Att bli tagna på sängen, ja, det blev vi faktiskt. Igår Söndag, ‘dagen efter’ trodde jag. Vi hade ju förvarnats om storfrämmande i form av monster-orkanen Ike. Vi fixade till terassen och stängde aluminiumjalusierna och lade hoprullade handdukar i de fönster vi vet brukar läcka när det regnar horisontellt. En sista koll och sedan bar det iväg till centralmassivet på lördagseftermiddagen. Några goda vänner diagnostiserade oss som gränsfall, med tanke på det fina besöket som väntade. Det ordnar sig nog sa vi och ställde in radion på den station som skulle komma med uppdateringar och varningar.

Vi anlände bland bergen, men på 1,200m nivån varken regnade eller blåste det. Men det var mulet, så vi tänkte att det kommer nog. Radion dundrade på med lattituder, longituder, kategori 2, ibland 3 och till och med 4 innan det var 3 igen. Vi undrade still stilla vem som i själva verket var så hemma på longituder och lattituder att vederbörande skulle ha nytta av det? Inte vi i alla fall. Radiostationen tycktes också ha ett eget flygplan uppe bland Ikes virvlande vindar, för man visste exakt, och med stor regelbundenhet, hur Ike artade sig, när den var på väg in över våra norra landsdelar. Men där vi var hände inget mer än en eller två odramatiska regnskurar, så vi tröttnade på radioutsändningen.

Reportrarna i radion gjorde sitt bästa för att vara aktiva. Bland annat lyckades man tydligen nå Vice Guvernören på Turks and Caicos, en ö-grupp i närheten av Bahamas och mitt i vägen för Ike. Men man glömde bort att denna ö-grupp är Britiskt territorium och Vice Guvernören pratade inte ett ord Spanska. Journalisterna på radion fortsatte dock med Spanska, och repeterade frågan ett flertal gånger i tron att kommunikationen var dålig. Till slut begriper man dock att Spanska kanske inte är språket och en av radiojournalisterna tar fram sin bästa, men aningen rostiga, skol engelska och då blir det äntligen intervju. Fast när de översatte till Spanska för lyssnarna fick vi ett gott skratt. Det var många detaljer som gick förlorade….

Vi äter och dricker gott i goda vänners lag och när vi sent omsider tog farväl av dagen, så hade det redan blivit Söndag. Det var fortfarande ingen vind och det hade inte regnat på ett bra tag. Söndag på promenad med hunden i arla morgonstund under tunga moln, men inget regn och ingen vind att tala om. Söndagen fortsatte på detta sätt och vi lämnar sent på eftermiddagen då det faktiskt börjat regna så smått. Vad hände med Ike undrar vi? Radions rapporter har tystnat och spelar Merengue istället. Under färden ner från bergen tilltog regnet sakta och väl nere i dalen, i höjd med Bonao, så hade det tilltagit riktigt ordentligt. Efter ytterligare några minuter fick bilens torkare gå på full fart, och vi såg ändå nästan ingenting. Färden mot Santo Domingo blev som att köra under ett vattenfall hela tiden och bitvis bruka bilen som en liten båt. Det var sjöar och åar överallt. Många bilar, bussar och lastbilar hade givit upp i vattenmassorna. Och när man tittade på sidan om vägen, på de hus som stod ivägen för det framforsande vattnet, förstod man att de som bodde där inte hade det alltför lätt.

Men nu var radion fortfarande tyst om Ike. Väl hemma i Santo Domingo kunde vi genom CNNs försorg se att Ikes svans var stor och det var den som täckte hela Hispaniola. Det regnade sen hela natten. Och inte vilka regnskurar som helst. Nej, här kom Sveriges månadsnederbörd (i medeltal) per timme. Snacka om att bli tagen på sängen, när vi just blåst Faran Över…..

Måndagen har varit fin, till och med lite sol som torkar upp vätan. Det talas om 40,000 personer som blivit tvungna att evakuera. Jag undrar hur de har det idag. De som inte hade hus och hem att gå tillbaka till. Och det vi såg av Ike var bara en tropisk storm.

Kategori fyra orkanen styr nu mot Kubas västra delar och korsar ön under måndagen då den väl går ner i varv något, när den passerar bergen. Men Havanna ligger i farozonen och även om Ike lugnat sig något, så har man all anledning att känna oro i staden, särskilt om man bor i nåt av den äldre bebyggelsen som väl knappast motstår några starkare stormar idag. Man kanske nu ångrar att man inte underhöll husen bättre… Om jag förstod nyheterna rätt så hade man lyckats evakuera, i preventivt syfte, upp emot 1 million människor. I Haiti, där ändå inget fungerar, hade man väl inte lyckats med nån evakuering alls. Efter tre allvarliga stormar och hundratals döda kan man nog katastrofförklara Haiti – som ju var en katastrof även före stormarna. Människorna där lider.

Dominikanska Republiken försöker hjälpa till, bl.a. genom att sända över ett antal mobila kliniker och ett 20-tal läkare. I konvojen ingår också ett större antal Haitiska medicine studerande (som studerar i Dominikanska Republiken)  som skall assistera och tjänstgöra som tolkar. Ett utmärkt initiativ av President Fernandez tycker jag. Mer av den sortens assistans skulle kunna gå långt.