Toppmötet  avslutades på Söndagen och huvuddelen av världens massmedia har rapporterat hur Kuba – det enda icke inbjudna landet – toppade diskussionerna och en leende Chavez handskakning med en likaledes leende Obama framför kamerorna. Och dessa två händelser beskriver i mångt och mycket toppmötets atmosfär. Jag klagade lite på svenska medias svala intresse inför mötet i ett tidigare inlägg, men jag har nu funnit flera artiklar.

T.ex.DN´s Lennart Pehrson som skriver i en bra och informativ artikel bl.a. om en Obama doktrin i vardande. Pehrson skiver att i den mån en sådan Obamadoktrin finns så ”bygger den på pragmatism, uthållig diplomati, vilja till dialog och en öppenhet för multilateral samverkan. Det finns ett medgivande att USA behöver omvärlden för att tackla globala problem som terrorism, klimathot och brottslighet. ” Kontrasten gentemot företrädaren i Vita Huset kan inte vara skarpare.

DR`s President, Leonel Fernandez, deltog naturligtvis också i toppmötet och fick sitt samtal med President Obama. Obama doktrinen skiner kanske igenom i det att Obama rapporterats ha varit mycket lyhörd till de synpunkter som framfördes av Fernandez särskilt rörande narkotikahandeln, IDB finansiering och skuldsättningen till IMF. Obama lär ha aviserat att ett nytt möte kommer att avhållas och att dörrar och kommunikationskanaler förblir öppna för direkta kontakter direkt med Vita Huset rörande både bilaterala och regionala frågor.

Liksom DR så borde världen i övrigt – Sverige inbegripet – vara glad och tacksam för en Obamadoktrin med den ordalydelse Pehrson anger. Den radikala kursändring som iscensatts av den nya Vita Hus Administrationen kommer dock inte att förverkligas över en natt. Men det är verkligen hoppfullt att kunna notera att Obama inser att när man upptäcker att man hamnat i ett djupt hål, så är det första man bör göra: sluta gräva! För ett litet land som DR, är det mycket i denna kursändring som står på spel och Dominikanerna studerar intensivt vad som händer i kölvattnet på världens supertanker när den nu sakta men säkert sätter en ny kurs. Sverige bör i detta avseende följa DR´s exempel, och det hoppas jag man gör.

Obama´s ”uthållighetsdiplomati” får mig att tänka på en av de mest framstående diplomaterna i Europas historia. Tyvärr är han död sedan länge. Jag tänker på Charles Maurice de Talleyrand, den franske diplomaten, politikern, fursten och biskopen som dog 1838. Hans blandning av cynism och idealism skulle kanke kunna driva fram nödvändiga okonventionella lösningar på många av dagens världsproblem, där fastlåsta principer hindrar framsteg. Hans cyniska sida framträder mycket väl i denne Diplomaternas Diplomat´s följande definition: ”Utrikespolitik är konsten att trampa någon annan på tårna så länge att han till sist säger förlåt.” Tyvärr så kanske man kan påstå att den förra VH administrationen valde att följa den cyniska sidan i sin utrikespolitik. Den mera idealistiska sidan av de Talleyrand´s diplomati förstod man sig nog inte på. Den sida som han t.ex. briljerade med under Wienkongressen när han lyckades ge det förlorande Frankrike en mycket rimlig fredsuppgörelse. Låt oss nu hoppas att Obamadoktrinen inom rimlig tid ger resultat, utan att någon behöver säga förlåt.

Idag gäller väl om någonsin Leonel Fernandnez slagord: e´ palante! (Es para alante) som väl betyder Framåt! Det är framtiden som gäller – och inte det som varit. Och det är, tycker jag, en av de viktigaste signalerna från toppmötet i Port of Spain. E´ Palante!