”Dominikanska Haiti Republiken” februari 18, 2011

Så tycker en professor Rodriguez vid Mercer universitetet i New York. Dvs, han argumenterar för att Haiti bara har två möjliga vägar att välja. Den ena är att fortsätta som idag. En beprövad väg sen 1800-talet som lett till dagens misär och skulle, enligt prof. Rodriguez, öppna vägen för ett Haiti med ”världens mest psykologiskt och fysiskt ärrade befolkning”. Ett land utan strategiska målsättningar dömt till undergång. Ord och inga visor som ni ser.
Den andra vägen, dvs en sammanslagning av Dominikanska Republiken och Haiti, på samma sätt som företag slås samman är den enda möjliga vägen, enligt prof. Rodrieguez. Fusionsarbetet skulle analysera för- och nackdelar hos bägge länderna, för att därigenom se till att kombinera fördelarna för långsiktig välfärdsökning av den 19 miljoner starka kombinerade befolkningen i det ”nya” landet.
Vad tycker de närmast berörda då? Det är nog inte särskilt svårt att sitta på ett universieteskontor i New York och kläcka idéer om hur andra borde göra. Tanken på sammanslagning är heller inte ny utan har framförts ett otal gånger, främst från amerikanskt och franskt håll. Därmed sagt att prof. Rodriguez idé är inte särskilt unik eller ny. Men som sagt, vad tycker de närmast berörda?
Här i DR möts blotta tanken med ett kompakt motstånd i alla läger. Själv har jag inte träffat någon som skulle förespråka en sammanslagning. Har också lyssnat på ett antal Haitier, som inte heller säger sig förespråka denna idé. Självfallet har jag inget statisktiskt säkerställt underlag för mina egna observationer, men jag tror att om en opinionsundersökning gjordes så skulle svaret bli ett rungande nej.
Varför säger man då nej? Det jag hört, handlar om allt från att Haiti, och haitierna, är så oändligt olika dominikanerna. Eller att DR har tillräckligt med egna sociala problem för att också ta sig an andras. Eller ”axelryckningssvaret”: Vad skulle det vara bra för? Jag skulle kunna göra listan lång, men nöjer mig med att konstatera att anledningarna är mångskiftande (minst sagt). Många välgrundade medan andra tycks tagna ur luften…
Vad tycker jag då? Ja, själv är jag något kluven i frågan. Haitis problem är välkända och väldokumenterad vid det här laget och jag hyser inga större förhoppningar om snar bättring. Men DR kan näppeligen inte bli fadder till Haiti och en fusion på ”jämlika villkor” är en omöjlighet i sig. Det finns inga ”fusioner på jämlika villkor” i affärsvärlden heller. Det är alltid så att den ena parten har ett trumfkort (eller flera). Alltid. Och skulle jag, hypotetiskt, ställa mig bland investerarna i en dylik fusion, skulle jag nog dra mig ur och säga ”Don´t throw good money after bad money!”
Men vad skall man göra då? Sammanslagning ser ju så fint ut på papperet, men verkligheten med dess nästan byzantinska politiska labyrinter och intressekonflikter sätter många käppar i hjulet för en dylik lösning. Nej, vi måste kanske fortsätta hoppas på att Haiti skall finna sin själ med politiska ledare som är värda namnet. Från DR´s sida skall man förmodligen fortsätta stödja Haiti med punktinsatser som hjälp till bygga upp universitet, skolor och sjukhus. Och DR måste också få ordning på sin egen invandringspolitik.
För att citera en av mina Dominikanska vänner, kanske lite väl nationlistiskt, men tanken väckte starka känslor: ”Que viva Duarte. Que viva Sanchez. Que viva Mella. Que vivan los Trinitarios y Compatriotas que lucharon por nuestra libertad. Que viva mi Republica Dominicana Independiente, Libre y Soberana.” Och min vän är inte ensam om tankar som dessa…
Nej, vägen till framgång i denna mycket infekterade fråga är varken staus quo eller fusion. Det handlar om ”SAMARBETE”. Samarbete i ordets rätta bemärkelse och här kan mycket göras, med benäget bistånd från världen i övrigt (läs USA, EU & Frankrike). Glöm inte bort att samarbete stavas med bara två bokstäver…..: V – I…..
Läs Professor Daniel Rodriguez artikel här.