Oroligt… november 19, 2013

O-roligt, dvs inte roligt alls…… Diskusionerna kring RDs beslut att inte erkänna barn födda av odokumnenterade utlänningar (läs: Haitier) fortsätter. Inga som helst indikationer på att debatten håller på att avta…..snarare tvärtom. Jag förstår ju helt enkelt inte alla turer i denna fråga – men tror mig ändå ha förstått att Konstitutionsdomstolen har rätt. Rätt i så motto att man tolkat gällande konstitution (grundlag) så som den är skriven och vad lagstiftarena troligen avsåg med paragrafen ifråga. Därför tar jag avstånd från alla dem som kritiserar domstolens ledamöter – det var säkerligen inte dom som skrev lagen till att börja med (såvitt jag vet).

Det är alltså lagens innehåll som skall kritiseras. Fran dem som begriper sig på Konstitutionsrätt har jag förstått att ändringar i Konstitutionen gör man inte särskilt enkelt. Det tar år och till och med ett val mellan omröstningen i kongressen. Det tar alltså sin tid. Istället för att med näbbar och klor försvara beslutet som sådant, borde man vara öppen för att titta närmare på lagens skrivning (eller ”lova att undersöka senare”) och att man under tiden ska undersöka vad som kan göras interremistiskt, bla bla. Och dom på andra sidan i denna bebatt borde visa lite mer förståelse för varför beslutet ser ut som det gör. Som det nu är riskerar DR att bli utnämnd till Karibiens paria… Faktiskt inte helt rättvist!

Och därborta på andra sidan gränsen jäser det. Det har varit stökigt till och från med demonstrationer och protester sedaan Martelly tog plats vid rodret, men inte värre än att man kunnat hantera problemen. Nyligen steg dock temperaturen markant och massdemonstrationer med bränder etc på flera platser utanför huvudstaden Port of Prince kunde noteras. Många har tröttnat på Martelly och hans sätt att sköta (eller missköta) landet. Samtidigt som Haiti har svåra interna problem och nu också oroligheter att jobba med, så har det surnat ordentligt mellan DR och Haiti. Dagens situation är ohållbar i det långa loppet och lösningar är av nöden.

Idag förstärkte DR gränsövervakningen genom att sända fler soldater till gränssstationerna utefter den 3000km långa gränsen. FNs Fredsbevarande styrkor, som ju hjälper haitierna med att upprätthålla ordningen i landet, har också uttryckt oro över situationen och utvecklingen. Här i DR har razziorna på sk odokumenterade blivit flera och antalet deporteringar har ökat. På ett husbygge här i området försvann 80-90% av arbetsstyrkan i en sån räd härförleden. Min gode vän Manuel sa dock lugnt: ”Simma lugnt. Om en vecka eller så är dom tillbaka.” Och han hade rätt, min gode vän Manuel. Jag vet ju inte om det är samma personer som kom tillbaka eller om man ”nyrekryterat”, men arbetsstyrkan är fulltalig igen. Tiggarbarnen vid vägkorsningarna ser ut att gå i samma hjulspår…rätt som det är är det inga eller nästan inga, bara för att nån vecka senare vara tillbaka.

Dominikanen i allmänhet tycks vara kluven i denna fråga. Å ena sidan gillar man inte Haitier i allmänhet och de flesta kan inte förlåta Haiti för att ha invaderat DR och styrt och ställt med dominikanerna i diktatorisk still i gången tid. Efter att ha ”kört ut dem” vill man inte gärna ha dem tillbaka. Men, men vem skall bygga alla hus och vem skall plantera och skörda landets alla jordbruksprodukter? Dessa två näringar är som vikta för Haitier, verkar det som… Kanske man kan använda ordet ”HatKärlek” för att beskriva dagens relation mellan dominikaner och haitier?

En gång i världen var ju faktiskt Norge en del av Sverige. Men det blev skillsmässa som verkställdes den 17 maj, 1905 – snart 110 år sedan. Norge och Sverige delar en halvö medan DR och Haiti delar en ö. Haiti regerade över DR i 22 år, men ”kastades ut 1844. Haitierna gav dock inte upp så lätt utan man fortsatte att sända soldater över gränsen ända fram till 1856 för att återta landet, men dominikanerna vann varje gång. DR har alltså varit självständigt i ca 170 år, dvs ca 60 år längre än Norge. Vi vet ju att den Norska flaggan vajar mest – som ett uttryck för stolthet kan man förmoda. På samma sätt är dominikanerna minst lika stolta och man ser ner på grannlandet som ju inte lyckats särskilt bra på egen hand.

Fast egentligen – nationalstaternas tid är nog förbi….i vart fall kan man kanske se början till slutet på dagens lapptäcke av suveräna stater. Så varför ska vi bråka egentligen? Sitter vi inte alla i samma båt i det långa loppet? Det tror åtminstone jag och jag är GLAD att Jimmy Åkesson inte blir bjuden till Nobelfestligheterna – han representerar idag något som hör forntiden till och är definitivt på fel sida i historien.

I afton ställer alla fotbollsglada svenskar sitt hopp till invandraren Zlatan….. eller hur? Som ju normalt spelar fotboll i Frankrike….men han är ju svensk, eller….. Det är väl tur att invandringen finns – så att vi kan fortsätta hoppas på en plats till fotbollsVM i Brasilien…..