Korruption december 9, 2015
Posted by Pebben in Allmänt, Dominikanska Republiken, Ekonomi, Politik.Tags: Den Skenhelige Svensken, Dominikanska Republiken, Felix Bautista, Korruption, Louise Brown, Mutor, Politik, Politiker, Transparency International, Unmask the Corrupt
add a comment
Ja, igen…. Men jag kände att jag måste skriva om detta än en gång – och det blir nog inte den sista gången heller.
Unmask the corrupt är ett initiativ som annordnas av Transparency International som handlar om den eller de som är inblandade i de mest blatanta korruptionsskandalerna i världen. Klicka på länken och kolla själva och passa också på att rösta – finaldeltagarna är nu utsedda.
Den person som toppar listan är en kongressledamot i DR – Felix Bautista – som anklagats för att ha stulit miljoner – åtminstone tresiffrigt – under många år som politiker i DR. Han har varje gång han anklagats gått fri, fast det var nära nu i sista svängen – men även då lyckades han med nån Habeas Corpus twist mm, slingra sig ur det han då anklagades för. Naturligtvis måste det också haft nåt att göra med de domare som såg till att han än en gång undvek rättvisan…
Alltså överst på denna final lista finns alltså Felix Bautista med 2,048 röster, att jämföras med en avlägsen tvåa – Petrobras (Brasilien) med 928 röster.
Om ”Untouchables” existerar så passar nog herr Bautista som ”hand i handske” i den klassen. Det gäller att ha kontakter…sägs det.
Sen Batista gick fri för några månader sen har det dock tagit lite fart vad gäller antikorruption som nära nog bildat en folkrörelse. Till slut kom Riksåklagaren ut med en banbulla för fem eller sex domare som anklagas för grova mutbrott, penningtvätt etc. Dom avsattes i väntan på att utredningen blir klar, och eventuell följande rättegång. En av dem gick till motangrepp genom sin advokat som nu hotar med att avslöja det (halv)dolda maffia nätverket som styr delar av rättsväsendet. Det kokar i leden och jag kommer nog med nån uppföljning vad det lider.
Fast det jag egentligen ville belysa – när nu den skenhelige svenske läsaren gottat sig åt att korruptionen är massiv i DR och annorstädes. FIFA, WADA etc är väl bara vardagsmat egentligen. För hur står det egentligen till i Sverige då? – Västvärdens Bror Duktig. Sverige kommer långt ner på listan över världens mest korrupta länder och där många – kanske de allra flesta – tror att korruption inte ens existerar i Sverige. Sverige hamnar på en delad tredje plats med Finland (89 poäng) medan DR ligger på plats 115 (32 poäng) i den årliga rankingen som Transparency International gör. Korruption utan konsekvenser – precis det som Felix Batista och andra håller på med, och det är väl det som är det värsta – avsaknad av konsekvenser. Dom korrupta skor sig så det gnistrar om det, men få är dom som får ta konsekvenserna. Sveriges Radio P1 hade ett inslag om korruption som byggde på Louise Browns bok Den Skenhelige Svensken. Klicka på länkarna för att lyssna (8 minuter) och/eller till och med köpa boken från Adlibris.
Korruptionen finns överallt – även i ”ärliga” Sverige!
Den ”eviga” Korruptionen maj 26, 2008
Posted by Pebben in Allmänt, Politik.Tags: Dominikanska Republiken, Korruption, Politiker, Santo Domingo, Transparency International, Vänskapskorruption
add a comment
Ordet är ett fult ord. Ett ord man inte yttrar i onödan. Och inte utan fog. Men om man skall få bukt med korruptionen så måste man ta bladet ur munnen och börja diskutera ämnet. Lyssnar man på folk i gemen här i Santo Domingo, så rycker de flesta på axlarna och säger att “så har det varit så länge de har levt och det lär inte ta slut i första taget”. Man lever med det och tar det som det kommer. Fast det är klart, nog jäser det här och där, när skandalhistorier då och då rullas upp i massmedia.
Det är så många nivåer av korruption också. Det går ju inte heller att lösa alla korruptionsproblem med samma medicin. Ta t.ex. dom där “dörröppnarna” som får 100 pesos eller så (ca 18SEK) för att släppa förbi nån i kön, att öppna en vägbom som sägs vara stängd, att få en stämpel på nåt dokument etc är väl inte så mycket att bekymra sig för. Den typen är så vanlig överallt att den nästan “tillhör” det officiella systemet.
Vänskapskorruption är minst sagt lika vanlig. Och som svensk höjer man ibland på ögonbrynen över hur öppen den faktiskt är. Mycket vanlig och det verkar nästan som om de flesta tycker att den är OK. “Vänner hjälper varandra”, heter det ju. Vad kan vara felaktigt med det? – tycks man resonera. Och det handlar inte om 100 pesos heller. Man får allt lägga till ett antal nollor – ganska många – för att förstå de värden som står på spel. Mellan vänner, som sagt.
För en tid sedan infördes en lag, nr 82, som sa att vissa positioner i samhällets tjänst, som t.ex. domare och riksdagsmän, skulle offentliggöra sina tillgångar och skulder i allmänhetens intresse innan man tillträdde en sådan tjänst. Förslaget diskuterades livligt (och högljutt) en tid men lagen blev stadfäst och så småningom började “balansräkninarna” trilla in. Och pressen rapporterade. Inte i en strid ström precis, men en efter en. För ett år sedan gjorde USAID en liten stickprovsundersökning om hur korrekta dessa balansräkningar var, och det visade sig att samtliga i stickprovet innehöll fel. Fel som att man uppgivit mycket för låga värden på de tillgångar man hade. Eller att man “glömt” ta upp vissa tillgångar. Det var väl inte så mycket att bråka om, det var ju bara “felräkningar” som kunde rättas till, sa man i försvar. Måhända…
Men vad värre är, fortfarande har inte alla som omfattas av lagen, ca 3,000 personer, inlämnat sina balansräkningar. Man struntar helt öppet i att följa lagen. Fortfarande väntar man på ca 1,500 personer, hälften av de som omfattas av lagen, skall presentera sina balansräkningar. Man kan ju undra varför. Å andra sidan utmäts heller inga straff för brott mot lag nr 82. Inte ännu i vart fall. Så varför bry sig? Dom har ju ändå blivit valda…
Kanske inte detta har något direkt med korruption att göra, men om man tvingas berätta vilka tillgångar man har, kan ju faktiskt var och en bilda sig en egen uppfattning. När man ser hur vissa valda represententer för folket lever, kan man ju faktiskt undra hur det står till med ärligheten. Sambandet mellan korruption och lag nr 82 kanske inte är så obetydligt
Men jag är inte här i Santo Domingo för att klaga på korruptuionen eller på nåt annat. “Allt är relativt” sägs det. Så även detta med korruption. För det första är Dominikanska Republiken en mycket ung demokrati. Om man ser till vad som hänt under de senaste, säg, 15 åren, måste man faktiskt bli imponerad. Landet går från klarhet till klarhet inom snart sagt varenda område. Visst brister det här och där, man säg mig, var gör det inte det? Sammantaget så är korruption ett problem i landet och man har inte lyckats få bukt med den. Men korruptionsskandaler blir mer och mer ett fall för allmänheten att begrunda, då massmedia nu rapporterar om begångna oegentligheter eller blotta misstankar om dem. Mycket uppfriskande med andra ord. Låt oss ta en förnyad titt om, säg, 10 år.
Transparency International, TI, redovisade i sin senaste mätning att Dominikanska Republiken ligger i den näst värst korrupta gruppen, mellan 17 och 29%, där man också finner länder som Grekland och Litauen. USA, Storbritanien, Finland, Spanien m.fl. återfinns i den näst bästa gruppen, mellan 4 och 7%. Sverige ligger i toppgruppen med minst korruption tillsammans med bl.a. Danmark, Frankrike, Holland och Japan.
Lång väg att gå för Dominikanska Republiken, men färden har börjat! Det är jag övertygad om.
Utpost Santo Domingo 