jump to navigation

Väder och vind… januari 17, 2011

Posted by Pebben in Allmänt, Kuriosa.
Tags: , , , , , ,
3 comments

Jag hoppades nog alltför optimistiskt, när jag nånstans skev att 2011 säkert blir ett bättre år än 2010. Jag tänker främst på allt regnande lite varstans i världen med katastrofala översvämningar som följd. Australien, Brasilien, Venezuela, Sri Lanka är några länder som nyhetsmakarnas katastrofavdelningar nämt dag efter dag, med stigande dödssiffror i rubrikerna.
Det är säkert många som gör jämförelser med historien om Noaks Ark i bibeln, då ”syndafloden” dränkte det mesta. Trots att ytan under vatten i Australien lär vara lika med Tyskland och Frankrike sammantaget, är det ändå bara en liten del av jordens ytan som drabbats. Man kan lätt förledas att tro att när Noak byggde sin ark, så var hela planeten hotad av ”guds vrede” (får man anta). Fast det är klart, de hade ju inte internet, Twitter och CNN på den tiden så det var väl svårt kanske att förstå hur stor planeten var. Så det där med syndafloden och guds vrede kan vi nog glömma.
Men om vi tittar efter så kan man ändå ana att resultatet av dessa naturkatastrofer faktiskt i flera fall är resultatet av gamla mänskliga synder. Inte särskilt gamla kanske, men likväl mänskliga synder. Detta är alldeles solklart, enligt min mening, när det gäller vad som hänt i Brasilien och i Sri Lanka. Förmodligen på flera andra platser också. Människans förödande framfart på naturen där avskogning och kåkstäder ”på lösan sand” är bovar i dramat. I Sri Lanka har experter i studie efter studie visat på hur skövlingen av skogen bidragit till de senaste årens allt besvärligare översvämningar. I Brasilien har korrupta politiker och lika korrupta tjänstemän tillåtit byggande på sluttningar som inte klarar av byggnationer av något slag. Och nu står man alltså där med förstörda skördar och enorma förluster i liv och egendom. Och den ”rika” världen ombeds rycka in och hjälpa till.
Så var det ju det där med ”växthuseffekten” och klimatförändringar i allmänhet. Vad skall man tro på? Inte vet jag, men min gode vän Manuel tycker sig se en tydlig klimatförändring vara på gång i DR. Han har jämfört väderdata, säger han, och det är alldeles tydligt att de senaste 10 åren visar på en klar tendens när det gäller temperaturen. Det har blivit varmare här i DR. Och gamla mönster av regn, torka, värme och ”kyla” stämmer inte längre. Men när jag frågar om han tror det handlar om ”växthuseffekter”, så blir han tyst. Han säger dock att så vitt han vet har klimatet ändrat sig många gånger under de senaste 2000-3000 åren av jordens historia. Och för tusentals år sedan var det väl knappast fråga om ”växthuseffekter” och mänsklig påverkan.
Så är det säkert också vad beträffar de översvämmningar vi nu läser om. Dvs, de har säkert inträffat förr också, fast påverkan i form av förlorade liv och egendommar säkert var betydligt mindre förr. Vi var ju inte så många på den tiden. Fast å andra sidan, kan man väl heller inte bortse från den moderna människans påverkan idag. Men riktigt hur det hela hänger ihop, kan varken jkag eller Manuel reda ut. Inte ens Al Gore har övertygat oss till 100%…
Vi konstaterar bara att, trots stigande temperaturer, ölen är kall och behaglig (Manuels mycket kallare, då han föredrar den nästan frusen…). Medan vi inmundigar den gyllene drycken glider dagen mot sitt slut. Rusningstrafiken är i full gång, fast det är ju rusningstrafik nästan jämt i Santo Domingo, och skuggorna blir längre. I morse var det dimma över staden, vilket är väldigt ovanligt, men nu är det bara några enstaka cumulus moln här och där och ca 27 grader varmt. ”Bara” 27, då det ju faktiskt råder vinter här just nu….
Det där med väder skall man nog inte fundera så mycket på. Islänningarna har ett ordspråk som säger att ”Vädret är som det är och vädret blir som det blir”. Så skulle man kanske klunna uttrycka det. Men jag tycker nog att Mark Twain förfinade uttrycket genom att slå fast följande: ”Klimat är vad vi förväntar oss, väder är vad vi får.” Att vara meterolog är säkert inte det lättaste här i världen.
Om 2011 fortsätter så här, så lär det bli ett tufft år…

Kulturen, Klimatet och Elektriciteten maj 23, 2008

Posted by Pebben in Allmänt.
Tags: , , , , , , ,
add a comment

Man kan ha många åsikter om hur det är att bo i Dominikanska Republiken. Om man tänker efter så kan man nog ha många åsikter om hur det är att bo lite varstans.

Dominikanska Republiken är inget undantag. Som svensk i Santo Domingo tycker jag nog en av de mest påfallande skillnaderna, jämfört med Sverige, är den omedelbara värme som människorna i gemen utstrålar. Jag menar då inte att svenskarna inte har någon värme. Nej, nyckelordet här är “omedelbara”. Värmen är så “hudnära”, så direkt att man nästan blir misstänksam till en början. Att man inte känner varandra tycks inte spela någon roll. I Sverige har vi, tycker jag, en något mer neutral attityd, till att börja med, när det gäller möten med främmande människor. Gäller det människor vi känner, så håller vi svenskar i allmänhet fortfarande de varma (och svallande) känslorna på behörigt avstånd. Vi visar dem inte “i onödan”, så att säga.

Så kan generaliseringarna gå när man talar om människor från två så olika kulturer som den svenska och den dominikanska. Är det en felaktig beskrivning? Kanske inte nödvändigtvis, men trots skillnaderna mellan rent kulturella mönster så tycker jag, efter snart 30 år som utlandssvensk, att det faktiskt är mer som förenar än skiljer oss männiksor åt, oansett den kulturella bakgrunden. Fast det tar lite tid till att upptäcka likheterna. Skillnaderna syns först och hörs mest. Men när bokslut görs, så tycker jag nog likheterna överväger. Varje gång.

Klimatet betyder nog en hel del för hur det kulturella mönstret utvecklar sig. Om man t.ex. tycker att man här i Santo Domingo pratar väldigt mycket och ofta (och högljutt), så fort tillfälle ges. Som om man möts på parkeringen utanför affären. Jag har en möjlig förklaring. Tänk er en mörk och kall januarikväll i ett snögloppigt Stockholm, vid 6-tiden efter jobbet kanske. Du går från ICA eller Konsum med dina fyllda bärkassar till bilen som står parkerad (och kall) utanför. Du träffar en kompis på väg in till samma affär. Var finns det incitament till att stanna och språka en stund om allt möjligt i en sådan situation?. Det bjuds på många såna dagar och tillfällen i Stockholm. Och det sätter nog lite prägel på hur vi i allmänhet umgås också. Kanske även när solen skiner.

Om man i Santo Domingo är på väg från Pola eller Bravo och möter en kompis på parkeringen, så måste man bara stanna och prata en stund. Solen skiner som oftast och skulle det regna den dagen, så var skuren i 99 fall av 100 kort, och solen skiner snart igen och, liksom i Imse Vimse Spindel, torkar bort allt regn… Din kompis på parkeringen väntade säkert ut skuren i bilen och du väntade inne i butiken. Och pratstunden mellan er två kom till stånd. Som om inget hänt.

Ja ja, det låter lite förenklat. Visst är det förenklat – medges – men klimatet spelar en roll för hur vi i allmänhet umgås. Det är jag övertygad om. Hur stor denna roll är, kan vi diskutera.

Idag slår det mig hur jag reagerade på de nästan obefintliga strömavbrotten i Sverige. När jag bodde i Sverige. Strömavbrott var något jag nästan inte kunde stava till, så ovanliga var dom. Men när det hände var reaktionen mycket stark. Här i Santo Domingo tillhör strömavbrotten den dagliga huvudvärken. Apagones, som de heter här. Anledningarna till den urusla tillgången på elektricitet sägs vara många – främst att finna bland leverantörerna (i motsats till producenterna). Sägs det. Transmissionslinjerna behöver upprustas för att komma till rätta med transmissionsförlusterna. Det stjäls också väldigt mycket ström. Elbolagen får inte tillräckligt med intäkter som resultat.  Att stjäla el var inte ens att anse som ett åtalbart brott tills helt nyligen. Nu lär polisen kunna sätta fast eltjuvar också, men jag vet inte hur det är med påföljderna. Och så vidare. De flesta hushållen har nödgeneratorer som garanterar el till de känsliga områdena som kyl och frys – och kanske nåt mer. Men varje gång det händer, och det händer ofta, blir det avbrott av olika slag. Internet, TV, ugnen kanske, tvättmaskinen. Osv. Men ingen reagerar särskilt starkt på stömavbrotten. Man tar det med ro. Man kan ju inget göra ändå. Och man har vanan inne. Kanske man pratar om det i 30 sekunder när man möts på parkeringsplatsen. Det finns ju annat att prata om. Faktiskt.

Tänk er om Stockholmarna skulle ha strömavbrott varannan dag varje vecka. Flera timmar varje gång. Hur skulle det låta då tror ni? Kanske det till och med blev en pratstund om eländet där på den kalla parkeringsplatsen utanför ICA eller Konsum? Det vore nåt det!

Den nyligen återvalde Presidenten Fernandez gick till val förra gången bland annat på att “han” skulle fixa problemen med elektriciteten. Fyra år har gått och inte är det mycket bättre inte. Fast på valdagen hade vi el hela dagen. Och hela natten. Det ni. Det skulle kanske vara val lite oftare. Nu fick han förnyat mandat, men problemen med elektriciteten var det anmärkningsvärt tyst om i kampanjen. Men jag hör i dagarna från Washington, och Världsbankens kontor där, att man just beviljat en massa miljoner dollar som lån till upprustning av elnätet i Dominikanska Republiken. Det kanske blir bättre i framtiden trots allt.

Och under tiden finns det ju, som sagt, annat att prata om…