Det skall vi fira! januari 30, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Ekonomi.Tags: Dominikanska Republiken, Guagua, Kollektivtraffik, Leonel Fernandez, Metro, Pendlare, Santo Domingo, Tunnelbana
add a comment
Santo Domingos nya tunnelbana, Metro, startar idag. Kl 5 i eftermiddag blir det invigning med pompa och ståt vid en av stationerna där President Fernandez klipper bandet. De internationella VIP gästerna sägs vara många och kommer inte bara från Syd Amerika utan även från Europa. Det är en viktig händelse i Santo Domingo och för landet som helhet.
Kl 6 på lördag morgon går så startskottet för det första kommersiella tunnelbanetåget och de 19 tågen, som man nu satt i traffik, fortsätter att rulla fram till 11.00 på kvällen. För att åka tunnelbana, måste man först köpa ett plastkort som kostar 30pesos (ca 6.50kr). Detta kort kan man sedan ”tanka” med pengar vid behov, upp till ett värde av 1,000pesos (ca 240kr). Varje resa kostar sedan 20pesos (ca 5kr).
De officiella beräkningarna ger vid handen att ca 170,000 pendlare kommer att åka tunnelbanan dagligen. Hur många taxis och guaguas som därmed kommer att försvinna från gatorna vet jag inte – men jag hoppas att många av dessa ger upp och försvinner till de ”bilkyrkogårdar” där de hörde hemma från början.
Som sagt, nu fungerar tunnelbanans första spår på 14km. Man har nu börjat projekteringen av ett andra spår och Santo Domingo borna hoppas på bättre tider vad gäller kollektivtraffiken i en mångmiljonstad som inte är tillräckligt anpassad för det stora antal bilar och bussar som idag trängs på gatorna.
Investerare – se hit! januari 29, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Ekonomi, Turism.Tags: Atlantkusten, Dominikanska Republiken, Fastighetsmarknaden, Investeringsmöjlighet, Karibien, Luperon, Puerto Plata, Semesterparadis, Strandtomt, Turism, turistmål, Warren Buffet
2 comments
Oraklet från Omaha, aka Warren Buffet, brukar ju säga till dem som ber honom om råd: ”Buck the trend. Be a contrarian!” Med andra ord: Agera som en motvalskärring! När marknanden går ner, då brukar han köpa och vice versa. Och det har ju gått bra för honom, som nu räknas till en av världens rikaste män. Och idag kan man väl säga att så mycket sämre kan det väl inte bli på den där ”marknaden” som alla talar om. Vilket enligt Buffet betyder att nu är det dags att investera.
Vad skall man då investera i? – kanske nån undrar. Och då har Utposten ett bra tips. En av de bättre bevarade hemligheterna i Dominikanska Republiken är den mycket vackra hamnstaden Luperon på norra kusten. Nordkusten, med bl.a. Puerto Plata, sägs vara en av de snabbast växande fastighetsmarknaderna i världen och bjuder på många fina möjligheter. Men just i Luperon finns det nu alldeles fantastiska möjligheter för den som vill och vågar vara en ”motvalskärring”.
Ett företag som heter Ocean Star Estates har just påbörjat färdigställandet av första fasens 116 tomter, med vägbyggnad, vatten och el och liknande infrastruktur. Området sluttar vackert ut mot Atlanten och den underbara viken och alla tomter har tillträde till stranden – reglerat i ett slags servitut. Nu påbörjas också fas 2 med ytterligare 83 tomter. Hela området är avskilt från världen i övrigt, s.k. gated community, och där kommer att finnas ett klubbhus som inte går av för hackor, stor simbassäng, ett stall med hästar för dom som vill (och kan) rida, tennisbanor, parker och grönområden, mm.
Och nu kommer det bästa. Tomterna som nu säljs är enligt uppgift ”priced to go”, dvs prissatta under marknadsvärde. Det hävdas att just nu ligger ”rabatten” nånstans mellan 30-50%, och prislistan börjar på blygsamma $49.900, och värdestegringen beräknas till omkring 30-60% årligen. Byggnationerna (infrastrukturen) startar enligt plan i April. Det egna huset påbörjas när man så önskar och har råd. Folk som varit där och tittat beskriver området som en ”oslipad diamant” och som enligt ritningarna satts i händerna på mycket skickliga diamantslipare – dvs arkitekter och lanskapsdesigners. Mycket smakfullt.
Låter inte det som nåt man skulle våga sig på? Tänk efter ett slag. När dollarn är så låg som idag, och efterfrågan på områden som dessa förväntas stiga (i takt med att världens alla baby-boomers bara blir äldre) så är det just nu kanske dags att vara ”motvalskärring”. Ta er en titt på möjligheten som just nu ligger öppen och sätt er sen runt köksbordet för ett familjerådslag….. Klicka här: www.oceanstarestates.com
Observeras skall att Utposten har inget samband alls med Ocean Star Estates, utan tycker bara att Dominikanska Republiken har mycket att erbjuda den som söker efter investeringsmöjligheter av detta slag. Och just denna ser ut som om den kan erbjuda möjligheter över genomsnittet.
Somliga kanske minns vad Henrik Ibsen en gång sa: ”Jag ger inte vika för mina önskningar; dem kommer jag att tillfredsställa så länge jag kan.” Kanske är det nu dags att tillfredställa en av dem….
Alea iacta est! januari 28, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Ekonomi, Politik.Tags: Alea iacta est, Dominikanska Republiken, Fackförenmingar, Kollektivtraffik, Metro, Santo Domingo, Taxi, Tärningen är kastad, Transportmonopol, Tunnelbana
add a comment
Nu stormar det i Santo Domingo igen. Det handlar nu inte om orkaner, i vart fall inte de som väderlekstjänsten rapporterar om. Nej nu gäller det andra sorters stormar. På två ben.Dom kallar sig för ”fackföreningar”, men f-n tro´t. Dom brukar också kallas ”Landets verkliga härskare”, eller ”Transportmaffian”.
Det är nämligen så att den 30 januari så skall tunnelbanan i Santo Domingo, Metro, börja fungera på allvar. Nu har alla tester och prov genomförts och personalen fått den utbildning den behöver. Instruktioner som att det är förbjudet att äta, dricka och röka på tunnelbanan har också utfärdats. Är man under 12 år måste man ha en vuxen med sig osv osv. Personligen så tror jag det kommer att fungera fint, redan på första dagen då man sätter in 19 tåg (med 39 vagnar) på den 14 km långa sträckan.
Stormen gäller nu vem som skall få rätten att transportera passagerare till tunnelbanestationerna. Transportsektorn har sedan 30 år tillbaka i tiden varit ”paralyserad” av oligopol. Somliga kallar det för monopol. Olika sammanslutningar har effektivt utestängt konkurrens och de som inte går med i sammanslutningen har fått och får stryk, tills dess de går med eller försvinner nån annan stans. En mycket olycklig situation som inte gagnar någon – undantaget ”medlemmarna” förstås, eller snarare deras ”ledare”. Genom att hänge sig åt ren utpressning har man gång efter gång pressat sittande regeringar på koncenssioner och subsidier, och deras makt över landet ökade varje gång.
Nu ser det dock ut som om ”maktmonopolet” inom transportsektorn håller på vittra sönder. Man har fått nog av dessa skränande uppviglare – ”Tomma tunnor skramlar mest”, heter det ju. De senaste uppropen till ”generalstrejk” har i mångt och mycket gått ganska spårlöst förbi, därför att folket börjat tröttna på dessa ”ledare” som gjort sig förmögna på deras (och sina medlemmars) bekostnad. Och den senaste tiden har även den sittande regeringen börjat visa musklerna och sagt ifrån. Den senaste striden gäller nu som sagt traffikrutterna till tunnelbanestationerna. Dom gamla, rostiga och livsfarliga skorvarna som idag traffikerar rutterna lär inte få förnyade tillstånd, utan det blir OMSA bussar (motsvarigheten till SL i Stockholm) i allt större utsträckning som erbjuder en gratis transfer biljett från buss till tunnelbana. Nu hotar monopolets ledare så det ryker om det. Man säger att man inte tänker ta ansvar för de aktioner som de ”tvingas” till om inte ”monopolet” får agera ostört och fortsätta tvinga in passagerare i sina skitiga rullande likkistor – Guaguas. Man talar om att man inte tänker ge upp 30 års ”service” till allmänheten utan att ta strid. Och som sagt, man avsäger sig allt ansvar för vad som kan hända om inte regeringen gör som transportmonopolet vill.
Det klagas på andra håll också om dessa transportmonopol som med jämna mellanrum lamslår strategiskt viktiga delar av ekonomin. Ena veckan handlar det om ett populärt turistområde där turister inte kan få tag på buss eller taxi därför att staten sänkt bensinsubsiderna. Nästa vecka handlar det om landets största och viktigaste hamn som blockerats därför att ”icke medlemmar” hyrts in av nån för att ta hand om några containers med viktiga insatsvaror till landets industri. Listan kan göras lång.
Fredagen den 30 januari 2009 blir kanske den vattendelare, eller det vägskäl, där valet om framtidens transportlösningar avgörs. Tiden och utvecklingen talar mot dessa transportoligopol/- monopol och deras ledare framstår mer som gangsters än något annat och såvitt jag kan bedöma har dom inget att skaffa med fackföreningar. Lyckas man nu ta första steget mot att bryta deras ”makt”, så ter sig framtiden mycket ljusare för alla. Inte bara för de som åker kollektivt. Men processen kan bli smärtsam och långvarig. Som de flesta förändringsprocesser.
Om man lyssnar på deras senaste klagosång finner man inget annat än förakt för de passagerare som i 30 år beundransvärt stått ut med det dagliga purgatoriet som en färd i en guagua eller taxi är. Meningen med purgatoriet var ju att man skulle ”renas” från sina synder innan man fortsatte till paradiset…. men här handlar det bara om tortyr utan den renande effekten, som en förberedelse inför det dagliga värvet.
I Sverige blev det visst också ett visst kaos när taxitraffiken avreglerades, så det kanske inte är så märkligt det som händer här i Santo Domingo…
”Alea iacta est! ” sade visst Julius Cesar när han trotsade den Romerska senaten, dvs ”Tärningen är kastad!” Regeringen och folket har nu kastat tärningen och vi får väl så småningom se vem som går segrande ur den här striden. Personligen sätter jag en (liten) slant på kollektivpassagerarna…
Hoppas kan man alltid… januari 23, 2009
Posted by pebben in Ekonomi, Politik.Tags: Bank of America, Banker, Bilhandlare, Bilindustrin, Den enes bröd den andres död, Detroit, Dominikanska Republiken, Francis Bacon, Hoppet är det sista som lämnar människan, Hungern är den bästa kryddan, Investment banker, Krispaket, Merrill Lynch, Pandora, Pandoras ask, Santo Domingo, Sokrates, Subventioner
add a comment
Jodå, världen har ju nu fått Obama att hoppas på. Att han genom nåt sorts mirakel skall få i gång världens ekonomi igen. Hoppet är ju det sista som lämnar människan, om man får tro på den grekiska mytologin där den undersköna Pandora, av ren nyfikenhet, öppnade asken hon fått av Hermes och alla olyckor flög ut över människorna. Allt flög ut, utom Hoppet, som var det enda som blev kvar i asken. Till slut fick även Hoppet vingar och gavs som en gudagåva till de stackars människorna som led under alla de olyckor som smitit ut innan.
I USA står nu Hoppet till staten. Och till Obama. Man hör klagosånger i högan sky. Från Detroit hållet t.ex., hör man att de behöver hjälp från staten, då ingen tycks vilja köpa deras bilar. Bilindustrin världen över är i blåsväder. Och i USA försöker sig bilhandlarna på alla knep som dom kan hitta på, för att få en ny bil såld. 0% (noll) i ränta t.ex., eller betala för en och få två, är ett annat. Förutom att hoppas på Obama, Kongressen och Senaten för mer statliga bidrag förståss…
Det är inte mycket bättre i DR. Bilhandlarnas förening har nu ställt sig på de amerikanska biltillverkarnas sida och nu står hoppet till staten här också. Räntorna är ju så olidligt höga att ingen har råd att köpa ny bil, säger dom bl.a. Försäljningen sjönk förra året (helårsbasis) med nästan 30%, och man lyckades sälja bara 22,000 bilar (från ca 30,000 året innan). Det svider nog ganska ordentligt hos många bilhandlare. Men som om detta inte är nog, så kan man titta på förra årets andra hälft och jämföra med samma period året dessförinnan (2007). Då ser man att bilförsäljningen faktiskt gått ned med hela 52%! Och det är på den nivån man startar 2009… Kanske inte att undra på att man nu hoppas att staten kan gå in med en hjälpande hand här också. Man hoppas på lägre räntor bland annat.
En bilköpare måste idag, om han behöver lånefinansiera sitt bilköp, betala räntor som vida överstiger 30%!! 34, 36 ja faktiskt ännu högre räntor kan man få punga ut med. Klart som katten att kunderna lyser med sin frånvaro – särskilt i dessa osäkra tider. Men tro inte att vi ser några häftiga erbjudanden från bilhandlarnas sida. Nej, sådana åtgärder lyser med sin frånvaro. Dom ser ut att hålla fast vid en affärsmodell och marknadsföringsstrategi som fungerade när allt var frid och fröjd. Förbaskat stelbent för att inte säga rent ut sagt naivt, om man får uttrycka sig så. Istället för att ta tag i de radikala förändringar som måste till för att anpassa sig till marknadens berg och dalbana, så hoppas man på hjälp från staten. Jag säger då det…
De höga räntorna är nu inte enbart bilhandlarna fel. När jag skrev att ”hoppet är det sista som lämnar människan”, så glömde jag bort en speciell grupp av människorasen. Jag tänker på bank- och finansfolket, om vilka man nog skulle kunna säga, för att travestera på samma uttryck: Girigheten är det sista som lämnar oss bankmänniskor.
Jag hörde nyligen om förre VD:n på Merrill Lynch, Thain, ni vet den där investeringsbanken som kollapsade och köptes upp av Bank of America med hjälp av skattepengar bl.a. Samtidigt som miljarder i statligt stöd från de amerikanska skattebetalarna slussades in för att fixa biffen, så satt Thain och betalade ut miljarder i bonuspengar till sig själv och de sina. Inte nog med det, han lät dekorera om sitt kontor också där bl.a. bara mattan lär ha kostat nära 700,000SEK och skrivbordet gick visst löst på en halv miljon, 500,000SEK. (!) Hans nya kontor lär ha kostat runt 9 (nio) miljoner SEK… Samtidigt som förlusterna – enbart för fjärde kvartalet 2008 – lär uppgått till 15 miljarder dollar…. Det blir så många nollor att jag inte kan hålla reda på dom. Snacka om att sitta i en bubbla….den giriga bankbubblan.
Vad har nu detta med bilhandlarna i Santo Domingo att göra? Ja det kan man ju fråga sig. Men nu är det så att samtidigt som bilförsäljningen slår bottenrekord och många bilhandlare tvingas att avskeda anställda eller tom stänga sina butiker, så ser vi att bankerna går bra. På den kanten vilar inga sura miner och vi hör inga rop på hjälp – annat än det vanliga klagandet på alltför mycket regler och lagar som bankerna måste rätta sig efter…. Nej för bankerna går det bra. Tacka för det när räntorna ligger på nivåer som i Sverige definitivt skulle kallas för ocker. Rent ocker och inget annat. Bara inteckningslånen ligger på nivåer runt 20%….. Och räntemarginalen lär vara bland den högsta i regionen. Och man får betala avgifter på allt. Snart blir det väl dörravgift också, för att gå in på nåt av deras kontor. Och skulle man vilja gå fram till disken för att t.ex. sätta in en slant, så tillkommer nog en avgift på det också…diskavgift. Bankernas vinst, efter skatt, ökade med hela 25% jämfört med året innan (2007). Om man tittar på avkastningen på eget kapital så låg den på skyhöga 39%!! Det ni, bankaktier skulle man nog ha.
Den enes bröd, den andres död, sade filosofen Francis Bacon redan på 1600-talet. Och nog passar detta tankesätt in på dagens bilhandlare och bankmän i Santo Domingo. Och kanske på andra håll och områden också…. Särskilt i dessa ekonomiska orostider.
Jag undrar jag, om man följer samma tema som Bacon, men istället citerar Sokrates som ca 1700 år före Bacon lär ha sagt att Hungern är den bästa kryddan. Det är ju när vi är hungriga som kreativiteten kommer till sin rätt. Och den varan kan vi behöva lite mer av idag. Om det nu var det som Sokrates menade…
På Karibiens bästa stränder januari 15, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Turism.Tags: Badstränder, Chartermål, Dominikanska Republiken, Karibien, Las Terrenas, Samana, Santo Domingo, Valsafari, Valskådning
2 comments
Vykortsvackert - Björn Nordström DN
Fick några mejl idag som undrade över varför det skrivs så lite om Dominikanska Republiken i Sverige. Jag har inget bra svar på denna fråga och kan bara konstatera att media inte avsätter särskilt många spaltmillimetrar eller on-air minuter för Syd Amerika i allmänhet, men kanske gäller det Karibien i synnerhet. Denna del av världen är tydligen inte intressant nog – i vart fall inte om man bor i Sverige. Hur det är på andra håll i Europa vet jag inte, men jag kan tänka mig att Spanien, Tyskland och Frankrike har en något annan syn. Varför? – frågor du kanske. Det är bara en gissning från min sida, men om man tar och tittar på det stora antalet turister från dessa länder samt det stora antal som flyttat därfrån och bosatt sig här, så känns det som om mitt antagande kan ha fog för sig.
Jag tog och sökte artiklar härifrån i de större svenska tidningarna och visst fanns det ett par stycken – men inte var det många inte. Jag hittade dock en som fångade mitt intresse, från September förra året. En reseskildring – såna som jag sällan läser förresten – i vilken DN journalisten Björn Nordström slår fast att Dominikanska Republiken är tillbaka som chartermål. Inte för att jag vet vad han menar med ”tillbaka”, men han ger en mycket fin och balanserad skildring av sina dagar i DR och de som läste den måste nog ha övervägt om inte dom också skulle ta och besöka detta vackra land i Karibien. Och jag tror också att om Svenska turister kan lockas hit i större skaror än idag, så kanske intresset för landet också ökar…
Ni som inte sett artikeln rekommenderas att klicka här. Kanske blir ni inspirerade och tillbringar nästa semester på någon av de underbaraste stränder ni sett…
Lag och Ordning och en Härlig Semester januari 15, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa, Turism.Tags: brottslighet, Dominikanska Republiken, kriminalitet, Organiserade brott, rikspolisstyrelsen, Santo Domingo, säkerhet, Turism, turistindustrin, turistmål, våld
5 comments
Läste häromdagen i tidningen att nu skall Rikspolisstyrelsen i Sverige förstärka sina resurser när det gäller organiserad brottlighet. Ett stort program med 200 ytterligare poliser fördelade i regionala aktionsgrupper. Det behövs, säger många, kanske de allra flesta, eftersom effektiviteten i kampen mot den organiserade brottsligheten fått hård kritik.
Tänk så liten världen ibland ter sig. Precis samma sak hände i Dominikanska Republiken igår, där Presidenten satte sig ner i ett viktigt möte om samma sak. Under två långa timmar diskuterade de inblandade om vad som borde göras, och nu skall man förstärka allt man har i kampen mot den organiserade brottsligheten. Fast detaljerna om hur det skall gå till, har inte ofentliggjorts…
Den organiserade brottsligheten är inte enbart nationell tyvärr, den omfattar ett gigantiskt globalt nätverk där knark, penningtvätt och människosmuggling utgör tre av de huvudsakliga verksamheterna. I DR har det varit ett antal skandaler på den senaste tiden, men rättvisan ser ut att dra det längsta strået denna gång. Alla är, och har varit, på det klara med att det behövs rensas upp i träsket och ordningsmakten, polisen och militär/paramilitär, har lagt i en betydligt högre växel på sistone. En riksdagsman/senator, trots allvarliga hot mot sitt och sin familjs liv, har också stått upp och förklarat nån sorts enmanskrig mot kriminaliteten. Men han har fått följeslagare och supportrar över hela landet.
Det är verkligen välkommet att se det som nu händer, för ett land som DR, så beroende av turismen, måste till varje pris värna om säkerheten och med kraft bekämpa våldet och kriminaliteten. Det finnas knappast något annat som kan fördärva turistindustrin så katastrofalt och snabbt. Rykten om våld och kriminalitet och därmed ökad risk för turister att bli offer, sprids som löpeldar och antalet turister sjunker som bly. Återhämtningen är sällan lika snabb. Så nog är det på tiden alltid, innan man får dom problemen på halsen i DR.
På den här bloggen har jag emottaget flera förfrågningar från potentiella turister i Sverige, som undrat just om det där med säkerheten, för dom hade hört så många “rövarhistorier” från folk som besökt DR. De som jag haft kontakt med efteråt, och som trots rövarhistrierna ändå kommit till DR, har varit mycket nöjda och glada. Jag har alltid hävdat och hävdar att DR är ett säkert turistmål, “säkrare” faktiskt än många andra, men man måste alltid vara försiktig när man rör sig på en plats där man aldrig varit tidigare. Det gäller i New York, Stockholm likaväl som i Santo Domingo, Punta Cana eller Port of Spain. Är man osäker skall man alltid fråga, t.ex hotellpersonalen, turistinformationen och liknande, innan man ger sig ut på egen hand i den ljuva nattens allehanda aktiviteter. Självklart, kanske många tycker, men det är märkligt hur många det är som ignorerar detta enkla råd…
Men nu skall ju både Sverige och DR ta tag med hårdhandskarna och rensa upp i träsket. Det är ju nåt som alla vinner på och det tackar vi för. Tänk om det skulle kunna uppstå nåt samarbete mellan dessa båda? Vore inte det nåt att ta tag i och slå på trumman för?
Och ni som funderar på att ta semester – DR är ett fantastiskt resmål som varmt kan rekommenderas! Och passa på nu, erbjudandena är många och extra förmånliga nu när världens turism har det lite motigt. Och söker man en resebyrå med svensk anknytning kan man t.ex. besöka denna websida för mer info: Dominican Travel
Illusionen och Längtan januari 14, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa.Tags: Dominikanska Republiken, hemlängtan, Illusioner, Karibien, kvällsdimma, kvällsljus, nordiskt ljus, nostalgi, sensommar, solsken
add a comment
När man inte besökt Sverige under en längre tid, kan det emellanåt bli lite nostalgiskt. “Hemlängtan” kallar en del det för. Men jag tror att det är fel, i vart fall för mig som spenderat halva mitt liv utanför Sverige. Det är alltså inte “hemlängtan” jag tänker på, utan snarare en generell längtan till en särskild plats, eller en tid, där man varit förr. Och som man emellanåt gärna skulle återvända till, om än så bara för en stund.
Fast det är klart att hemlängtan också kan komma smygande när man minst anar det, men det var länge sen sist. Väldigt länge sen….
Nåväl, det kan vara ord, scenerier eller bara en tanke som startar den där nostalgiska resan. Häromkvällen t.ex., så satt jag i goda vänners lag och avnjöt en väldigt tidig middag eller en väldigt sen lunch, under det att eftermiddagssolen sakta sjönk mot horisonten.
Utanför, på en stor gräsplan, leker ett antal barn, men man hör inga barnaskratt eller andra ljud – som på stumfilm ungefär. Som jag sitter där och lyssnar till vännernas lågmälda sorlande och småprat, flyger tankarna plötsligt iväg med mig. Utanför har det nämligen uppstått ett alldeles fenomenalt ljus. Det alldeles speciella ljus, ni vet, som en svensk kvällssol med långa skuggor kan skapa en vacker sensommarkväll.
Inne i restauranten, som protokollet påbjuder, kör man AC på max kyla – eller i vart fall med en termostat inställd på en låg temperatur. Lite kyligt med andra ord. När jag så sitter där och tittar ut på gräsplanen som badar i kvällssolen och samtidigt känner “kylan” inne i restauranten kommer den där minnesbilden farande. Den där bilden av en underbar sensommarkväll nånstans i södra Norrlands inland kanske. Där landskapet utanför fönstret ser så inbjudande och välkomnande ut i kvällssolens värme och intensiva sken. När man så går ut i “värmen”, märker man hur fuktigt och kylslaget det blivit och man tar på sig en liten sommarjacka eller en långärmad tröja.
Precis så kändes det häromkvällen där jag satt inne i den kyliga restauranten och tittade ut över gräsplanen som kvällssolen så underbart lyste upp och värmde. Jag riktigt kände hur jag ville ta på mig en jacka och gå ut. Länge satt jag så och drömde mig dit, när jag plötsligt blir varse att vi skall betala och lämna restauranten.
Väl ute i solskenet märker jag ju att jackan inte behövs och jag sätter mig ner vid några bord som restauranten ställt ut. Jag var tvungen att sitta ett slag och begrunda min längtan och samtidigt upptäcka hur underbart det kan vara att sitta där i “nordiska ljusets mystik”, utan jacka och utan den högre luftfuktigheten som bildas när den solvarma marken omsluts av kvällens lite kyligare temperatur.
Illusioner kan säkert skapas på många sätt, men denna var så verklig att jag hade lite svårt för att skaka av mig den. Jag satt länge där vid bordet och njöt, kanske mest av att jackan inte behövdes…
Vintern i Karibien kan bjuda på många trevliga överraskningar!
Hemkört januari 8, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Ekonomi.Tags: Avhämtning, Colmado, Dominikanska Republiken, Hemkört, Kaffe, Kvartersbutik, Livsmedelskedjor, Modernisering, Närbutik, Santo Domingo, Småskalighet, Stordrift, Take Out, Varuhus
2 comments
Termen “Hemkört” kan ju ha olika betydelser, beroende på sammanhanget. I det här fallet är sammanhanget inte länkat till “Skogstjärnan” eller andra “varumärken”, om nu någon skulle trott det. Nej, det här handlar om “Hemkört” i bemärkelsen att få någonting levererat hem till sig.
Det man kanske mest naturligt kommer att tänka på är kanske Pizza eller Kinamat. Det brukar fungera och man kan ringa och beställa, men ofta måste man sen sjäv bege sig till restauranten för att hämta maten.
Som jag nu står här i fönstret och tittar ut över den uppvaknande mångmiljonstaden nedanför, med kaffekoppen i hand, känner jag mig priviligierad. Alltför många tar det som alldeles självklart och missar värdet av tjänsten “Hemkört”. Som igår kväll när jag sent omsider kom ihåg att kontrollera om jag hade kaffe för morgonfikat. Naturligtvis (höll jag på att säga) så var kaffeburken nästan tom, så när som på lite “kaffedamm” på botten. En ursvensk ed, som väl inte skall repeteras här, vällde upp ur mitt inre. Klockan hade hunnit bli mycket, strax efter 10 (22) och affärerna stängda. Hur i all världen skall jag nu klara av att se en ny dag randas….. utan kaffe?
När den värsta paniken lagt sig till ro, blev jag varse om var jag befann mig. I Santo Domingo. Här finns en underbar inrättning som kallas Colmado. Dessa Colmados finns lite varstans, för att inte säga överallt, och fungerar som en sorts “närbutiker” i ordets rätta bemärkelse. Här kan man köpa en (1) cigarett, ett ljus, öl och sprit, dricksvatten, bönor, bröd, ja kort sagt allt som tillhör livets nödtorft. Deras öppettider är från arla morgonstund fram till småtimmarna i många fall. Här kan man också ofta se några bord och stolar utställda på kvällen, på trottoaren, där man sitter och pratar eller spelar Dominio.
Nåväl, Colmados är välsignade institutioner, som just igårkväll kom till min räddning. Det var bara att lyfta telefonluren till närmaste Colmado och beställa ett kilo kaffe, Café Santo Domingo i mitt fall. Inom två minuter ringer det på dörren och kaffet levereras. Och morgonen, denna strålande morgon, är räddad, och jag sov lugnt hela natten.
Colmados är en nationell social institution och fyller många viktiga behov, utöver att rädda min morgon. Men tyvärr så är det nog så att tiden talar mot dem, i takt med att varuhuskedjor och stora livsmedelskedjor etablerar sig i en fasansfull snabb takt. “Modernisering” kallas det helt visst…
Minns ni småbutikerna från förr i städer och köpingar runt om i hela Sverige? Dom försvann när vi, kunderna, övergav dem. Och vad fick vi istället? Men jag undrar om inte pendeln så sakteliga håller på att svänga. Stordriften, som varuhus och livsmedelskedjor är beroende av, har sina nackdelar, och det är väl dessa vi nu börjar bli medvetna om. Kanske.
Det är tråkigt att bli tvingad att konstatera att Dominikanska Republiken ser ut att behöva gå samma väg, där de små slås ut av de stora och mäktiga. För att senare i livet uppleva en renässans… Finns det inget man kan göra för att behålla och värna om småskaligheten så att den inte slås ut helt och hållet? Måste man verkligen välja det ena eller det andra? Kan vi inte ha lite av båda?
Kaffestundens funderingar är över och kaffekoppen är tom. Den gryende dagen ser lovande ut, särskilt efter det goda Santo Domingo kaffet!
Rättvisa till slut… januari 7, 2009
Posted by pebben in Allmänt.Tags: . Knark, Colimbia, Dominikanska Republiken, El Don, Knarkmaffia, Kokain, Narkotika, Narkotikasmuggling, Organiserad brottslighet, Penningtvätt, Quirino Ernesto Paulino, Rättvisa
add a comment
Till att börja med: En riktigt God Fortsättning tillönskas er alla på det nya året!
I dessa dagar, årets första, tisslas och tasslas det än värre i alla hörn av DR. Ryktesfloran är gigantisk och alla väntar på posten, Diplomatposten från New York eller kanske den kommer från Washington DC. Landets största narkotika skandal har hållit på ett bra tag nu i korridorerna hos åklagare och polis i New York. Dom fick ju till slut lägga vantarna på “El Don”, som Quirino Ernesto Paulino kallades när det begav sig. En av hans lakejer sitter också på de anklagades bänk i New York, och enligt ryktena var det han som först började sjunga. Men nu sjunger även El Don ryktas det.
Han ledde ett stort affärsimperium mellan åren 1998 och 2004 då bubblan efter sex år exploderade. Basen för affärerna var Kokain från Colombia och det sägs att han lyckades (i sitt nätverk) smuggla hela 33 ton! (33,000 kg) rent kokain till USA och New York, och ni kan själva räkna ut vad det kan ha varit värt. När han åkte fast hade han hela 1.4ton kokain i bagaget…. snacka om övervikt… Via sofistikerade penningtvättmetoder lyckades han också bygga upp en “legitim” affärsrörelse vid sidan om kokainet, som innehöll allt från bensinstationer, fastigheter och attraktiva landområden. Myndigheterna har hittills lyckats identifiera värden för omkring 125miljoner SEK, fast det finns nog mera undanstoppat på andra håll.
Nåväl, El Don sjunger och nu förbereder åklagarämbetet i New York begäran om utlämning för ytterligare ett 20-tal inblandade i denna gigantiska härva. Och det är dessa personer som det nu tisslas och tasslas om. Överallt. Vilka är det? Och alla jag pratat med har sina egna teorier om vilka det kan vara. Men alla tycks vara överrens om att det nu gäller högt uppsatta militärer, poliser och även politiker. Den absoluta gräddan med andra ord. Vilka är dom? Och kommer dom verkligen att utlämnas? Presidenten har inte sagt så mycket men han underströk häromdagen att när det gäller kriget mot den organiserade brottsligheten och narkotikahandeln så finns det inga heliga kor eller s.k. “befattningsprivilegier” (tjusig beskrivning förresten). Vi andra får väl hoppas att han verkligen menade vad han sa och att lagens långa arm når de inblandade.
För nån månad sedan försvann en pilot med flygplan och passagerare spårlöst. Det visade sig i efterhand att piloten flög utan giltigt certifikat. Certifikatet hade fråntagits honom sedan det visat sig att han var inblandad i narkotika- och männiksosmuggling. En hederlig och rakryggad inspektör gjorde utredningen och konfiskerade certifikatet. Denne inspektör blev sedermera mördad under mystiska omständigheter och det sägs nu att den nu försvunne piloten var inblandad i mordet.
Vare sig hur det vara vill med allt detta, den organiserade brottsligheten står kanske nu i en återvändsgränd och trots allt inflytande de tycks ha på alla nivåer, ser det ut som om dom dragit det kortaste strået. Ett gammalt kinesiskt visdomsord säger att man måste hugga huvudet av ormen (eller draken) om man skall ha nån chans. Den organiserade brottsligheten i världen är som bekant, en månghövdad orm, och många huvuden måste huggas av för att detta skall lyckas.
Men just nu känns det som om rättvisan är på väg mot en av de större segrarna i sin eviga kamp mot brottsligheten. Vi som står vid sidan om och ser på håller tummarna för att Kung Pyrrhus bevingade ord från striden vid Heraklea mot Romarna inte kommer att gälla denna seger: “Ytterligen en seger som denna och vi är förgjorda”. Kung Pyrrhus hade vunnit striden men förlorat de flesta av sina soldater och härförare och hade inga möjligheter att ersätta förlusterna. Romarna däremot hade ett oändligt hav av stridsberedda soldater och dom bara fyllde på där det behövdes…
Liksom Romarnas armé på sin tid, med synbarligen outtömliga resurser tillhands, så tycks det vara med den globala organiserade brottsligheten också. Dom bara fyller på där hål uppstått och ser ut att förlita sig på det gamla ordstävet: “Förlorar man en så står där många och väntar…”
Men som sagt, denna gång tror jag på en verklig och reell seger för rättvisan långt utanför landets gränser! Den som lever får se…
