Vadå världskris?

Det skulle man kanske kunna säga. En liten åktur utmed huvudstadens avenyer eller i några av landets provinser pekar på att kommersen är på uppåtgående snarare än i en djup svacka. Detta trots att det råder en djup internationell kris och att det utbrutit våldsamma strejkaktioner på sina håll lokalt i landet.

Affärskedjorna expanderar, som om handeln inte alls minskat, snarare tvärtom. På den gamla flygplatsen Herrera byggs t.ex. just nu vad som annonseras bli landets största affärscentrum. Mittemot byggs ytterligare ett varuhus av en konkurrent och lite längre bort på samma gata bygger ytterligare en annan konkurrent också ett nytt varuhus.

Puerto Plata, som är ett populärt turistmål, har den senaste tiden plågats av våldsamma strejkaktioner och konfrontationer med polisen. Detta till trots, så uppförs nu ett nytt modernt affärscentrum till det facila priset av ca 65 miljoner kronor.

Ytterligare en affärskedja annonserade häromdagen att man var i färd med att skapa ytterligare 700 arbetstillfällen och att man börjat bygga två nya affärskomplex som snart skall öppnas i huvudstaden . Inte att förglömma är att IKEA senare i år öppnar sitt nya varuhus. Mittemot IKEAS´s varuhus ser man fler byggnadsställningar då ett redan existerande affärscentrum utvidgar. Bakom dessa två affärskomplex syns lyftkranarna som markerar att ett antal höghus med lägenheter håller på att färdigställas.

Till t.ex El Seibo provinsen har nyligen viktiga investeringar börjat strömma in, med målsättningen att göra området till ett av det mest attraktiva i landet i stil med vad som planeras i Cap Cana och som bara delvis är färdigt, kolla den här länken så förstår ni kanske bättre vad man planerar i El Seibo. På den vackra och svåra golfbanan i Cap Cana spelades i helgen under buller och bång PGA Champions Tour.

På turistmässan i Berlin nyligen annonserades två nya hotellprojekt för sammanlagt 250 millioner dollar i Cabarete och Puerto Plata. Vi skall heller inte glömma alla större pågående höghusprojekt som dagligen förändrar huvudstandens utseende. Redan idag, när man färdas på motorvägen in mot Santo Domingo från flygplatsen, kan man på avstånd se Santo Domingos moderna och storslagna profil avteckna sig mot himlen. Huvudstadens förändringstakt är sannerligen snabb.

Den nya stora och moderna hamnen utanför Santo Domingo är snart helt färdigbyggd. I Bani och Monte Christi håller man som bäst på att färdigställa två stora vindkraft projekt.

Listan kan göras ännu längre men jag tycker den redan ger en ledtråd om den positiva officiella  inställningen som råder i landet. Den kontrasterar så starkt till vad man ser och hör från den store grannen i väster, USA, där elände och hopplöshet tycks råda 24 timmar om dygnet under veckans alla sju dagar. Även från det längre bort belägna Europa klingar tonerna mer i moll än i dur.

Vad skall man då säga om denna omåttligt optimistiska beskrivning av Dominikanska Republiken? Jag är övertygad om att alla inte håller med om denna beskrivning – även om den är baserad på fakta. Många tycker nog att den är alltför ensidig. Låt så vara, men till att börja med skulle jag vilja hänvisa till Descartes, den Franske filosofen, som redan under 1600-talet lär ha undrat: ”En opimist kan se ett ljus där det inte finns något, men varför måste alltid pessimisten skynda för att släcka det?” Värt att tänka på, tycker jag. Jag erkänner – jag är en obotlig optimist, och beskrivningen ovan av Dominikanska Republiken (som inte är min egen) ger mig hopp om att framtiden trots allt inte är så mörk som massmedia och andra olyckskopar söker framställa den. I all sin ensidighet är det den beskrivning jag idag väljer att ställa mig bakom. Så det så!

En annan mycket klok och beundransvärd man som finns hos oss idag är Nelson Mandela, som väl inte tarvar någon närmare presentation. Han har sagt och gjort många kloka saker och i detta sammanhang skulle jag vilja peka på nånting klokt och insiktsfullt han sagt: ”Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest. Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.”

Det var väl klokt sagt, tycker ni inte? Det tycker åtminstone jag och härmed ger DR alla andra länder tillåtelse att låta deras eget ljus lysa med samma kraft som DR´s…