Den mytomspunna Casandra mars 25, 2009

Casandra Statyetten

Igår kväll var det dags för Oscars Gala på National teatern i Santo Domingo. Eller var det Grammis, eller Golden Globe eller Guld Baggen? Nåväl, om sanningen skall fram så var det varken eller. I Dominikanska Republiken har man sin alldeles egen Casandra gala. För 25:e året i följd rullades Alfombra Rojo ut och landets musiker, TV- och Radio Personligheter, Komiker och andra framstående män och kvinnor inom det kulturella området korades med Casandra stayetter.

Personligen tycker jag nog dessa galor är lte i tramsigaste laget och dom ser egentligen ganska lika ut, världen över. Där står, innanför staketet på Röda Mattan, reportarna från alla möjliga massmedia och pratar med kändisarna. Längs med mattan, fast utanför staketet, står dom som vill sola sig i glansen och hoppas få en glimt av just sin idol. Och frågorna reportarna ställer är lika dumma, som t.ex. ”Vem har du på dig?” Inte ”Vad” utan ”Vem”…

Och Presentatörerna av de nominerade är desamma. ”Och vinnaren är….”. Jag säger då det. Bäst beskrivet är nog att kalla det för ett spektakel. Men en sak var i alla fall annorlunda än Oscars. Ni som sett en Oscars Gala har säkert noterat att samtliga vinnare har en papperlapp i fickan. Det står tydligen ungefär samma sak på alla: Tack X, Y, F och alla andra namn som vederbörande känner sig förpliktigad att nämna. Tydligen helt omöjligt att prata från hjärtat – dom säger ju ingenting ändå. Bara rabblar en massa namn innan de eskorteras ut från scenen. Men på Casandra Galan kunde man inte se en enda fusklapp. Alla hade antigen lärt sig vad de skulle säga utantill, eller så pratade de med stundens ingivelse. En klar poäng! tycker i vart fall jag.

Casandra´s toppris gick denna gång till en äldre man som sägs vara skaparen av Salsan, Johnny Pacheco. I sitt tacktal sa han att han skulle ge allt för att hans pappa skulle kunnat vara där. Det var pappan som gav honom ett dragspel när han var 6 år, för att han tyckte att sonen var musikalisk. Alla bröderna var tondöva. Johnny Pacheco är i allra högsta grad en mycket värdig vinnare av Casandra´s El Soberano, superpriset, och det var en mycket rörd musiker som tog emot den tunga statyetten. Läs mer om Johnny Pacheco här.

Kvällens skämt får man väl säga vara när ”gatuartisten/Merenguero/Bachatero” Omega (som förresten också fick en utmärkelse – för mig lite obegripligt…) på frågan om ”Vems glasögon han bar”, svarade ”Dulce de Guayaba”. (På svenska ungefär: Guava Sylt). Fast den modeinsatte vet ju att initialerna DG, som syntes tydligt på bågarna, betyder Dolce & Gabbana. Det svaret var ju lite avväpnande och roligt, kan man kanske tycka.

Casandra förresten, var inte den mytomspunna vackra dottern till det Trojanska kungaparet, Priam och Hecuba. Nej, Casandra Damiron var en stor sångerska från Dominikanska Republiken som numera tyvärr är bortgången sen många år tillbaks. Hon kom från en liten obetydlig by, Barahona, och blev världskänd. Hon turnerade även i Europa, och också i Sverige. Hon är för alltid Merengue Drottningen och den som såg till att Dominkansk Folkmusik och Dans, främst då kanske den vilda Merenguen, blev känd utanför landets gränser. Hon var alltså inte den Trojanska Prinsessan, men Casandra är minst lika mytomsunnen…

Dessa utmärkelse ceremonier hör väl vår kultur till, kan jag tänka mig. Men jag kommer ändå osökt att tänka på den Grekiske filosofen Epikuros som en gång lär ha sagt ungefär så här (åtminstone tror jag det var han som myntade uttrycket): ”Sjösätt din båt, välsigna ungdomen och fly så fort du kan från alla former av kultur”. Kanske inte riktigt alla former, men dessa prisutdelningar klarar i vart fall jag mig utan…