder ut problemen? Med vilka resurser då? USA har föresten en del av ansvaret för att det ser ut som det gör på Haiti idag, men nu tvår man, likt Pontus Pilatus, sina händer.

Nä, Dominikanska Republiken har sina egna problem med fattigdom som man arbetar med. Och som man måste arbeta med. Men varje steg i rätt riktning riskeras att raderas ut i takt med att Haiti blir allt värre och flyktingarna allt fler.

Dykare

Just nu pågår en fotoutställning om Dykarna här i Santo Domingo. Dykar pojkar. Pojkar i 10-års åldern som dyker ner i sophögarna efter saker att sälja eller tom att äta. Och dom är många. Sophögsbarnen och gatubarnen. Dom måste vi ta hand om i första hand. Men kanske vi måste bygga en mur mellan Haiti och Dominikanska Republiken först…