jump to navigation

IKEA och Sarah Palin oktober 30, 2008

Posted by pebben in Kuriosa, Sverige influenser.
Tags: , , , , ,
add a comment

Alltför många har sagt till mig på skarpen att istället för uppehåll se till att SKAPA den tid som behövs för bloggandet…… Uppehållet är alltså slut. Tack för supporten!

Stamatina Fey, eller kanske vi känner henne bättre som Tina Fay, som ju så fantastiskt imiterar Sarah Palin, lyckades inte särskilt bra med sina IKEA möbler. I en amerikansk TV-serie som jag inte minns namnet på, spelade Tina Fey nån töntig arbetsnarkoman med relationsproblem – eller nåt åt det hållet i alla fall. Hemma hos henne minns jag att hon hade en hög med omonterade IKEA möbler liggande på golvet. Vid nåt tillfälle så bestämmer hon sig slutligen för att försöka leva ett mer normal och ordnat liv, och vad kan vara bättre än att börja med IKEA möblerna. Hon tar första lektionen mot den hägrande “IKEA Ingenjörs examen” som tillfaller alla som kan montera ihop IKEA möbler på ett tillfredställande sätt. Det finns ju steg-för-steg instruktioner om hur man skall gå tillväga men Tina Feys resultat blev inte belönat med nån examen. IKEA bordet t.ex. skulle kunna ha använts som rutchkana i nån lekpark osv. Nej, nån IKEA Ingenjör blev aldrig Tina Fey (eller vad hon nu hette i serien). Men hennes sketcher som VP Sarah Palin i USA´s presidentval har  varit desto bättre.

IKEA som, liksom researrangörerna, säljer drömmar öppnar sina portar till ”drömmarnas värld” i Santo Domingo nästa år. Bygget är i full gång men det blir visst inte nån Guggenheim kopia, a la Kungens Kurva, utan mer den traditionella lådstilen. I blågult får man förmoda. Jag undrar hur detta nya kundkoncept kommer att tas emot här. Om man idag går in i ett möbelvaruhus här i stan, möts man för det första av, i mitt tycke, osedvanligt många otidsenliga, klumpiga och mörka möbler som ser ut som om de kom från ett annat sekel. Möblerna är utställda lite hursomhelst, även om “försök” till interiörer finns här och där. Men det finns inget, absolut inget, tänkade på vad som passar till vad, till vilka färgalternativ och med vilka material. Försöker man ställa frågor vet personalen ifråga alltsom oftast mindre än den som frågar. Svaren man kan få är ibland huvudlösa, som om man som första målsättning vill bli av med kunden. Inte att sälja en vara till den intresserade.

Jag har naturligtvis ingen aning om hur IKEAS´s marknadsföring kommer att läggas upp här, men jag hoppas att den kommer att bygga på drömtemat. Möbler här är dyra, i vart fall om kvaliteten skall vara någorlunda acceptabel, och jag tror folk i allmänhet hyser en hel massa drömmar om vilka möbler de skulle vilja se i sina hem. IKEA säljer drömmar och dom är bland de bästa i världen i detta gebit, även om många försöker sig på samma sak. Tänk er själva att när ni går in i ett IKEA varuhus, på övervåningen väl att märka, så följer man en snillrik snitslad bana genom färdiga och skickligt skapade interiörer från, kök, till badrum, vardagsrum och barnkammare. Man tittar, läser på små lappar, mäter och diskuterar hur den eller den skulle passa därhemma. Vid ingången har man också fått med sig en knallgul jätte-shoppingbag och ett litet noteringsblock och en blyertspenna. När man vandrat i labyrinten ett slag kan man också, liksom på motorvägens rastplats, avvika från banan och avnjuta en “helsvensk” köttbullar med potatismos. Och lingonsylt. När man sen fortsätter färden nedåt hamnar man så småningom på “lagret”, där man kan ta sig en kundvagn och plocka fram de platta paket man skrivit upp i noteringsblocket. Men det är inte slut än. Väl framme vid kassan finns rader med urbilliga prylar som man inte visste att man behövde, men som likafullt hamnar i den där jätte shoppingbagen.

Hur annorlunda är inte denna upplevelse mot dagens här i Santo Domingo? Nu kommer man att kunna tala om en upplevelse, en erfarenhet eller ett minne. Dagens möbelaffärer kommer att känna av IKEA´s närvaro och lyckas man också med att inpränta äkta service känsla hos personalen, ja då har en ny trend på allvar startats i Dominikanska Republiken. Hemma i Sverige har vi nog blivit så vana vid IKEA att vi inte längre tänker på hur annorlunda och till och med revolutionerande IKEA konceptet är. Här i Santo Domingo kommer vi nästa år att kunne se skillnaden mellan nytt och gammalt som aldrig tidigare.

Huruvida Tina Fey till slut har lyckats fixa till sina IKEA möbler, vet jag inte. Fast jag tror inte det. Och jag är ganska övertygad om att Sarah Palin inte skulle lyckas bättre än Tina Fey . Deras drömmar är av annat slag. Dock är jag övertygad om att många, många Dominkaners drömmar nu kommer att kunna förverkligas tack vare IKEA, så som det ser ut i dag. Annat var det väl när Ingvar Kamprad sålde billiga soffor på postorder från garaget hemma i Älmhult och på det första varuhuset som öppnades 1958 (tror jag det var). Med tiden förstod Kamprad att det inte var möbler han sålde, utan drömmar. Och det tror jag var, och är, IKEA´s lyckokast!

Nu skall vi förverkliga drömmar som aldrig förr här i Santo Domingo också….”Huka er gubbar”, Ikea har laddat bössan!

UPPEHÅLL oktober 20, 2008

Posted by pebben in 1.
Tags: , , ,
add a comment

Här på Oscar den II´s väg, eller som dom säger här – Rue du Oscar II – kan man sitta både länge och väl på altanen och titta på det fridfulla småstadslivet runt omkring. En liten glimt av hamnen kan man också få. Husen ligger tätt här på den ö som Gustav III en gång fick som köpeshilling i nåt traktat som handlade om Sverige-Frankrike handeln i Göteborg på 1700-talet. Kanske var det ett frihandelsavtal i stil med CAFTA, NAFTA och allt vad de heter. Hursomhelst, svensk var ön bara under tre år och såldes tillbaka till Frankrike 1878, men varför har jag ingen aning om.

Men den lilla staden Gustavia med sina 3,000 innevånare, har trots den korta Svensk närvaron flera Svenska anknytningar än idag. Man kan till och med äta Svensk inspirerad mat här. Ön klarade sig från sockerplantager, som var så attraktiva under 17- och 1800 talen. Men man hade en skyddad hamn och den blev öns guldklimp under långliga tider. Idag ser man väl inga handelsskepp precis i hamnen, men väl stora yachts och katamaraner som väl ägs av “the rich and famous” som i stort antal har hus här på ön. När dom har tid att segla och njuta av sina stora fina hus vet jag inte, för de flesta ser ut att vara uthyrda…

Slutar så mitt babbel från Sankt Bartolomeus, eller St Barthelemy som väl fransmännen föredrar att kalla ön som alltså fortfarande är en fransk provins. Min lilla blogg om Dominikanska Republiken kom ju aldrig riktigt i gång och orsaken är och har varit tidsbrist. Tiden räcker bara inte till och jag tar nu en paus, kalla det semester om ni vill, från bloggandet. När tiden åter finns i större mängd än idag, för aktiviteter som bloggande, så startar jag på nytt. Det är i alla fall tanken.

Sköna västindien hälsningar från St Barth tills vi hörs nästa gång…