Obama eller McCain? september 18, 2008
Posted by pebben in Politik.Tags: Cafta, Clinton, FN, Frihandelsavtal, McCain, Nafta, Obama, Stormakt, USA, Vita Huset
add a comment
Ole, dole, doff… skulle man väl kunna säga. Presidentvalet hos den store grannen i väster ser ut att vara ett dött lopp. 50/50 ungefär, om man tar hänsyn till felmarginalerna i opinionsundersökningarna. Landet är alltså svårt splittrat i två delar fortfarande och det i ett läge när politisk enighet över partigränserna är den enda framkomliga vägen.
Men det är ju valkampanj på gång, och då gäller inte samarbetets lagar för att få nåt gjort. Nä då gäller det antal röster. Till vilket pris som helst. Och då verkar det mer som en boskapsmarknad där hjordar av kreatur säljs fram och till baka i en budgivning som få klarar av att följa. Några hjordar trilskas fortfarande och tycks inte vilja gå under klubban vadän priset må vara. I vart fall inte ännu. “The undecided” som gruppen kallar sig.
USA och världen i övrigt står inför en utomordentligt allvarlig finanskris. Men USAs presidentvalskampanj går oförtrutet vidare med så seriösa inslag som läppstift på Pitbull hundar, hur många hus har egentligen McCain, osv i en ganska löjlig ordväxling som har föga eller inget att göra med allvaret ute i den kalla verkligheten.
Men så är det väl med politiker. Om ett land gör framsteg, så är det nog oftast inte tack vara de valda politikerna utan trots dessa politiker. Men vad har USAs presidentval att göra med DR? USA är landets främsta och viktigaste handelspartner (om man undantar den livsviktiga oljan från Chavez i Venezuela) och hyresgästen i Vita Huset är mycket viktig för små länder som DR. Och resten av världen. Och skillnaderna mella de två kandidaterna där borta är stor. Ta bara som ett exempel att McCain vill skapa ett alternativt FN, där USA kan välja och vraka bland de som vill bli medlemmar. I McCains FN alternativ blir alltså många stater portade, om man inte gör som USA vill att man skall göra. Eller för att ta ett annat ur högen, ta Obamas varning om att vända upp och ner på de frihandelsavtal som USA ingått under både Clinton och Bush administrationerna.
Vad blir konsekvenserna för oss utanför USA av de alternativ som står till buds för väljarna därborta? Tänker dom nånsin på de följder deras val har på världen i övrigt? Stormakters inflytande är på många sätt avgörande för väl och ve i många delar av resten av världen. När man nyser i Washington får vi andra ofta influensa.
DR följer med spänning vad som händer och sker i USA just nu. Inte bara Presidentvalet utan också Finanskrisen…..Det ligger nog några tuffa år framför oss alla. Så det kanske inte spelar nån roll om hyresgästen i Vita Huset heter McCain eller Obama. Eller… ?
Orkaner kostar på september 18, 2008
Posted by pebben in Allmänt.Tags: Dominikanska Republiken, Haiti, Ike, Kuba, Orkaner
add a comment
Orkanen Ike som missade Dominikanska Republiken lyckades ändock skapa en hel del skada i landet. Mycket begränsat, om man jämför med grannen som fick en “direct hit”. Det var väl svansen på Ike som rörde om i grytan i Dominikanska Republiken, dvs regnen som följde på orkanen Ike. Medan vindarna som värst rasade på Haiti och Kuba, så såg bönderna i södra DR hur deras marker översvämmades och grödorna bara försvann. En hel del hus också för den delen. Man hade väl kunnat vänta sig större och allvarligare rasolyckor i vissa utsatta områden, men de blev lyckligtvis begränsade. När väl regnen så drog vidare gjordes en värdering av skadorna på jordbruket och notan tycks ligga på omkring 200-250 miljoner SEK. Och det är inte nålpengar. Det är mycket pengar för ett litet land som DR. Men landets politiska ledning och statsapparat har på nåt sätt snabbt lyckats sätta sig ner och besluta om ett enat hjälpprogram till drabbade bönder. Och det lär enligt uppgift redan vara i full gång.
Värre var/är det i Haiti. Långt värre. Inte nog med att de drabbades av orkanens värsta vindstyrkor, utan det var också tredje gången i rad under samma orkansäsong. Landet är ju i allmänhet ett enda stort kaos där inget fungerar. Människorna som nu drabbats har fått och får fortfarande lita till sig själva och ett fåtal spridda besök av hjälporganisationer. Landets regering har ingen som helst funktion och tycks inte ens klara av det mest basala, som koordinering t.ex. som man skulle kunna förvänta sig av en regering. Det lönar sig inte ens att försöka beräkna kostnaden för förstörelsen i Haiti, det finns ändå inga pengar i landet att betala med. Hjälpbehovet är omättligt… Haiti är och förblir ett allvarligt sår i denna del av världen och än är inte orkansäsongen över. Blir dom träffade återigen… ja då törs inte jag ens tänka på vad följderna blir.
Kuba såg också mycket stor förödelse efter Ikes framfart. Men Kuba har en statsapparat som fungerar bra i nödsituationer som dessa. Massevakueringar ordnades, mestadels med militärens hjälp och skadorna begränsades betydligt. Antalet sparade människoliv var många. Uppbyggnaden efter stormen pågår för fullt och det kostar på för Kubanerna. Jag vet inte vad notan kommer att gå på, men inte blir det billigt inte.
CNN visar ju bilderna från Texas, som också fick besök av samme Ike, och det ser inte roligt ut. Dominikanska Republiken tackar sin lyckans stjärna att det inte blev värre. Och reparationsarbetet kom igång direkt efter stormen. Men alla håller utkik – säsongen för orkaner är som sagt inte över ännu, men DR står rustat.
Den onödiga och skadliga byråkrain september 9, 2008
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa.Tags: Byråkrati, Dominikanska Republiken, Export, Exporthinder, Korruption, Mexiko, Sydamerika
2 comments
Sitter och torkar upp efter Ike regnen samtidigt som jag drabbas av nån sorts fullständigt värdelös byråkrati plåga. De allra flesta människor känner nog till dom där resårbanden man kan köpa i vilken sportaffär som helst och som man spänner över knäet för extra stöd. De brukar hjälpa till att mildra smärta som ibland kan uppstå när man springer eller joggar. En nära vän i Mexico bad mig att sända över ett sånt elastiskt band till honom, tillsammans med några dokument som han behövde. Sagt och gjort.
Så vad hände i Mexico? Jo där sitter nån petig tulltjänsteman och tittar förvånat på det elastiska bandet, som på missivet beskrivits som “knäsupport”. När min gode vän stegar in på Fedex kontor för att hämta sitt paket, så blir det tvärstopp. Aj, aj, aj – det här är ju medicinsk utrustning säger killen bakom disken och pekar på nåt papper han fått från tullen och det kan man inte föra in hur som helst utan importtillstånd. “Vadå, medicinsk utrustning? utbrister min gode vän storligen förvånad. “Det är ju bara ett elastisk band! Och det är mitt! Det är inte ens nytt!”
Så gick diskussionen fram och tillbaka, men min gode vän fick lämna Fedex utan knäsupport. Fast det fanns en möjlighet. Eftersom min gode vän INTE var Mexikansk medborgare, skulle han kunna få sitt elastiska band om han skrev ett brev och tog med sig passet. Då skulle det ordna sig???
Min gode vän studerar i Mexiko och att döma av det maskineri av blanketter och processer som omgärdade (och fortfarande omgärdar) visumansökningen, så kanske man kan förstå problemet och bristen på logik med det elastiska bandet också. Efter två månader har den process som påbörjades långt innan han började på universitetet ännu inte avslutats…… Och dom klagar på att USA är så njugga mot Mexikaner som söker uppehållstillstånd i USA. Jo jo, hur var det där med att kasta sten när man sitter i glashus……
Byråkratins lagar och tentakler sträcker sig långt in över Dominikanska Republiken också. Vi kan ta ett exempel. Bara ett. Innan jag flyttade hit brukade jag köpa med mig kaffe till några “kaffemissbrukare” i Sverige. Dom älskade det Dominikanska kaffet. Särskilt det organiska. Så jag brukade gå och handla några paket i affären, som jag packade ner i resväskan. Detta höll på i flera år. När jag sedan blivit permanent här skulle jag göra samma sak för dessa kaffeälskande Svenskar. Men istället för att packa ner 6 paket (1.5kg) i resväskan använder jag mig av DHL eller om det nu var Fedex (minns inte så noga). Där blev det STOPP! Man måste ha exporthandlingar för att skicka kaffe…… Det tog mig en hel dag och besök hos tre olika myndigheter (ni som känner till Dominikanska myndigheter kan kanske se framför er hur det gick till). Till slut, och efter att betalat 50 pesos(!) i lagstadgade avgifter, (ca en svensk tia), hade jag fått stämplar och frimärken överallt och en hel bibba med “Exportdokument”, inkluderade ett som garanterade att kaffet var fritt från sjukdommar? (hur nu nån kunde intyga detta eftersom ingen av myndigheterna sett kaffet som inköpts i affären). Med denna imponerade samling papper kunde jag sedan sända de 1.5 kg goda dominikanska organiska kaffet till de behövande i Svedala….. Jag har aldrig gjort om försöket och kaffemissbrukarna i Sverige lider förmodligen av grymma abstinenskval vid det här laget …
Så, när nu Ike torkar upp, tänker jag just på alla dessa fullständigt onödiga, ologiska och rent ut sagt idiotiska regler som hämmar utvecklingen. Kanske är det den vattensjuka gräsmattan som inspirerar. Hur många regler och bestämmelser finns det inte här i landet som skulle kunna tas bort? Och livet skulle bli lite lättare för så många. Och när jag nu tänker efter så verkar det vara precis likadant i så många andra av Sydamerikas länder…. Små petitess regler som inga syften har, annat än att uppmuntra korruption. Varifrån kommer detta arv?… Och jag som brukade klaga på byråkratin i Sverige……
Dessa orkaner… september 9, 2008
Posted by pebben in Allmänt.Tags: Dominikanska Republiken, Haiti, Ike, Kuba, Orkan
add a comment
Att bli tagna på sängen, ja, det blev vi faktiskt. Igår Söndag, ‘dagen efter’ trodde jag. Vi hade ju förvarnats om storfrämmande i form av monster-orkanen Ike. Vi fixade till terassen och stängde aluminiumjalusierna och lade hoprullade handdukar i de fönster vi vet brukar läcka när det regnar horisontellt. En sista koll och sedan bar det iväg till centralmassivet på lördagseftermiddagen. Några goda vänner diagnostiserade oss som gränsfall, med tanke på det fina besöket som väntade. Det ordnar sig nog sa vi och ställde in radion på den station som skulle komma med uppdateringar och varningar.
Vi anlände bland bergen, men på 1,200m nivån varken regnade eller blåste det. Men det var mulet, så vi tänkte att det kommer nog. Radion dundrade på med lattituder, longituder, kategori 2, ibland 3 och till och med 4 innan det var 3 igen. Vi undrade still stilla vem som i själva verket var så hemma på longituder och lattituder att vederbörande skulle ha nytta av det? Inte vi i alla fall. Radiostationen tycktes också ha ett eget flygplan uppe bland Ikes virvlande vindar, för man visste exakt, och med stor regelbundenhet, hur Ike artade sig, när den var på väg in över våra norra landsdelar. Men där vi var hände inget mer än en eller två odramatiska regnskurar, så vi tröttnade på radioutsändningen.
Reportrarna i radion gjorde sitt bästa för att vara aktiva. Bland annat lyckades man tydligen nå Vice Guvernören på Turks and Caicos, en ö-grupp i närheten av Bahamas och mitt i vägen för Ike. Men man glömde bort att denna ö-grupp är Britiskt territorium och Vice Guvernören pratade inte ett ord Spanska. Journalisterna på radion fortsatte dock med Spanska, och repeterade frågan ett flertal gånger i tron att kommunikationen var dålig. Till slut begriper man dock att Spanska kanske inte är språket och en av radiojournalisterna tar fram sin bästa, men aningen rostiga, skol engelska och då blir det äntligen intervju. Fast när de översatte till Spanska för lyssnarna fick vi ett gott skratt. Det var många detaljer som gick förlorade….
Vi äter och dricker gott i goda vänners lag och när vi sent omsider tog farväl av dagen, så hade det redan blivit Söndag. Det var fortfarande ingen vind och det hade inte regnat på ett bra tag. Söndag på promenad med hunden i arla morgonstund under tunga moln, men inget regn och ingen vind att tala om. Söndagen fortsatte på detta sätt och vi lämnar sent på eftermiddagen då det faktiskt börjat regna så smått. Vad hände med Ike undrar vi? Radions rapporter har tystnat och spelar Merengue istället. Under färden ner från bergen tilltog regnet sakta och väl nere i dalen, i höjd med Bonao, så hade det tilltagit riktigt ordentligt. Efter ytterligare några minuter fick bilens torkare gå på full fart, och vi såg ändå nästan ingenting. Färden mot Santo Domingo blev som att köra under ett vattenfall hela tiden och bitvis bruka bilen som en liten båt. Det var sjöar och åar överallt. Många bilar, bussar och lastbilar hade givit upp i vattenmassorna. Och när man tittade på sidan om vägen, på de hus som stod ivägen för det framforsande vattnet, förstod man att de som bodde där inte hade det alltför lätt.
Men nu var radion fortfarande tyst om Ike. Väl hemma i Santo Domingo kunde vi genom CNNs försorg se att Ikes svans var stor och det var den som täckte hela Hispaniola. Det regnade sen hela natten. Och inte vilka regnskurar som helst. Nej, här kom Sveriges månadsnederbörd (i medeltal) per timme. Snacka om att bli tagen på sängen, när vi just blåst Faran Över…..
Måndagen har varit fin, till och med lite sol som torkar upp vätan. Det talas om 40,000 personer som blivit tvungna att evakuera. Jag undrar hur de har det idag. De som inte hade hus och hem att gå tillbaka till. Och det vi såg av Ike var bara en tropisk storm.
Kategori fyra orkanen styr nu mot Kubas västra delar och korsar ön under måndagen då den väl går ner i varv något, när den passerar bergen. Men Havanna ligger i farozonen och även om Ike lugnat sig något, så har man all anledning att känna oro i staden, särskilt om man bor i nåt av den äldre bebyggelsen som väl knappast motstår några starkare stormar idag. Man kanske nu ångrar att man inte underhöll husen bättre… Om jag förstod nyheterna rätt så hade man lyckats evakuera, i preventivt syfte, upp emot 1 million människor. I Haiti, där ändå inget fungerar, hade man väl inte lyckats med nån evakuering alls. Efter tre allvarliga stormar och hundratals döda kan man nog katastrofförklara Haiti – som ju var en katastrof även före stormarna. Människorna där lider.
Dominikanska Republiken försöker hjälpa till, bl.a. genom att sända över ett antal mobila kliniker och ett 20-tal läkare. I konvojen ingår också ett större antal Haitiska medicine studerande (som studerar i Dominikanska Republiken) som skall assistera och tjänstgöra som tolkar. Ett utmärkt initiativ av President Fernandez tycker jag. Mer av den sortens assistans skulle kunna gå långt.