Pebben har varit utlandssvensk i snart 30 år. Befinner sig mitt i livet och var kan man bättre spendera återstoden än i Väst Indien, eller Karibien som väl är mer formellt korrekt. Jag tror att den livsglädje jag funnit bland människorna här kommer att förlänga, eller i vart fall förgylla, återstoden avsevärt. Livsandarna hålles vid liv 24/7 – för att låna ett uttryck från USA. Och livsglädjen bubblar och föder min nyfikenhet. Kanske är det så att själva nyfikenheten är kärnan i livsglädjen? Den dag då jag inte längre är nyfiken då slutar nog bloggandet också… Kanske är det då, rent allmänt, dags att kastan in handsken på allvar. Jag får hoppas att jag inser vad klockan då är slagen, när den dagen kommer. Men som sagt: Dit är det lååångt! Får jag hoppas.

Min blygsamma målsättning med Fronterizo är att bygga en liten bro – en spång snarare – till Sverige som tycks ligga så långt borta. En bro för nyheter, reflektioner och tankar att vandra på mellan nationer och människor. Ja, det var väl att ta i en smula…men andemeningen är just denna. Fast i en väldigt blygsam skala.