jump to navigation

Det där med knark igen … juli 30, 2010

Posted by Pebben in Allmänt, Kuriosa.
Tags: , , , , ,
add a comment

..och så läste jag idag om ett jättestort knarkbeslag hör i Karibien. Appropå att jag skrev nåt om knarkkriget igår. Utanför Martiniques kust, läste jag, ertappade den franska polisen en svensk i en segelbåt med 1,4 ton kokain i lasten. 1,4 ton!! är inga småpåsar för eget bruk inte….. ”Twists” som de kallas för i New York.  Nej, nu gällde det säckar av andra dimensioner. Stora tunga jutesäckar säkert. Och många också. När den franska polisen dök upp kunde han ju ha slängt dem i havet…. men han orkade väl inte lyfta dem förståss.

Vad kan så mycket kokain vara värt då. Men det blev problem med matematiken….alltför många nollor. Men det måste handla om åtskilliga miljoner. Någon uppskattade att värdet nere på plattan i Stockholm skulle ligga på en bit över 200,000,000 kronor. Över 200 miljoner kronor. Vinsten på ett sådant parti ligger säkert på omkring häften.

Klart som korvspad att en del försöker….. Pengar har en underlig och otroligt stark dragningskraft på oss människor. Så här i sammanfattning tycker jag det var bra att det var den franska polisen som grep honom. Han lär inte komma ut ut i det fria på ett bra tag……..

På Island hörde jag att man säger att ”Girigheten växer med pengarna”. Så är det nog…..

Knark, Politik och Rättvisa juli 29, 2010

Posted by Pebben in Allmänt, Kuriosa, Politik.
Tags: , , , , , , , , , , ,
add a comment

Under flera månader har man nu spekulerat i vad som hände med en av de största knarkkungarna i Karibien. Kanske den allra störste. Jose Figueroa Agosto satt i fängelse i Puerto Rico och där skulle han sitta i 203 år. Men han lyckades fly och höll sig undan rättvisan tills han greps i Dominikanska Republiken, men han lyckades ännu en gång lura lagens lite för korta arm. Han levde med många namn ett liv i sus och dus skulle man kunna säga och sågs inte sällan i glittret bland cocktail svingande societetsdamer och herrar. Samtidigt som han såg till att smuggla tonvis med knark till USA och Europa. Och samtidigt som han beordrade mord och tortyr på dem som inte lydde order. Och kvinnorna var många i hans krets, och särskilt en av dem blev känd för den övriga världen. Hon greps i någon razzia mot Figueroas knarksyndikat och ertappades bland annat med en halvmiljon dollar i kontanter i bilen hon körde. Sobeida Felix heter älskarinnan och den alltför korta ”lagarmen” lyckades inte hindra att bägge två försvann. Alla letade och spekulerade, men de var båda försvunna. Interpol, DEA, CIA, polis och militär sökte vida omkring men utan resultat, trots att Figueroa flera gånger ringde till nåt telefonväktar program på radion där han hotade med att berätta vilka som var inblandade i hans verksamhet.

Men så häromveckan lyckades DEA (den amerikanska knarkpolisen) gripa Figueroa i Puerto Rico efter en intensiv biljakt. Dagen efter knallade även Sobeida in på samma polisstation och överlämnade sig självmant till rättvisans förespråkare. Några dagar senare skeppades hon över hit, där hon hör hemma, och sitter nu anklagad för penningtvätt mm. Figueroa tog Puerto Rico och USA hand om själva.

Omedelbart efter gripandet var det ett himla ståhej kring vad som nu skulle hända. Spekulationerna var vilda och ganska intressanta. Men som alltid, massmedia tröttnar fort och nu skrivs eller sägs nästan ingenting om de två längre. Det blir väl rättegång vad det lider och då kanske det kommer upp nya fakta och rykten som anses värda att rapportera. Vad alla ville, och fortfarande vill, veta är vilka av samhällets höjdare som varit inblandade i denna härva av mord, knarksmuggling och penningtvätt. Men det kan vi nog få vänta på tills ”dödagar”.

Jag har tappat räkningen på alla som just nu sitter i häkte eller väntar på rättegång från denna komplicerade historia. Men det är många och det finns relativt högt uppsatta militärer och poliser i gruppen. Men det verkar som om de verkliga höjdarna slipper undan nu också…..

Dominikanska Republiken är ett viktigt transitland när det gäller knarksmuggling. Lyckligtvis är användarna få i landet, men tyvärr har antalet börjat stiga. Vi ser ju alla hur knarksyndikaten infiltrerat alla samhällslager i Mexiko och hur otroligt svårt det är att få bukt med problemet när det väl etablerat sig. Under årets första 7 månader har över 7,000 människor dött i det krig som nu råder mellan de olika knarksyndikaten och det ser ut att bli rekord. Förra året dog 7,700 i det till synes ändlösa knarkkriget. Totalt har i Mexiko 25,000 dött i kriget mot knarket som President Calderon startade 2007.

När vi så läser om Figueroa och hans skitiga anhang här i Dominikanska Republiken sänder vi nog alla ut en bön om att lagens väktare här skall göra ett bättre jobb med att ”mota Olle i grind”. Det är egentligen det jag ville belysa. Först är det ett jädrans hallå men när massmedia tröttnat, så tycks också den allmänna opinionen fått annat att tänka på. Och när diskussionerna tystnat så fortsätter ändå dessa knarksyndikat sin skitiga hantering och nya mördare, indrivare, kurirer, horor etc rekryteras för att ersätta dem som hamnat i fängelse eller dött/mördats på vägen. Snart talar vi säkert om en ny ”Figueroa” som gäckar rättvisan och vem vet var det kommer att sluta. Jag ber en tyst bön till den som vill höra på, att må vi inte gå den trista väg som Mexiko vandrat…

Det känns pessimistiskt ibland men det skall också sägas att det finns ljusglimtar. Dominikanska Republiken genomgår just nu en period där press och andra skriver och debatterar skandaler, korruption och kriminalitet i allmänhet. Även om mångt och mycket faller bredvid stolarna, så fastnar ett och annat och jag upplever det som om det är svårare att komma undan idag än det var bara för ett par år sedan. Även höjdare har fallit ganska så pladask den senaste tiden – makt och pengar är inte längre de garantier de en gång var för immunitet mot rättvisan. Förändringen har börjat! Tror åtminstone jag.

Agatha Christie kämpade på sitt sätt för rättvisan och tyckte att rättvisa gick före nåd: För mycket nåd… ofta resulterande i framtida brott som var dödliga för de oskyldiga offer som inte behövde ha blivit offer om bara rättvisa hade kommit före nåd.” När det gäller knarkträskets demoner hoppas jag innerligt att ordet nåd inte finns med när rättvisa skipas. I takt med att politiker och andra rensar upp de allra värsta orättvisorna så går Dominikanska Republiken en bättre framtid till mötes. Erhard Eppler, den tyske f.d. Biståndsministern, uttryckte sig väldigt träffande när han sa: ”Rättsstaten behöver tänder. Det har den också. Den som har svårt med tandborstningen ska inte genast ropa efter ett nytt garnityr.” Jag hoppas att vi här i DR nu har modet att bita ifrån oss på allvar. Vägen framåt är nödvändigtvis inte alltid en dans på rosor…

Den stora lilla världen juli 28, 2010

Posted by Pebben in Allmänt, Kuriosa, Sverige influenser, Turism.
Tags: , , , , , , ,
add a comment

Idag besökte jag gymmet för första gången på en 6-7 månader. En knäskada och påföljande operation var anledningen till frånvaron. En timmes svettande igen kändes riktigt bra. Det är en stor skillnad på att svettas bara för att det är varmt, jämfört med att ”jobba” fram svetten.

På vägen hem, när jag passerade en av de nyaste shopping centra här i stan – The Blue Mall, lade jag märke till alla dessa välkända märkesnamn som man möter överallt i världen. Jag läste bland annat Salvatore Ferragamo, Nike, Zara, Cartier, Louis Vuitton, Oakley och jag vet inte vad. Där fanns även Pizza Hut, Burger King och Taco Bell. Dessa varumärken, och listan kan göras väldigt lång, finner man ju praktiskt taget överallt idag. Vad betyder denna globalisering egentligen?

Handlar det om utslätning och anonymisering? Eller är det något annat? Det är klart att man känner ju sig nästan som ”hemma”, varhelst man befinner sig på klotet. Men vad händer med de lokala färgerna? De ”varumärken” som är typiskt och allena lokala. De som finns bara just där du befinner dig. Vad händer med dem?

Det finns säkert en hel del fördelar med den globalisering som äger rum idag. Fast om sanningen skall fram, så tycker jag personligen att den här typen av globalisering utarmar miljön. Om man gillar att resa, så söker man ju det som är främmande och okänt. Inte är man väl ute efter pizza från Pizza Hut eller en väska från Louis Vuitton? De sakerna kan man ju få hemmavid. Skall man prova på de lokala godbitarna får man idag anstränga sig. Och alltsom oftast har de fått karaktären av nåt billigt turistiskt över sig. Det lokalt genuina liksom försvinner…..

Jag tror nog också att denna typ av globalisering hänger starkt samman med dagens konsumtionssamhälle. Vi handlar ju som galningar. Närapå. Att shoppa tycks ju ha blivit en fritidssysselsättning bland andra. Vare sig man behöver det man köper eller inte.

Här i Santo Domingo finns det ungefär 3 miljoner människor. En ganska stor stad med andra ord. Men de köpstarka är få, även om det finns en växande medelklass. Jag vet inte hur många köpcentra det finns i stan idag, men de är redan många. Och samtliga är i storleksordningen av de centra som byggts i Kista och Solna. För inte så länge sen öppnade Jumbo sitt jättestora centra där man kan köpa i stort sett allt. Nu senast öppnade alltså Blue Mall, som är ett monument för de besuttna. Bara de riktigt penningstarka har råd att handla där. Jumbo säger sig vara det största mätt i kvadratmeter. Blue Mall säger sig leda i antal affärer som finns inne i centret Och nu håller man på att bygga Agora, som skall bli det största, alla kategorier, i hela Karibien. Ytterligare ett jättestort centra håller också på att byggas alldeles intill ett existerade centra som väl ”sjangserat” en aning. Flera av de existerande centra visar tydliga ålderstecken med sjunkande besökarantal och stigande antal ”Att Hyra” skyltar.

Varifrån skall alla kunder till dessa nya centra komma? Och med vad skall de betala? Och vad händer med alla små eller mindre vräkiga affärer? Existerade möbelaffärer har ju fått känna på IKEA´s etablering här i stan. Och det svider, ryktas det.

Strukturomvandling? Kanske det. Utslätning åt det tråkigare hållet? Kanske det. Säger jag som går till IKEA och inhandlar inlagd sill, Leksands knäckebröd och Dajm chokladbitar….. En bit svensk kultur kanske.

Jag klagar nog i onödan idag. Om man nu vill och har råd att köpa ett par Salvatore Ferragamo skor i Santo Domingo, så är det väl bra att det går för sig. Liksom om nån tokig svensk inte kan leva leva utan en sillbit då och då som inhandlas på ort och ställe. Men det gäller att inte glömma bort det som är genuint Dominikanskt också. På så sätt kan man kanske bli en världsmedborgare…… vad vet jag?

Kofi Annan lär ha sagt, ”Globalisering är ett faktum men vi har underskattat dess ömtålighet.” Så kan det nog vara.

Kanske ni som jag också minns uttrycket ”Ingen kan vara profet i sitt eget hemland”. Detta uttryck fick Janoz Kato att fundera. Han föddes i Jugoslavien och kom till Sverige på 70-talet som 25-åring och är numera en erkänd poet och tänkare. Han borde ju veta och har pricksäkert beskrivit dagens situation i detta citat: ”Efter globaliseringen blir man inte profet någonstans”. Nåt att tänka på kanske ….

Dansa, Älska, Sjung och Lev! juli 26, 2010

Posted by Pebben in Allmänt, Kuriosa, Sverige influenser.
Tags: , , , , ,
1 comment so far

Efter decennier, känns det som, kollade jag upp min gamla blogg igen. Sedan en tid tillbaks, har det faktiskt känts som om jag behöver skriva av mig lite. Vad det beror på, vet jag inte, men det känns bra att återuppta vanan…eller ovanan.

Fick igår en mugg med några visdomsord i stora bokstäver som dekoration. Bara vanliga klyschor, skulle man nog kunna säga, men klyschorna fastnade. I översättning sa de ungefär så här.

DANSA som om ingen ser dig. SJUNG som om ingen hör dig. ÄLSKA som om ingen förut har gjort dig illa. LEV som om himlen är här på jorden.

Ja det var väl inte så märkvärdigt, kanske du tycker. Och det är nog inte så märkvärdigt heller. Egentligen. Dessa i sig enkla uppmaningar tar, trots sin allmängiltighet, tag i den viktiga livsglädjen som vi väl alla bär inom oss. Ibland undrar jag vad som hänt med den enkla spontana glädjen som barn så generöst delar med sig av? Det är ungefär som om man inte törs visa att man är glad. Vi är i allmänhet så återhållsamma att man kan undra hur det egentligen står till med oss människor. Personligen erkänner också jag mig skyldig till denna åkomma.

Nyss hemkommen från ett kärt besök i Sverige, som bjöd på tropisk värmebölja minsann. Den kunde jag varit utan, men det var trevligt värre ändå. Att få träffa de kära och nära. Muggen jag fick igår, fick mig dock att tänka på det allmänna ”känsloklimatet” i Sverige. Jag fick, fel eller rätt, uppfattningen att man helst inte släpper loss – särskilt inte om man uppnått mogen ålder. Skall det sjungas, så skall det vara viskande, och dansar, det gör man bara lite. Så att man inte stör. Och älskar, det gör man med både med hängslen och livrem (och säkerhetsnålar). Och det där med himlen på jorden såg inte heller ut att falla i god jord. Fast det beror kanske på vad man menar med himlen på jorden….

Ja, ja. Jag vet att det låter som nån vilt ylande och klagande utlandssvensk. Och kanske jag varit ute i världen så länge och påverkats av så många andra strömningar än de svenska, att den typiskt svenska återhållsamheten kändes frätande på livsglädjen. ”Man kan ju vara glad ändå”, skulle nog Bertram Fnykis ha sagt. Visst är det så mycket som är bra i och med Sverige och jag uppskattar verkligen alla de bra saker Sverige står för. Men att, i mitt tycke, så många tycks leva inom osynliga murar som dödar den livsglädje vi bär med oss från barndomen kändes trist.

Att återvända till Karibien men den oreda som råder nästan överallt, de otaliga strömavbrotten, trafikkaoset som gör att det är rusningstrafik 24 timmar om dygnet, merenguen som dånar över stadsdelarna från otaliga colmados…….. Och till värmen. Det vill säga människornas värme som gör att allt det andra betyder så lite. Livsglädjen sjuder i varje liten fiber och smittar av sig. Även på en fyrkantig svensk som jag…

Dags att dansa, älska, sjunga och leva på riktigt. Jag skall i vart fall försöka. Jag lovar!

Eller som 1600-tals satirikern Jonathan Swift lär ha sagt: Mycket få människor lever i dag- de flesta gör förberedelser för att leva i morgon.