En hjältinna är född! Men inte över en natt som det ibland brukar heta. Nej, hjältinnan fick slita hårt och länge. Att hon var en mycket vacker kvinna det vet vi nu, sedan vi bland annt sett en alabaster statyett av henne. Jag talar om Kleopatra. Nej, hon är inte hjältinnan jag skriver om. Men väl den som tror sig veta var hennes grav finns. Hjältinnan är också mycket vacker.

Kathleen Martinez heter hon och kommer från Dominikanska Republiken. Mot alla odds leder hon, sedan minst fyra år tillbaka tror jag, ett arkeologiskt team som gör spektakulära utgrävningar vid ett tempel utanför staden Alexandria. För en tid sen skrev jag ett inlägg om Kleopatras mor också – men det är en helt annan historia. Det är ju roligt att se att DN i en artikel för ett par dagar sedan, åtminstone nämner att Dominikanska arkeologer deltar – men dom kunde ju ha särskilt nämnt Martinez som ju är mamma till teorin bakom utgrävningarna på just denna plats.

Martinez hade mödosamt byggt upp en teori om var Kleopatra kunde vara begraven och skrev en rapport på flera hundra sidor om varför hon skulle vara begraven just i detta tempel. Med rapporten i portföljen åkte hon till Kairo i akt och mening att övertyga Egyptens chefsarkeolog, Zahi Awass, om att hennes teori var riktig. Det var nervöst men hon intalade sig själv att det värsta som kunde hända var att hon skulle bli utslängd från hans kontor. Hon beslöt sig också för att sockra ”budet” med att ställa i utsikt att även Kleopatras älskare,den Romerske Generalen tillika Imperatorn, Markus Antonius, kunde finnas vid hennes sida i graven. Båda begick ju självmord, enligt legenden.

Kleopatra och hennes älskare har ju aldrig hittats trots många försök och det vattnades rejält i munnen på Awass, men han var ändå inte helt övertygad. Kunde denna unga arkeolog från Dominikanska Republiken, tillika kvinna, verkligen ha svaret på gåtan som så många andra före henne gått bet på? Det hampade sig i alla fall så att en delegation från Harvard University också var på plats i Kairo, men i ett helt annat ärende. Dom hade ändå inbjudits till att lyssna på Martinez redogörelse för hennes teori om Kleopatra. Efter att ha lyssnat till redogörelsen, stödde de henne öppet och rekommenderade Awass att utgrävningar kunde starta. Awass mjuknade och lät meddela att hennes rapport nu skulle granskas ytterligare av 100 professorer, och om de också var övertygade om att hennes teori var värt ett försök, ja då skulle utgrävningar starta. Hon blev alltså inte utslängd.

De 100 professorerna stödde henne till slut och Kathleen Martinez utnämnes till Rådgivare till den Egyptiska Regeringen för utgrävningarna i sökandet av Kleopatras grav. ”Detta kan vara århundrates största upptäckt”, sade den Egyptiske Chefsarkeologen nyligen. ”Platsen är det perfekta gömstället”, saden han vidare.

Utgrävningarna har, efter många lovande fynd av mynt och annat, nu tagit en liten paus och Martinez är hemma i Santo Domingo och vilar upp sig och tar del av gratulationerna. ”Vi har ännu inte hittat den väl gömda entrén, men när arbetet återupptas på nytt, hoppas vi kunna forcera de sista hindren”, säger hon i en TV-intervju.

Hon hyllas här som den hjältinna hon faktiskt är, och det är hon väl värd. Man blir ju inte rik som arkeolog, även om man finner oändliga rikedommar, men Martinez sörjer inte. Hon kommer efter utgrävningarna att skriva en bok om Kleopatra för National Geographic, där hon har som målsättning att ge världen en rättvisare bild av denna, enligt sägnen, maktlystna och förrädiska drottning – dvs dagens bild av Kleopatra. Hon vill bli hennes advokat. Vi får väl hoppas att bokförsäljningen kommer att gå bra och att Hjältinnan Martinez därefter går mot nya upptäcktsfärder och andra spännande utgrävningar. Fast ”försvaret” av Kleopatra kommer nog att ta sin tid…Våra värderingar om Kleopatra ändrar man nog inte på i första taget. Ytterligare en gigantisk uppgift med andra ord, väntar alltså Martinez.

Det är inte var dag Dominikanska Republiken kan registrera en hjältinna av denna kaliber och varma gratulationer är på sin plats. Berthold Brecht skrev en gång så här (ungefär) i sin teaterpjäs Galileo: ”ANDREA: Unhappy the land that has no heroes! . . . GALILEO: No, unhappy the land that needs heroes.” Personligen håller jag med Andrea till 120%. Självklart behöver vi hjältar och hjältinnor! Tycker åtminstone jag…