Barrick Gold och Förhandlingar april 26, 2013

Gruvdrift är knepigt värre. I Sverige handlar det ju för det mesta om LKAB och Boliden, och det hela känns tryggt och säkert med samhällsansvar och allt. Men i alltför många andra länder är gruvdrift ofta förenat med rovdrift där säkerhet, samhällsansvar och miljö fullständigt ignoreras och där det istället är vinsthunger som gäller. Till varje pris.

Bolagen bakom de negativa rubrikerna är oftast multinationella med ofantliga tillgångar att ösa ur om det skulle behövas. Latin Amerika och Karibien är inga undantag där gruv- eller rovdrift förekommer. Tyvärr. I vissa LA länder ropas det på förstatligande av naturtillgångar och det har även skett på ett flertal ställen. Och resultatet? Ja inte är det mycket att yvas över – om jag förstått saken rätt. Exploateringen fortgår under ett annat namn och vinsthungern är lika vägledande som förut. Vinsterna går istället till ”folket” heter det, men de verkliga vinnarna tycks vara en handfull politiker med sina supportrar som tar hand om bolagsdirektörernas feta andel. Ja, det var kanske att svartmåla lite i överkant – men gruvdrift i många länder är en tveksam verksamhet med många skuggiga bakgårdar.

Här i Dominikanska Republiken har vi bland annat Barrick Gold, det Kanadensiska gruvbolaget som sägs vara störst i världen på guld. Dom ingick ett kontrakt med den Dominikanska staten om att driva en guldgruva, Pueblo Viejo, med vinstdelning etc. Ett jätteprojekt i storleksordningen 3 miljarder USD och skulle starta 2012. Sedan en tid tillbaka har det utbrutit regelrätt krig om gruvans vara eller inte vara och huruvida staten fick ett hyfsat avtal med Barrick. Enorma protester har brutit ut och till sist blev regeringen tvungna att sätta sig ned och ånyo förhandla med bolaget. I pressen kunde man bl.a. se ”riksdagsmän” läsa igenom avtalet som dom röstat igenom tidigare – bara det att det var första gången som de flesta brydde sig om att läsa vad som däri stipulerades. Pinsamt, skulle man kunna säga. Fast så är det nog med folkvalda i många länder, Sverige inkluderat, dvs man tar sig inte tid att läsa igenom allt det man röstar på…

Regering och gruvbolaget har nu mötts i regelrätta möten ett 20-tal gånger och man har inte kommit någon vart. Debattklimatet är kärvt och represententer för den Kanadensiska staten agerar medlare. FN har också inkallats för att se över avtalet och ge sin syn. Barrick startade en tung kampanj för att vända opinionen och berättade i ord och färgbild allt vad man gjort sen man köpte rättigheterna. En så kallad ”före och efter” kampanj. Själv har jag lite svårt att se hur miljön skall bejakas och räddas när det handlar om ”Open Pit Mining”. Bara definitionen talar sitt tydliga språk att här blir miljöpåverkan betydande och bestående.

Och så plötsligt sjunker guldpriset som en sten….. och att detta kommer att påverka de fortsatta förhandlingarna är otvetydigt. I vilken riktning och i vilket omfång återstår att se. Själv är jag lite kluven – staten förhandlade och ingick ett avtal med Barrick som i allt väsentligt är fullständigt legalt. Barrick gjorde inga fel – såvitt vi vet, fast det viskas i korridorerna att några politiker fick ”betalt som tack för hjälpen”… Detta kan dock tydligen inte ledas i bevis och avtalet är därmed lagligt. Men nog skulle man kunna kalla de folkvaldas ointresse för ”ett brott”? Men det politiska minnet hos väljarna är som vi vet väldigt kort och de blir säkert omvalda.

Var det hela kommer att sluta vet väl ingen men jag är övertygad om att ett förstatligande skulle inte lösa problemet – tvärtom skulle det kanske bli ännu värre. Finns intresse av att läsa vad Barrick själva tycker om sig och sin verksamhet kan man klicka här. Vill man matcha detta med vad andra tycker kan man klicka här. Önskar nån se vad Barrick skriver om sitt projekt i DR, Pueblo Viejo, kan man klicka här. Fast alla delar ju inte deras beskrivning av idel leende ansikten och det finns en annan version av Pueblo Viejo här.

Det kanske skulle kännas tryggare om det istället vore LKAB som drev gruvan…Men jag undrar – skulle LKAB ges tillfället att driva den under Dominikanska former i enlighet med det lokala regelverket, så blev kanske slutresultatet detsamma… Hursomhelst så sjunker guldpriset och framtidsutsikterna är osäkra, men vem som drar fördel av detta vet vi inte än.

Nu förhandlar man som sagt och vi vet inget om utfallet. Lilla Fruntimret (Gunilla Dahlgrens skapelse) skulle nog sagt så här: ”Att kompromissa är att välja ett sämre alterniv än man tänkt sig från början.” Det återstår att se vem som väljer ett sämre alternativ i den pågående konflikten här i DR…