Våldet och Biståndet april 13, 2011

Häromdagen läste jag i svenska dagstidningar på nätet om våldets betydelse för utvecklingen i ett land. En nyligen presenterad rapport från Världsbanken och FN´s organ mot droger och kriminalitet, UNODC, var bakrunden. Rapporten, ‘Crime, Violence and Development : Trends, costs and Policy Options in the Caribbean,’ slår entydigt fast att den höga kriminaliteten i Centralamerika och Karibien underminerar tillväxten, utgör ett allvarligt hot mot välfärden och hindrar social utveckling.

Det handlar om en ond spiral, skriver man, där ökad kriminalitet leder till strypning av tillgängliga krediter vilket försvårar eller till och med förhindrar investeringar, vidare att kostnadnen för säkerhet och trygghet ökar kraftigt och att produktiviteten minskar. Rapporten beräknar att om man kunde minska antalet mord men ca 30% från dagens nivå, så skulle man kunna dubblera tillväxten per capita.

Centralamerika har den högsta mordfrekvensen jämfört med resten av världen, och antalet överfall ligger betyudligt över genomsnittet. Svaret på varför det är så står att finna i narkotikahandeln. Nära nog alla brott som begås har en direkt eller indirekt anknytning till just knarkhandeln, och allt elände den för med sig.

Detta läser alltså jag, när jag återkommer hem från ett veckoslut uppe i bergstrakterna, dit inga FN rapporter når. Normalt brukar dessa veckslut vara uppiggande och inspirerande, men denna gång vilar faktiskt ett orosmoln över munterheten.

Så här var det. Förra helgen utbröt en mindre skogsbrand ett bra stycke från där vårt hus ligger. De som förstår sig på sådana saker sa att den väg som ligger mellan branden och vår dalgång förhindrar branden från att sprida sig. Nu är det väldigt torrt ute i markerna och branden spred sig över vägen. Några såg detta och tillkallade några kamrater för att släcka, vilket man lyckades med. Vi vet inte vem eller vilka som släckte, men vi står i stor tacksamhetsskuld till dem. Hade de inte ingripit, så fanns det risk för att branden kunnat sprida sig upp mot vårt hus också.

Vi trodde först det rörde sig om någon obetänksam handling från nån bonde i området, men vi fick reda på att ligister eller pyromaner anlagt branden. Riktigt vad motivet skulle vara är okänt. Och i samband med detta berättas det att ”en typ” från en närbelägen större ort, regelbundet kommer upp till denna lilla och fattiga by för att ”umgås” med byns yngre befolkning. Med sig brukar han ha några gram kokain som han frikostigt ger bort till de som vill prova. Gratisproverna blir dock inte alltför många, och innan de vet ordet av måste de köpa för pengar. Pengar som dom inte har. Vilket har lett till en kraftig ökning av stölderna i byn. Under februari stals det vattenpumpar i mängd. Nu senast var det kopparkabel. Alla ser ut att veta vilka det är som ligger bakom men bevisen saknas och polis eller nån annan myndighetsperson står inte att finna.

Det som just håller på att hända där uppe i vår lilla by, är det som FN och Världsbanks rapporten beskriver. Det börjar med en säkerhetsnål och slutar med en silverskål, dvs stölderna vi ser idag övergår kanske i mer våldsbetonade brott vad det lider. Den anlagda skogsbranden, som faktiskt hotade flera hus på andra sidan vägen, var kanske en signal att ta på allvar.

Vad skall man göra då? Precis som det sägs i rapporten så måste brottsbekämpning kanske åsättas särskild prioritet. Genom att samordna polisen, domstolar och sociala myndigheter till gemensamma våldsförebyggande insatser kan man, som i Brasilien t.ex., nå stora framgångar. Kanske man borde, som någon föreslagit, omprioritera biståndet som idag huvudsakligen går till skolor, sjukhus, vägar etc., till att istället finansiera brottsbekämpning, som i sig kan leda till en positiv social utveckling, tillväxt mm.? Lägre brottsfrekvens skapar utrymme för skolor, sjukhus och vägar. Här i DR finns lagtexterna, domstolarna och polisväsendet men när det gäller lagens tillämpning, så brister det i alla läger. Och under tiden ökar brottsligheten stadigt, kanske inte lavinartat, men sakta men säkert skruvar sig spiralen uppåt.

Artiklarna i DN och de delar av rapporten som jag läst, har fått mig att se på området Brottsbekämpning med nya ögon. Det vore något för SIDA att fundera över också. Problemen som Centralamerika och Karibien arbetar med, känner inga nationella gränser. Efterfrågan på knarket kommer främst från Europa och USA och medan länder som Colombia producerar stora mängder knark, så används länder som DR som transitpunkter i ett internationellt nätverk av knarkhandlare, för att nå ut till ”kunderna” i Europa och USA.

Ni som har med nåt bistånd att göra: Gör nåt! Börja med att lusläsa rapporten. I den finns många goda idéer som förtjänar ett bättre öde än att bara bli en dammsamlare i någons bokhylla…