Den enes bröd… april 30, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Turism.Tags: Antivirus medicin, Dominikanska Republiken, H1N1, la gripe porcina, Mexiko, Paul A Samuelson, Semester, Semesterparadis, Svininfluensa, Tamiflu
add a comment
… den andres död, säger ju ett gammalt talesätt. Och emellanåt ser det ju så ut, i verkligheten också. Som nu när det sk ”Svininfluensaviruset” härjar som bäst. ”Som bäst” är väl att ta i – då man ju ännu inte känner till så mycket om detta för världen helt nya virus. Men det är ju faktiskt felaktigt att skylla på grisarna – även om de bär en del av ansvaret – för det är ju inget Svininfluensavirus egentligen. Det är visst en mutation av nåt slag mellan Svin – Fågel och Människo influensa. Och det är ju en helt annan sak det. Säger dom. Det skall formellt och riktigt heta H1N1.
Förresten, varför säger man svin? Låter ju mera som en del av en ed eller svordom. Skulle man inte kunna säga grisinfluensa istället? Låter lite mindre elakt. På engelska är det samma elakhet – swine. Fast på spanska (här i DR i vart fall) tror jag man bestämt sig för ”la gripe porcina” – och det skulle kunna bli ungefär ”spädgrisinfluensa” (väldigt fritt översatt). Och det är ju inte lika elakt uttryckt… Men nu skall vi ju inte skylla på grisen – influensan heter H1N1!
I DR har inga fall upptäckts. Ännu. Inga misstänkta heller. Dock kom en kvinna hem från Mexiko med en förkylning – och testerna visade sen också att hon var förkyld. Ingen influensa alltså. Och idag uppger Elena Fernandez från ett statligt särskilt medicinorgan – Promese – att ca 50,000 doser av nån antivirusmedicin inköpts. Tamiflu förmodligen. Utifallatt….
Men i Mexiko är det en helt annan verklighet som råder. En sida av denna verklighet är att turisterna flyr landet och bokar om sina semestrar. Och vem står inte där med öppna armar och säger: ”Välkommen till Dominikanska Republiken!” Jojomensan – turistströmmen till DR har ökat markant efter det att influensapaniken bröt ut i Mexiko. Eller i USA snarare. För det flesta ”nya” turisterna kommer från USA. Och det tackar vi i DR för. För Mexikos del så kom ju influensan liksom på toppen av en prikär säkerhetssituation som är orsakad av narkotikagäng som slåss sinsemellan för att behålla ”marknadsandelar” (med ett resultat av nånting som 3,000 dödade bara i år…)
Som sagt: Den enes död blir den andres bröd! Så är det nog och inte är det nåt att skämmas för heller. Välkomna till paradiset i Dominikanska Republiken! Det är svårt att bli besviken här – jag lovar. Kolla t.ex. med Reseguiden här för tips och erbjudanden.
Nationalekonomen Paul A Samuelson beskrev situationen mycket elegant när han sa: ”Vinsterna är det ekonomiska systemets livsblod, det magiska elixir som framsteg och alla goda ting i sista hand är beroende av. Men den enes livsblod är den andres cancersvulst.”
Vi får väl hoppas, trots allt, att Mexiko kommer igen efter den strålbehandling och de cellgifter som dom nu tar. Under tiden hoppas vi i DR själviskt på att än fler turister skall komma hit. Och det bästa av allt – har de en gång varit här så är chansen stor att de kommer igen…
Oplanerad semester och Kalvfilé april 20, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa, Turism.Tags: Constanza, Dominikanska Republiken, Joaquín Balaguer, John Lennon, Karibien, La Colonia Japones, La Nevera, Las Pirámides, Las Terrenas, Rafael Trujillo, Salto de Aguas Blancas, Samana, Santo Domingo, Valle Nuevo
4 comments
En liten trevlig, om än till dels ofrivillig och helt planerad, semester kan ju sitta fint ibland. Och veckan före påsk fick jag lite hastigt och lustigt bege mig på en oplanerad utflykt. Upp till bergen i det centrala bergsmasivet. Utan telefon och dator (nästan). Telefonen var ett misstag, dvs jag glömde den. Men isbox med lite matnyttigtfick jag med mig och en ATV på släp.
Nu var det inte jag som släpade ATV´n, utan en god vän, och när den var levererad – tillsammans med mig – så stod vi där, ATV´n och jag. Och hunden förståss. Det är under sådana stunder när man i skogens ensamhet upptäcker att en telefon vore bra att ha…
Första dagarna gick åt att lära sig ATV körning – tills besnsinen abrupt tog slut. En promenad fram till byn, fixade dock detta problem och kosan styrdes så ”hemåt” med en plastflaska besing i näven. En gallon (ca 4 liter) skulle väl räcka. Och det gjorde det och reservdunkar fylldes senare upp på en bensinmack ca 30 minuter längre bort med hjälp av den nu fungerande ATV´n.
Så kom då påsken, Semana Santa, som den kallas i DR. Egentligen vet jag inte om den (veckan) är mer känd för sin religiösa bakgrund eller om det är veckans alla dödsfall och olyckor. Jag hade ju tillgång till radio – när elen fungerade – och där rapporterade flera stationer ”live” ute från vägarna och städerna runtom i landet. Men det var ganska tendensiöst (kanske man skulle kunna säga) för där kom den efter den andra reportern in med sin ”rapport” som om det gällde statusrapportering från Vasaloppets olika ”stationer”. Och detaljerade reporter om skallfrakturer, alkoholförgiftningar, drunkningar och jag vet inte vad. Osmakligt, tyckte jag och slutade lyssna på radion. Då hade visst ett 30-tal dödsfall inträffat…
Familjen samlades så småningom och själva påsken firades i goda vänners lag, med mat och dryckjom såsom seden är. Påsken tog slut och jag var ensam med hunden igen. Och ATV´n. Och telefonen, som jag nu hade fått, slutade fungera (den är vid det här laget så antik att Nationalmusem förmodligen skulle vara intressade). Men vem behöver telefon?
Jag for till närmaste stad, lite drygt en timme, bortom allmän väg, på slingrande bergsstigar med fantastiska vyer. Väl framme besökte jag ett internetkafé och fick inte bara kaffe utan också lite web-kontakt. Och ett Skype telefonsamtal. Sedan bar det iväg på sightseeing. Om sanningen skall fram så blev det mer än ett besök till internetkaféet…
Följande en handritad karta lämnade jag så Constanza (som staden heter) på den östra sidan och passerade vad jag förstod var den Japanska Kolonin – La Colonia Japones – åtminstone en av dem, för det lär finnas flera. På 50-talet gav diktatorn Rafael Trujillo mark till hitlockade Japaner (och även en del andra) för att de skulle börja odla och bosätta sig i vissa glesbyggdsområden. Japanerna stannande kvar, trots att Trujillo ”glömde” vissa löften, och de introducerade ett intensivt jordbruk som numera förser en stor del av landets behov av färska grönsaker och rotfrukter. Men min färd gick vidare, för jag hade nåt annat än Japaner i tankarna.
Mot själva ”hjärtat” i det centrala bergsmassivet. Färden gick genom ensliga bergspass, och utsikter som gjorde att man tappade andan, genom äppelplantager, jordgubbs odlingar och fantastiska blommor (även så här års – det lär vara ännu bättre längre fram).
Första riktigt ”stoppet” gjordes vid Karibiens högsta (sägs det) vattenfall, Salto de Aguas Blancas (det Vita Vattenfallet ungefär), med en fallhöjd på omkring 80 meter, i två våningar. Vattnet var otroligt kallt och jag gissar som mest 10º C, kanske kallare. Men vackert och spektakulärt så det förslog. Folk hoppar i och badar här har det sagts mig, vilket inte på minsta vis kändes lockande denna dag. Men färden gick vidare genom vackra tallskogar, som i vissa stycken påminde om Norrlands tallmoar. Efter en stund kom man ut på ”prärien” och slutligen till en liten by som heter Valle Nuevo (den nya dalen). Det finns en militäranlägning där också som på ca 3,000 m höjd försvarar nån kommunikationscentral (har det sagts mig). De lär hålla ett öga på nationalparkerna också. Efter Valle Nuevo missade jag ett monument, som fanns på min handritade karta, till minne av nån ”konstitutionalist”, eller guerilla ledare, som på 70-talet gick till uppror mot sittande presidenten, Joaquín Balaguer. Fast jag kan inget om historien annat än han lär ha dödats av presidentrupperna.
Men så anlände jag till målet för min utflykt. ”Kylskåpet”, eller La Nevera som området faktikt heter. Nu har man definivt hamnat nånstans bland övre Norrlands tallskogar. Och det är kallt. Ja faktiskt, kallt. För länge sen fick jag ett kort från en god vän som visade is på tallgrenarna i just detta område. Och det har sagts mig att temperaturen kan gå ner till -10ºC. Faktikt minus, under vintermånaderna. På somrarna råder i det närmaste en svensk värmebölja då temperaturen sägs kunna stiga till +15ºC! Fast denna vårdag var det knappast mer än +6 eller 7ºC. Det ni, mitt i Karibien! Och dimma. Som kom så fort, och från ingenstans, att jag nästan tappade orienteringen.
En helt fantastisk upplevelserik dag, som jag definitivt rekomenderar och som jag snart skall smaka på igen. Innan kosan åter styrdes hemåt, lyckades jag också finna Las Pirámides – som är ett monument uppfört under diktatorn Trujillo nån gång i slutet på 50-talet. Monumentet, uppfört i sten, är en splittrad pyramid i fyra delar. Ganska intressant faktiskt. Men riktigt vad som menas vet jag inte. Somliga säger att det är landets geografiska mittpunkt som avses, andra att det utgör nån sorts gränsmarkering mellan Constanza och grannkommunen eller att det är de fyra väderstrecken som åsyftas…
Det finns mer att se och besöka i området, men tiden räcker inte till. Denna gång. Väl hemkommen sent på dagen, och ordentligt omskakad på kostigarna, både sittande och stående på ATV´n, blir det inte mycket mera gjort denna dag.
Nån dag senare ansluter familjen åter och strandbesök i Samana står på dagordningen. Från 3000m till 0m (havsnivån) känns fint. Några dagar på vita härliga, och i vissa fall öde, sandstränder var det perfekta komplimentet till de fantastiska dagarna i bergen. På hemvägen till Santo Domingo stannar vi till över natten i Las Terrenas. Vi hittar en liten restaurant som vi inte besökt tidigare och beslutar oss för att prova den. Churasceria Los Pinos tycks den heta. Italiensk anstrykning förmodar vi, när vi passerar ett härligt Antipasto bord.
Jodå, det hörs att ägaren cum köksmästaren, huvudkyparen, bartendern, sommelieren och deltidskock får man förmoda, är av Italensk bakgrund när han tar vår beställning. Måltiden inleds med några lövtunna skivor parma och nån artisenal släktning som jag inte minns namnet på. Sen kom härligt aptitretande antipasto. Sen kom höjdpunkten med en perfekt kalvfilé i skivor, upplagd på varma Ruccola blad med riven parmesanost. Det hela sköljdes ned med gott italenskt vin och avslutades med en Grappa av god klass. I Las Terrenas. Där man väl inte blivit alltför bortskämd på matfronten tidigare. Suveränt gott helt enkelt – och Los Pinos har definivt hamnat på vår favoritlista över restauranter i DR. Definivt. Och som inte det goda skulle vara gott nog – det var utomordentligt prisvärt också. Fast i Las Terrenas skall man komma ihåg att plastkort accepteras bara på några få ställen – det är kontanter som gäller. På Los Pinos likaså.
Vilken semester! Helt oplanerad och ett uttryck från John Lennon kommer osvikligt till ytan: ”Livet är det som händer dig medan du planerar något annat.” Ungefär så gick det till… Fast nästa gång skall kameran packas och tas med – oansett vad som planeras.
Inte bara sol och bad… mars 24, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa, Turism.Tags: Bahia de Aguilas, Dominikanska Republiken, Hoyo de Pelempito, Jaragua Nationalpark, Karibien, Pedernales, Sierra de Bahoruco, Taino, Unesco Världsarv, Västindien
add a comment
I morse var jag ute i arla morgonstund. Innan solen gått upp. Förresten så tycks solen tagit semester idag. Igår också för den delen. Det har inte varit så värst bevänt med solsken de senaste dagarna. Inte i Santo Domingo i vart fall. Och jag har läst om häftiga regnoväder i nordost som skapat elände för bönderna. Förmodligen hade turisterna också åsikter om vädret. Just den vecka dom var lediga och tänkte sig bli solbrända på en strand i Västindien. ”Männsikan spår och Gud rår” säger visst nåt gammalt uttryck från förr. Vem det är som får sista ordet låter jag vara osagt, men vi människor har inte mycket att ta till, när vädrets makter sätter sig på tvären.
Om detta gick jag och tänkte på det ganska tomma och ödsliga gatorna där jag promenerade i halvmörktret. Helt ensam var jag nu inte. Det är faktiskt en hel skara människor som pallrar sig upp i ottan för att ta sig en morgonpromenad eller en springrunda. Man vill ju vara klar innan traffiken blir för livlig och temperaturen för hög. Idag var det nog ingen risk för temperaturen, då den fortfarande var måttliga 22 vid 10-tiden. Men traffiken är en annan femma helt och hållet.
Hoyo de Pelempito
Den svala morgonen får mig att tänka på Sierra de Bahoruco, som är en nationalpark i Söder, på gränsen till Haiti. Här finns nämligen Hoyo de Pelempito, Pelempito hålet, som är en gigantisk sänka på ca 8 kvadratkilometer. Den högsta utsiktpunkten ligger på 1500 m nivån och botten nånstans 750 m nedanför i det triangelformade hålet. Utsikten är magnifik och här kan man verkligen känna att man är långt långt bortom allfarvägen. Av de ca 1700 växter som finns där, varav 150 är orkidéer, och omkring 400 lär vara endemiska på ön Hispaniola. Sällsynta fåglar (ca 50 olika arter) och fjärilar finns där också och ingen mänsklig hand stör naturens rytm. Det är ingen helt lätt sak att ta sig dit förståss och fyrhjulsdrift är ett måste. I gränsstaden Pedernales finns ett hyggligt hotell och där kan man också ordna med guide. Hotellet
Gränsstaden Pedernales
rekommenderas så att man ge sig av i ottan. Har man sitt visum iordning kan man här även korsa gränsen in till Haiti, om nu någon skulle vilja göra det.
Men det var egentligen klimatet i Hoyo de Pelempito som jag kom att tänka på under den relativt svala morgonpromenaden. Pelempito har nämligen sitt eget mikroklimat som under året varierar mellan 0 och 25 grader. Ganska behagligt för en nordbo, med andra ord, och den storslagna utsikten är som ni förstår helt fantastisk.
Orkar man med mera lugn och vill se och uppleva en orörd och fullständigt (för det mesta)
Bahia de las Aguilas
öde sandstrand skall man fortsätta färden till Bahia de las Aguilas (ungefär Örnbukten, tror jag). Men vägen dit är besvärlig men med 4-hjulsdrift brukar det fungera. Man skall också komma ihåg att det finns inga bekvämligheter som hotell och restauranter och naturbehoven uträttas, som namnet antyder, i naturen. Bara palmer, sand och havet möter dig när du anländer. Den vackra stranden ligger i en nationalpark som heter Jaragua och klassad av UNESCO som Världsarv. Namnet Jaragua förresten, kommer från en Taino hövding, ursprungsbefolkningen, som i hela 10 år höll stånd mot Spanjorerna. På kvällen kan man ta sig tillbaks till Pedernales igen och sova över ytterligare en natt. I mitt tycke en dagstur som heter duga!
Tänk vad en lite kyligare morgontemperatur kan inspirera till… Någon klok gumma, eller månde det vara en gubbe, lär en gång ha sagt: ”Klockan fem på morgonen är världen din. Då har ingen annan varit framme och fingrat på den.” Så kändes det faktiskt i morse och nu planeras nästa besök till Jaragua och Sierra de Bahoruco…
Semesterplaner? mars 13, 2009
Posted by pebben in Turism.Tags: Dominikanska Republiken, Dominikanska Republikens Turistbyrå, Karibien, Semester, turistmål
add a comment
Playa Rincon
Efter några dagar i horisontalt läge, tar jag nu upp bloggandet igen. Det var en ovanligt envis influensa, med tillbehör, som spökade mycket längre än väntat. Men nu befinner jag mig i en mera vertikal position återigen.
Och varför inte börja planera för semetern? Det är ju allaredan mars och innan vi ens fattat hur det gått till, så står semestern för dörren. Idag läste jag i lokalpressen att DR öppnat flera nya turistkontor helt nyligen, varav ett i Stockholm! I den konjuntur som nu råder blir det nog strid om en sinande ström turister världen över.
DR är en populär turistdestination med mycket att erbjuda. Slogan för året tycks bli ”Dominikanska Republiken har allt!” Hur det är med den saken egentligen vet jag inte, men nog finns det en hel del att upptäcka och uppleva i DR. Väl i klass med, och ofta bättre än, de flesta av världens toppdestinationer inom turismen.
Nåväl, ni som nu planerar för semestern borde kontakta det nya turistbyrån i Stockholm för fakta och inspiration. Här är addressen:
Dominikanska Republikens Turistbyrå
Västmannagatan 37, 11325 STOCKHOLM
Telefon: 08-442-2242, E-post: suecia@sectur.gov.do
Kom ihåg att om du ser ut som på ditt passfoto, så är det dax att resa! Kanske blir det Karibien i år?
Mambo Violente! februari 9, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa, Turism.Tags: Dominikanska Republiken, Karneval, Mambo Violente, Merengue, Salsa, Sex, Sexuellt frigjord
add a comment
Det har sagts mig mer än en gång att stämningen, eller atmosfären snarare, i Dominikanska Republiken har något sexuellt över sig. Och visst kan jag hålla med om detta. Åtminstone till viss del. Ni som har några år i bagaget minns kanske hur Sverige en gång i världen porträtterades som ”Pornografins Hemland”, ”Landet med fritt sex” och så vidare. Hur var det egentligen med den saken? Inte tror jag vi i Sverige hade så mycket mer sex än världen i övrigt. Kanske var vi mer frigjorda än många andra länder där den katolska kyrkan t.ex. hade utsett sig själv till moralens högväktare. Men detta var ju på 60- och 70-talet, och då hände stora saker på moralens område. Och vi i Sverige kanske inte skämdes för att prata om sex. Kanske.
Men hur är det i dag? Det vet jag inte. Men jag vet att sex är något naturligt i Dominkanska Republiken, och det pratas sex, skrattas sex och det visas sex – dvs att vara sexig är OK! Och det är så väldigt befriande. Ingen munkavle och liknande.
Härom dagen deltog jag i de första stapplande stegen på Karnevalen som väl firas nästan hela månaden ut. På ett ställe – ja förresten, på alla ställen – spelades det musik. Just på detta ställe var det en levande orkester som stod för den öronbedövande musiken. Särskilt en sång fick mig nästan att sätta ölet i halsen. Det spelades Karibiska toner som ni kan förstå – Mambo Violente, Merengue och Salsa. Mambo Violente, för den oinsatte, är väl snarast en sorts ”fusion” av de andra två. Men nu handlar det inte om rytmen alltså. Nej, det var texten som slog mig.
Egentligen inte särskilt ovanlig. Temat alltså. Med dessa dubbla budskap och lekar med ord. Sångaren sjöng ungefär så här (refrängen om man så vill): ”Om du verkligen kan brygga kaffe så skall du ta och brygga det här”, sjöng han med en tydlig gest om vad han menade (nånstans vid gylfen…) Och sen fortsatte allegorin med kaffe och bryggning och hur det, kaffet alltså, blev kallt och måste värmas upp… Ja, ni kan själva gissa. Ingen höjde det minsta på ögonbrynen. Några få skrattade gott och hjärtligt och alla dansade vidare.
På ett annat ställe sjöng en duo – en kvinna och en man – om ”hur en man på andra sida dansgolvet stirrade på kvinnan nånstans kring höfterna (och hon pekade ut för sin man mycket tydligt var exakt det var den andre mannen strirrade). Mannen svarade med att säga ”han är nog en gynekolog som kollar upp framtida patienter”. Återigen var det inga som höjde på ögonbrynen, men flera skrattade gott och hjärtligt samtidigt som manfortsatte dansa till de vilda rytmerna.
Kanske man kan ta dessa strofer som intäkt för att DR har ett starkt sexuellt inslag i atmosfären? De är inte alls ovanliga och många är riktigt ”råa” och oanständiga.
Vare sig hur det vara vill med sex i DR – Nu är det min skäl KARNEVAL, och då kan vad som helst hända!
Jag påminner mig om vad den amerikanske komikern och skådespelaren W C Field på sin tid lär ha sagt: ”Det finns säkert något som är bättre än sex, och säkert också något som är värre. Men det finns inget liknande.”
Så är det nog…
Vi fryser! februari 6, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa, Turism.Tags: Artur Lundquist, Dominikanska Republiken, John Ruskin, Kallt, Kylslaget, Väder, Vinter, Vinterväder
add a comment
Den Dominikanska vinterns kallaste dagar gör att man tar på sig en extra tröja innan man går ut. Kyliga temperaturer kring 20-23 grader kan ju få vem som helst att frysa. Eller hur? Och det känns ännu kallare än så, på grund av de ovanligt starka vindarna som sveper in över landet från havet. Det vinterkalla vädret kommer att fortsätta i några dar till, säger väderlekstjänsten, så det blir väl till att tända brasan i öppna spisen under helgen som kommer.
Artur Lundquist lär en gång ha sagt att ”I detta land är klimatet en gammal ockrare: vi betalar dyrt för sommaren med vintern!” Det kan kanske stämma på vissa platser, och han menade nog Sverige…..men jag skulle nog hellre hänvisa till den engelske poeten och författaren i 1800-talets Victorianska England, John Ruskin, som menade att ”Det finns egentligen inte något dåligt väder, bara olika former av bra väder.” Så är det nog och vi vinner inte mycket på att klaga på vädret eller önska att det vore ”bättre”. Minns att sjömannen ber inte om medvind. Han lär sig segla!
Dansa med djävulen! februari 3, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Kuriosa, Turism.Tags: Dominikanska Republiken, Karibien, Karneval, Karnevalsmånad, Karnevalsyra, La Vega, Santo Domingo, Semestertips, Turisttips
add a comment
Typisk mask och dräkt som kan kosta upp till 1,000$
Nu har karnevalsmånaden börjat. Vem bryr sig om karnivalen i Rio, när en av de bästa karnevalerna i världen finnsi Dominikanska Republiken. Absolut!
Lite sent kanske, men nu har även Santo Domingo Nord annonserat starten av sin del av karnevalsyran i landet. Man lovar från det hållet att minst 100 ekipage kommer att delta i paraden, som går av stapeln den 22 februari. Santo Domingo Östra har redan startat sitt deltagande i karnevalsyran. Man kallar sin för ”Karnevalsbussen” och festligheterna i öster startade redan den 30 februari och man festade i dagarna tre. Det vara bara inledningen till karnevalmånaden. Lite tidigt ute kanske, men till fest och karneval är det alltid tid. Deras stora Karnevalsparad går av stapeln den 15 februari utmed Avenida España.
Även om det under februari månad är karneval praktiskt varje dag över hela landet, ja i vart fall på söndagarna under hela månaden, så är det särskilt en jag vill framhålla. Varje större stad sätter in stora resurser på att överträffa varandra. Men den stad som tycks leda popularitetsligan sedan många år tillbaks är nog ändå La Vega. En liten landsorststad med ungefär 200,000 innevånare, som under karnevalsyran ser ut att fördubblas. På barer och diskotek liksom även ute på gatorna spelas öronbedövande musik, merengue och salsa mest, och man dansar och dansar ända tills solen går upp…
Målade och utstyrda dansar man gatan fram i tåget
Karnevaler var kända redan under Romarrikets tid och i antikens Egypten. Karnevalens anor i Dominikanska Republiken går också långt tillbaka i tiden. Den första upplagan av karnevalen påstås härstamma från 1500-talets början, kanske var den till och med den allra första i den nya världen. Efter hand blev den starkt influerad av de afrikanska slavarna, liksom den i Brasilien, fast de katolska rötterna syns än. Ordet karneval (carnaval på Spanska) sägs komma från latinet och påstås betyda ”carne vale” vilket är ”farväl till kött”. Detta kanske kan förklara varför karnevalen avhålles strax före lent, dvs fastan.
Ta er nu en titt (klicka) på La Vega Kanevalens hemsida för att läsa mer. Och vem vet, kanske det finns nån sista-minuten-resa kvar på resebyrån…
Att komma för sent till en fest är som att hoppa på en karusell i full fart, har jag hört sägas. Välkomna!
Investerare – se hit! januari 29, 2009
Posted by pebben in Allmänt, Ekonomi, Turism.Tags: Atlantkusten, Dominikanska Republiken, Fastighetsmarknaden, Investeringsmöjlighet, Karibien, Luperon, Puerto Plata, Semesterparadis, Strandtomt, Turism, turistmål, Warren Buffet
2 comments
Oraklet från Omaha, aka Warren Buffet, brukar ju säga till dem som ber honom om råd: ”Buck the trend. Be a contrarian!” Med andra ord: Agera som en motvalskärring! När marknanden går ner, då brukar han köpa och vice versa. Och det har ju gått bra för honom, som nu räknas till en av världens rikaste män. Och idag kan man väl säga att så mycket sämre kan det väl inte bli på den där ”marknaden” som alla talar om. Vilket enligt Buffet betyder att nu är det dags att investera.
Vad skall man då investera i? – kanske nån undrar. Och då har Utposten ett bra tips. En av de bättre bevarade hemligheterna i Dominikanska Republiken är den mycket vackra hamnstaden Luperon på norra kusten. Nordkusten, med bl.a. Puerto Plata, sägs vara en av de snabbast växande fastighetsmarknaderna i världen och bjuder på många fina möjligheter. Men just i Luperon finns det nu alldeles fantastiska möjligheter för den som vill och vågar vara en ”motvalskärring”.
Ett företag som heter Ocean Star Estates har just påbörjat färdigställandet av första fasens 116 tomter, med vägbyggnad, vatten och el och liknande infrastruktur. Området sluttar vackert ut mot Atlanten och den underbara viken och alla tomter har tillträde till stranden – reglerat i ett slags servitut. Nu påbörjas också fas 2 med ytterligare 83 tomter. Hela området är avskilt från världen i övrigt, s.k. gated community, och där kommer att finnas ett klubbhus som inte går av för hackor, stor simbassäng, ett stall med hästar för dom som vill (och kan) rida, tennisbanor, parker och grönområden, mm.
Och nu kommer det bästa. Tomterna som nu säljs är enligt uppgift ”priced to go”, dvs prissatta under marknadsvärde. Det hävdas att just nu ligger ”rabatten” nånstans mellan 30-50%, och prislistan börjar på blygsamma $49.900, och värdestegringen beräknas till omkring 30-60% årligen. Byggnationerna (infrastrukturen) startar enligt plan i April. Det egna huset påbörjas när man så önskar och har råd. Folk som varit där och tittat beskriver området som en ”oslipad diamant” och som enligt ritningarna satts i händerna på mycket skickliga diamantslipare – dvs arkitekter och lanskapsdesigners. Mycket smakfullt.
Låter inte det som nåt man skulle våga sig på? Tänk efter ett slag. När dollarn är så låg som idag, och efterfrågan på områden som dessa förväntas stiga (i takt med att världens alla baby-boomers bara blir äldre) så är det just nu kanske dags att vara ”motvalskärring”. Ta er en titt på möjligheten som just nu ligger öppen och sätt er sen runt köksbordet för ett familjerådslag….. Klicka här: www.oceanstarestates.com
Observeras skall att Utposten har inget samband alls med Ocean Star Estates, utan tycker bara att Dominikanska Republiken har mycket att erbjuda den som söker efter investeringsmöjligheter av detta slag. Och just denna ser ut som om den kan erbjuda möjligheter över genomsnittet.
Somliga kanske minns vad Henrik Ibsen en gång sa: ”Jag ger inte vika för mina önskningar; dem kommer jag att tillfredsställa så länge jag kan.” Kanske är det nu dags att tillfredställa en av dem….
