Fattigdom juli 23, 2008
Posted by pebben in Politik.Tags: Barn, Dominikanska Republiken, Fattigdom, Gatubarn, Haiti, Sophögar
trackback
Att vara fattig är ett elände. Ön Hispaniola delas av Haiti och Dominikanska Republiken. På den andra sida gränsen, dvs i Haiti, är det elände i kubik. Alltsedan befrielsen från Frankrike 1804 har det väl egentligen bara gått utför. Namnet Haiti kommer från ursprungsbefolkningen, Tainos, som kallade hela ön Aytí. Mot slutet av 1600-talet ingick fransmännen ett avtal med Spanien och ön delades mellan de två och frankrike fick den västra delen som de kallade för “La Perle des Antilles” (Antillernas Pärla). Men så kom revolutionen och pärleglansen försvann gradvis.
Idag, när man flyger in över Hispaniola, kan man faktiskt se var gränsen mellan de två länderna går. På den ena sida är det brunt och på den andra grönt. Jorderosionen i Haiti är långt gången och ingen bryr sig. Den politiska erosionen tycks idag än värre och fortsätter det så här har vi ingen nationalstat längre, utan ett nytt Somalia.
Och flyktingarna strömmar in över gränsen i sitt sökande efter en utkomst. Och liksom för USA´s gräns mot Mexiko så läcker den påtagligt. Gränsövervakningen är minimal eller obefintlig.
Dominikanska Republiken är en ung demokrati. Låt vara en lovande demokrati, men mycket ung. 4 fria och demokratiska val har hållits sen diktaturens strupgrepp på nationen, under Trujillo och Balaguer, och det är väl nåt som man kan vara stolt över. Men inte räcker det särskilt långt när man förutom att man försöker stävja fattigdomen i det egna landet, översvämmas av samma plåga från grannlandet.
Vad skall man då göra? Ja inte vet jag. Men välgörenhet börjar hemma vid köksbordet. Leonel Fernandez sa i förra månaden på ett FAO möte i Rom att andra länder skulle söka hjälp och bistånd för Haiti. Dom är tydligen inte kapabla till det själva. Men det väckte bestörtning hos det politiska etablissemanget i Port-au-Prince. Så kunde man väl inte få göra. Man var givetvis tacksam för den hjälp man kunde få, men inte om den efterfrågades av andra å deras vägnar.
Vad gör då omvärlden? Ingenting, som det ser ut. USA tycks helst se att Dominikanska Republiken reder ut problemen? Med vilka resurser då? USA har föresten en del av ansvaret för att det ser ut som det gör på Haiti idag, men nu tvår man, likt Pontus Pilatus, sina händer.
Nä, Dominikanska Republiken har sina egna problem med fattigdom som man arbetar med. Och som man måste arbeta med. Men varje steg i rätt riktning riskeras att raderas ut i takt med att Haiti blir allt värre och flyktingarna allt fler.
Dykare
Just nu pågår en fotoutställning om Dykarna här i Santo Domingo. Dykar pojkar. Pojkar i 10-års åldern som dyker ner i sophögarna efter saker att sälja eller tom att äta. Och dom är många. Sophögsbarnen och gatubarnen. Dom måste vi ta hand om i första hand. Men kanske vi måste bygga en mur mellan Haiti och Dominikanska Republiken först…
Bra beskrivning på situationen i landet. Men frågan är mycket komplex. Vad vore landets välfärd utan Haiti? Det var haitierna som under flera decennier importerades som billig arbetskraft till dominikanska sockerrörsodlingar, en betydande och viktig näringsgren under lång tid. Ett fåtal dominikaner var villiga att ta den typen av arbete. De flesta av dessa haitiska familjer som under slavliknande förhållanden arbetat i Dominikanska Rep. under flera decennier, som slagit bo i någon av de tilldelade bateyerna och som nu då de flesta sockerfälten är nedlagda helst önskas hemforsling, har levt 20-30 år i landet, ibland upp till 40 år, utan att erhålla laglig status. Det är endast fem procent av dem, inkluderat de hundratusentals som är födda på dominikanskt territorium, som har tilldelats födelseattester.
Vet att det här bara är en sida av problemet. Invasionen vid gränsen verkar ingen myndighet kunna stävja. Mycket beroende på den uppkomna livsmedelskrisen med skyhöga matpriser vilket tvingar fattiga familjer att tom tillreda brödkakor av lera för att stilla de värsta hungerkänslorna. Det är inte lätt att hålla tillbaka en hungrande människoskara.
På ett sätt speglar situationen Haiti/Dom.Rep. världen i stort och vi kommer med all säkerhet få vara med om många oväntade politiska förvecklingar där murar mellan blocken ses som enda lösningen.
Som jag förstått situationen med välståndsbyggande, har det väl nästan alltid skett på bekostnad av någon. Åtminstone till en början. Billiga Turkar i Tyskland. Billiga Mexikaner i USA, Billiga Finnar i Sverige. (Om jag tillåts att förenkla). En någorlunda rättvis fördelning av den kaka man har tycks vara en utopi. Och det där med murar. Många ser dom som ”lösningar”. Men som nån sa i Texas: ”Om vi bygger en 10 fot hög mur fiins snart 11 fots stegar osv.” Byggande av murar tycks förespråkas av vissa politiker trots att de bevisligen inte stoppar så kallad illegal invandring. Kanske fär att de syns, är konkreta och kan användas till att säga: ”Rösta på mig – Titta här vad jag har gjort för att stoppa illegal invanding”. Billig politisk propaganda. Saknas stegar så grävs tunnlar. Jag har läst nåt om att Haitier födda i Dominikanska Republiken förvägras medborgarskap vilket är rättsvidrigt enligt internationell/FN praxis.
Du har rätt Berno när du säger att Fattigdom är ett komplicerat område. Men egentligen är det väl komplicerat bara för att Girigheten och Själviskheten fortfarande styr vår värld.
Cool, instämmer. Utan girigheten och själviskheten skulle fler människor bli hjälpta. Det är girigheten som skapar korruption och annan orättfärdighet.
För att hålla oss till Dominikanska Republiken; jag skulle kunna räkna upp en mängd med exempel på hur resurser, offentliga medel, avsatts till avhjälpa en del av fattigdomen men oftast hamnar pengarna i någon korrupt politikers ficka.