Under stundom händer det att jag njuter av en cigarr och ett glas cognac i goda vänners sällskap. Det var dags för en sådan stund igår. På terassen under den bara kvällshimlen till en början, men några regnskurar, eller stänk snarare, sände oss in under tak efter en liten stund. Nu gjorde inte det så mycket eftersom halva terassen har tak, så vi satt ändå ”ute i det fria” på nåt sätt. Vi, det är några musketörer som tycker om att diskutera ett och annat. Det är Manuel, José, Anibal och jag själv. Innan cognac och cigarrer inledde Manuel med att han tycket att allt ståhej om Obama var lite tröttsamt. Kanske inte så mycket Obama, men det här eviga tjatandet om att han är den förste svarte presidenten i USA´s historia. Och sen börjar man lägga på hög, tyckte Manuel. Dom kunde väl komma till Dominikanska Republiken om dom aldrig sett en svart president. Här bryr man sig inte så mycket om hudfärg, menade Manuel, det är personen som är intressant. José kände på samma sätt. Han hade tittat på CNN bland annat under dagen som gått – han har nämligen en TV på sitt kontor – och det hade handlat om detta tema hela långa dagen. Inget annat, sa han. Anibal och jag höll väl också med, men med det förbehållet att USA´s historia med sin svarta befolkning är en annan än den i DR. Dom har ju haft rasproblem ända tills helt nyligen, och vissa påstår att de fortfarande har problem på det området. Och det var MLK dagen också, så det spädde väl på temat en aning. Åja, sa Manuel, vår diktator under 30 år, var också rasist. Han till och med initierade ett omfattande program som syftade till att ”förbättra människorasen” i DR. Under 50-talet ”importerade han Spanjorer som skulle ge landet nytt och ”bättre” blod. Men inte håller vi på och ältar i detta 50-60 år senare. Så höll diskussionen på ett bra tag och vi enades om att det vore bättre för USA, och världen i övrigt, att glömma det där med ras, så snart som möjligt. Och dagens yra, med deras förste svarte President, svalnar väl så småningom när vardagens allvar gör sig påmint. Nu var det dags att tända cigarrerna som Anibal tagit med sig. Han är en riktig finsmakare av den ädla tobaken, jämfört med oss andra som knappast röker alls. José påminner oss om att Obama också gillar cigarrer, men att han inte får röka för sin fru. ”Musketörsmötet” är kvinnofritt så vi har ingen som klagar på oss. Denna gång hade Anibal tagit med sig en cigarr av märket Monte Christi. Ett nummer hade den också, men det har jag glömt och minns bara att den var stor och tjock. Namnet på denna förnämliga cigarr skulle kunna komma från den stad eller by på nordkusten med samma namn. Här har man också påträffat bosättningar som man tror härstammar från den by C Columbus började bygga redan 1493. Byn totalförstördes dock av nån orkan och Columbus och hans anhang flyttade till den södra delen av ön Hispaniola, där man började anlägga Santo Domingo vid floden Ozama´s mynning. Han vet en hel del, den där Anibal, säger José, fast det är klart att det är ju lite svårt att kontrollera alla detaljer. Men han låter ju trovärdig och cigarren är finfin. Men nu var det så att Monte Christi cigarren var Kubansk från början, säger Anibal, och namnet skulle ha inspierats från romanen ”Greven av Monte Christi” av Alexander Dumas. Och om sanningen skall fram så flydde ägarna av Monte Christi cigarren till Kanarieöarna när Fidel Castro nationaliserade cigarr industrin. Där borta försökte man introducera märket igen, men föll på nån varumärkeslag som gav Castro rätten till varumärket. Men dom gav sig inte, och dom, dvs företaget Alfred Dunhill, flyttade produktionen till DR och började sälja Monte Christi cigarrer igen. Denna gång till USA, som inte erkänner Kubansk lag i någon form. Och efter en något stapplande början, fick dom till det väldigt bra. Det gick till och med så bra att efter att man varit ovän med Castro, så blev man vänner igen och man, som numera heter Altadis, förvärvade halva det statliga cigarrmonopolet på Kuba, Habanos, för några år sen. Anibal menar att den Dominikanska Monte Christi är mildare än den Kubanska, och mer i linje med vad världens cigarrafficionados efterfrågar idag. Vi som nu inte förstår särskilt mycket av det här med cigarrer, njuter dock i fulla drag, utan att ta in det där med politik och sanktioner. Cognacen är okontroversiell och av märket Camus XO. Samtalet pågår under många timmar och det blev mycket mera sagt om både Obama och Monte Christi. Men kanske ännu mera om de sidospår som de två huvudpersonerna gav upphov till. Men om detta får jag nog återkomma en annan gång. Huvudsaken är att nästa gång vi tänker köpa en cigarr, så skall vi komma ihåg att se till att den kommer från DR – världens bästa cigarrer…enligt Anibal!