Stadsliv och volymknapp… oktober 17, 2015

Jag läser i dagens DN Åsikt, en artikel som publicerades den 12 oktober, att någon nu ropar efter ett ”levande nöjesliv i Stockholm”. Så fort nån klagar så riskerar man att vräkas eller stänga eller stänga för tidigt, skriver Johan Murén vidare. Och jag ger författaren ett stort A, eller en femma eller vad nu det högsta betyget kan heta. Helt klart ska en stad ha ett levande nöjesliv och visst kan det emellanåt bli lite stökigt eller besvärligt. Ett levande stadsliv – alltså inte bara ett levande nöjesliv – är nåt annat än en röd stuga med vita knutar och äppelträd och blomrabatter… Att bo i stan innebär per definition en högre ljudnivå, traffikstockningar ibland, trängsel på trotoarerna etc etc. Det får man väl för bövelen stå ut med om man nu vill bo i stan. Tycker inte ens att frågan egentligen är värd att diskutera – borde vara självklart! tycker i vart fall jag. Och som Murén skriver så blir det riskfyllt att investera i nöjeslivsetablissemang i stan, därför att man aldrig vet när nån klagar och vräkning eller stängning är de enda alternativen som erbjuds. Därför att den som klagar tycks ha alla lagar och pragrafer på sin sida….Vad händer då med stadslivet i förlängningen?

Jag bor ju inte i Stockholm, men besöker dock den svenska huvudstaden med jämna mellanrum. Jag minns särskilt en gång då jag besökte kungliga huvudstaden med vänner från Dominikanska Republiken. En återkommande kommentar var ”Varför är det så tyst här? Var är alla människor?” Kommentarerna gällde en av Stockholms södra förorter och dom kunde för sitt liv inte förstå hur det kunde vara så tyst om det bodde människor där. Tyst som i graven. Det var ju inte lika påtagligt tyst inne i stan, men även där kommenterades emellanåt att det var väldigt tyst och nästan aldrig tjutande bilhorn…

Här i Santo Domingo är det minsann aldrig tyst. Det skränas, signalhornen skriker, oavsiktliga alarm går igång lite då och då, högtalare som erbjuder varor och tjänster sprider sina budskap så det hörs, maskiner bullar och traffiken hörs så det förslår. När det börjar skymma kommer det musik från många håll och som pågår till långt efter midnatt. Visst hör man allt det där om man sätter sig ner och koncentrerar sig på att lyssna på alla ovidkommande ljud, men man blir van och hör dem inte eller i vart fall så störs man inte av dem. Och jag bor i en så kallad någorlunda tyst stadsdel som inte har särskilt många nöjesetablissemang. Jag har sedan länge den uppfattningen att stadslivet är per defintion högljutt. Det blir så när man packar ihop lite drygt  3,000,000 människor på en begränsad yta, som här I Santo Domingo. Precis likadant blir det om det gäller 1,000,000 människor eller 500,000…

När stadslivet börjar gå mig på nerverna, eller att jag helt enkelt bara känner för lite ombyte, så finns landet eller havet att tillgå. Där kan jag njuta av tystnaden om jag så vill, eller utsikten om det skulle kännas bättre. Att bo i stan innebär inte att man har utsikt (om man inte bor på 50:e våningen och inget ivägen förstås). Det innebär inte heller att det är fridfullt och tyst (om man inte bor i nån sofistikerad ljudisolerad lägenhet). Om detta, dvs tystnad och/eller utsikt, är ens främsta önskemål, så får man lov att flyytta på sig till landet eller till den förort jag tidigare refererade till.

Denna min uppfattning fick sin födelse för många många år sen då jag lyssnade till en Mp politiker i Stockholm som pratade om vad man borde göra med Sergels Torg, när ämnet debatterades om vad som skulle förändras där. Minns inte riktigt hur orden föll, men Mp politikern ville skapa en landsidyll mitt i Stockholm….Sergels Torg en landsidyll? Jag undrade då hur det var ställt med intelligensen hos denna politiker och jag har sen dess försvarat stadslivet så som det nu är och kanske alltid har varit. En rejäl och härlig puls, högljutt och lite besvärligt ibland.

Självklart bör det finnas gränser men en tyst stad utan nöjesliv är en död stad som ruttnar i det långa loppet. Och glöm det där med lagom när gränserna ska sättas – ta istället ut svängarna rejält. För bövelen sluta klaga och börja leva!!