Dessa politiker som styr världen… april 5, 2011

Jag har ju tidigare bloggat om att det störsata oppositionspartiet, PRD, just nu befinner i nån sorts härdsmälta. För en tid sedan hade man val för att välja vem man ville ha som partiets presidentkandidat 2012. Partiets ordförande, eller “Presidente” som posten officiellt kallas, Miguel Vargas, syntes överallt på affisher och i TV och tidningar. Men där fanns också partiets förre ordförande och den som faktiskt innehade landets Presidentpost under åren 200-2004, Hipolito Mejia. Under hans styre upplevde DR en av sina värsta finansiella kriser med bl.a. tre stora havererade banker, hyperinflation, ökad landrisk etc. Men det politiska minnet är kort, som vi alla vet.
PRD är DR´s motsvarighet till de svenska Socialdemokraterna. På papperet. I verkligheten är det svårt att se några direkta likheter, men man bekänner sig till de socialdemokratiska idealen som solidaritet till exempel. På papperet som sagt.
Valet slutade ändå med att utmanaren Hipolito Mejia vann. Enligt honom själv och hans anhängare i vart fall. Frågar man Miguel Vargas och hans anhängare är historien den motsatta, och att röstfusk ägt rum. Som väntat så utbröt krig mella de två. Man kunde ana fjärran vingslag från Elfenbenskusten, fast utan blodspillan. Men ingen av dem ger sig.
Nu har man börjat förhandla via fredsmäklare som kallats in, bl.a. från Puerto Rico. Kanske man fick ingivelser från Libyens sändebud till Grekland och Turkiet? Jag vet inte, men i pressen kan man faktiskt läsa om vad fredsmäklarna här i DR förhandlar om.
Ett av buden från Vargas ombud är att om PRD och Mejia vinner Presidentvalet 2012, så skall hälften av ministrarna få utses av Vargas, liksom att han skall få tillbaka de pengar han satsat på valet att bli partiets presidentkandidat. Detta är väl i och för sig ingen nyhet i Dominikansk politik, men att få läsa om det i pressen är en bomb!
Ett annat krav från Vargas är att Hipolito erkänner att motståndarpartiet PLD deltog i stor skala i det  interna PRD valet, vilket enligt Vargas skulle kunna förklara varför han förlorade. Vargas klanen har också hotat med att kalla in partiets Nationella Råd för att förklara Mejias kandidatur olaglig. Vargas vill också att en av hans anhängare blir utsedd till Vice Presidentkandidat. Som om inte detta vore nog så har Vargas också föreslagit att han automatiskt blir partiets Presidentkandidat 2016, utan interna val.
Ja, inte vill jag gå i fredsmäklarens kläder med dessa utgångsbud att slåss för. Förmodligen har Libyens “fredsmäklare” det lika besvärligt, och med skyhög insats dessutom. Partkäbblet här i DR, är ju just det- bara ett partikäbbel. Och inget annat.
Men det beskriver ändå den lokala politiken ganska väl och man kan väl bara beklaga väljarnas alternativ. Ändå kan man lugnt säga att väljarna här i DR har långt mycket bättre alternativ än våra grannar, på andra sidan ön. Jag talar givetvis om Haiti som nyligen avslutat sitt Presidentval. Musikern och karnevalskungen Martelli vann övertgande i valets andra omgång över rivalen Manigat, kan man läsa i DN. Det är väl inget fel med att vara musiker och superkändis (i Haiti), kan man tycka, men att få en President som totalt saknar politisk erfarenhet är lite väl riskfyllt. Själv vet jag väldigt lite om Martelli, annat än att han lär vara känd för att under sin sångkarriär ha strippat på scenen. Av någon anledning kom jag att tänka på Schwarzenegger där borta i Kalifornien. Inte för att han strippade precis, men …
Martellis slagord, tet kale, ekade tillsammans med bongotrummorna under kampanjen och som jag trodde bara betydde “hela vägen”. Nu ser jag i DN´s artikel att det också kan betyda “rakad skalle” – men vad det skulle ha för politisk betydelse har jag svårt att förstå. Professor Lundahl gör en bra analys i artikeln tycker jag, och man kan väl bara hoppas på det bästa och hålla tummarna för denne oprövade ledare (och alla hatitianer som behöver en ledare). Att han har en gigantisk arbetsuppgift framför sig är väl närmast en underdrift, och om han inte kan visa resultat snabbt, rinner nog alla vallöften ut i sanden. Som jag ser det, är hans enda positiva egenskap att han inte (vad jag vet) är insyltad med den styrande politiska maffian därborta, Aristide och Duvalier inräknade. Men det är klart – det kan vara både till nack- och fördel. Kanske.
Politiken här i Karibien är kanske olik den vi känner från Skandinavien. Men bara på ytan. Börjar man skrapa lite så är det väl likheterna som syns mest. Världen styrs med hjälp av politik och politiker, men det vete fasen vart det bär hän. Författaren och tillika medlemmen av den Svenska Akademin, Artur Lundkvist, tog sig en gång en grundlig titt på världen, och uttryckte sig så här om vad han såg: “Världen kanske behöver sova en stund. Den har så blodsprängda ögon.”
Här i DR håller vi tummarna. Eller är det kanske så att vi håller andan…